Birger Engström

Medmänniskan Birger har gått ur tiden efter en kort tids sjukdom. Han lämnade oss på samma sätt som han levt - med värme, omtanke om alla och helt lugnt och stilla. Alla i närheten känner naturligtvis en enorm tomhet men även en gnutta tacksamhet då vi vet att hans smärtor är över. Ett liv tog slut för en människa som gav så mycket och som krävde så lite.
Han föddes i Njakk-
aure mellan Snesudden och Kåbdalis och var nummer sex i en barnaskara på åtta. Han tillhörde generationen som tidigt fick börja hjälpa till med familjeförsörjningen. Han har med glittrande ögon berättat om skolskolk, bus med bäste kompisen och potatislov. Hur det ordnades med skolskjuts efter några år och hur de gengasdrivna bilarna lät när de kom larvande efter den lilla vägen upp till Njakkaure. När skolan sen var över var det dags att börja göra rätt för sig.
Det blev skogen för honom som för de flesta unga män i trakten. Det var krig i världen och man kunde även tjäna en slant på att tillverka kol till järnverken, så det gjorde man då och då. Snart var det dock dags för rekryten och kanske var det där, som motorcykelordonnans i Boden, som hans stora motorintresse grundlades. Vi kommer ihåg hur han som nybliven pensionär fick låna en modern motorcykel och hur han lyste efter provturen där cykeln fått bekänna färg.
Han träffade Siw från Lundgrensbacken i Vidsel och de gifte sig på hösten 1958. De hann precis fira sitt guldbröllop innan Birgers bortgång. 1959 blev han pappa för första gången och de tre bodde då på övervåningen i föräldrahemmet i Njakkaure. Som många unga längtade även de till något eget och de flyttade till Herrgården i Bodträskfors 1961 och 1963 var det dags för tillökning, denna gång en flicka.
Motorsågen hade gjort entré bland skogsarbetarna men de krävde service och därför startade han med sin gode vän en motorsågsverkstad. Här slet man med motorsågsreparationer på kvällarna efter att först ha jobbat hela dagen med skogsavverkning. Det gällde att få ihop det ekonomiska. De lade ner verkstaden efter många år men han och kompisen fortsatte att vara skogsbolaget troget ända fram till pension.
Nu är han borta, han som alltid funnits. Han kommer inte att ringa i kväll och inte i morgon kväll heller. Ringa - bara för att berätta att de har det bra och att Siw har kokat palt och att han åt fyra stycken, för att berätta hur kallt det är i dag eller vad någon av hans syskon har gjort. Han var så’n. Hans främsta intresse var människorna runt honom och att vi skulle må bra. Han var en man med enkla intressen. Efter att ha skjutit sin sista älg och vid hemkomst från jakten fann ett jättelass med ved på stugtomten i Njakkaure utbrast han - i dag har Engström flyt!
Nu har han planterat och dragit upp sin sista regnbåge, gjort sin sista kniv, snickrat sin sista hylla, varit på sin sista föreläsning och ringt sitt sista samtal. Det är tungt nu. Men, som han sa in i det sista - "Det blir nog bra ska ni se".