Vår älskade far, farfar, morfar, mormorsfar, svärfar Börje Risberg, har efter en tids sjukdom och i outgrundlig sorg lämnat oss.
Börje föddes på Norrmalm där Norrmalmia sporthall nu ligger, som det yngsta barnet till Emma och Karl-Arvid Risberg, i en barnaskara på sex.
Efter 7-årig folkskola siktade Börje på att bli flygmekaniker och flyttade till Västerås. Han insåg rätt snart att det inte var ett yrke för honom. Som 14-åring började han istället som springpojke på Piteå-Tidningen och blev sedan tryckarlärling och arbetade där fram till 1952, då Börje sen fortsatte sin yrkesbana på tidningen Norrbottens Allehanda.
Samma år gifte sig Börje med sin livs kärlek Inga, som han hade lärt känna på konditori Cecil där hon jobbade. De fick tre barn, två flickor och en pojke och ett långt, lyckligt äktenskap ända fram tills Inga gick bort sommaren 2013.
År 1958 köpte Börje tillsammans med två kollegor Accidenstryckeriet i Piteå AB. De tre drev det tillsammans fram till 1970, då Börje ensam tog över verksamheten, där han med glädje och entusiasm sedan fortsatte att jobba fram till sin 85-årsdag.
I företaget har hans fru Inga och alla tre barnen arbetat, varav två av barnen övertog företaget 1995 vilket de driver än i dag.
Börje har genom hela livet var en mycket glad, lugn, sympatisk och skämtsam person som haft ett stort intresse, engagemang och varm omtanke om sina nära och kära.
Under ett antal år var båtlivet ett stort nöje och rekreation för Börje och hans familj, vilket gav dem många härliga minnen och nya vänner. Börje var även en tid engagerad i Piteå Båtklubb. Sommarmånaderna tillbringades i sommarstugan på Nötön ända sedan 1967, vilket inte bara gav Börje avkoppling utan även en hobby i att sköta om stuga och tomt.
Börje var sedan 1967 engagerad medlem i Odd Fellow och sedan 1968 i Piteå Lions Club, vilket gett honom många vänner och många trevliga stunder.
Börje fick ett mycket friskt och bra liv ända fram till hösten 2014 då han blev svårt sjuk. Trots detta fortsatte han att jobba och fick länge bo hemma i huset och även tillbringa sin sista sommar i sin älskade sommarstuga.
De sista månaderna tillbringade han på Berggården, där han trivdes otroligt bra med allt från sin lägenhet, sina nyfunna vänner där och sist men inte minst, den fina omtänksamma personalen. Sin svåra sjukdom till trots så såg Börje framåt, intresserade sig för omvärlden och lockade många till skratt med sin speciella humor. Han var ända in i det sista en person man mer än gärna pratade med – om stort som om smått. Börje hade alltid något vettigt att säga.
Sorgen efter vår älskade pappa Börje är outsäglig och saknaden efter honom kommer för alltid att finnas kvar. Vi kommer att bära med honom, ljust i våra minnen.