Ingenjör Bertil Johansson har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 80 år. Han sörjs närmast av makan Irma samt barnen Ulrika och Mikael med familjer.
Bertil växte upp på Swensbyljida tillsammans med 2 syskon och föräldrarna Johan och Svea Augusta Johansson. Efter Grans lantbruksskola bestämde sig Bertil för att läsa till ingenjör via Hermods brevkurs vilket visade sig vara ett bra val då han blev en väldigt duktig vvs- ingenjör.
Bertil gifte sig med Irma född Johansson 1961. Pappa och mamma flyttade in i en lägenhet vid punkthusen och började planera för husbygge på Strömnäs som sedan stod klart för inflyttning 1965. I hemmet på Edgatan har två barn fostrats.
På Edgatan fick vi barn växa upp i en väldigt bra miljö med många jämnåriga kompisar, trevlig skola och dessutom fick vi tillbringa många fina somrar i pappas föräldrahem i Svensbyn.
Närheten till elljusspår och Strömlidabacken gav mersmak för oss barn och utförsåkningen blev en stor del av vår familjs liv.
Pappas osjälviska engagemang med goda råd, uppmuntrande ord och otaliga timmar av slipning, vallning och skjutsning var väldigt värdefullt för oss barn.
Påsklovet var alltid en höjdpunkt för oss, då vi som regel var i Ammarnäs, Tärnaby och Hemavan med skidor och oftast fint väder.
Fiske var ett annat av pappas stora intressen där forellfisket i ”Tjärn” var en återkommande favorit liksom de många fiskeresor som gjordes med bästa kompisen Tord.
Hellmans ingenjörsbyrå blev hans första arbetsplats därefter började han på NAB konsult där han jobbade fram till 1990 då han drabbades av sjukdom.
Pappas kunnande, trygga och lugna sätt uppskattades av både kunder och kollegor.
Pappa tyckte om sitt jobb och projekterade väldigt många anläggningar för både kommun, landsting och privata fastighetsägare och många av dessa anläggningar är fortfarande i drift.
Tyvärr drabbades han av sjukdom och var tvungen att lämna arbetslivet alldeles för tidigt vilken var en stor sorg för honom.
Trots sjukdom valde pappa och mamma att renovera pappas föräldrahem i Swensbyljida 1993 för att sedan flytta dit permanent 1994.
”Gubbdagis” på Swensbyljida var en mötesplats som uppskattades mycket av vår far där många av hans kompisar sedan ungdomsåren träffades regelbundet.
Samma år som han drabbades av sjukdom kom det första barnbarnet till världen och efter det har det blivit fler och fler bara grabbar.
Barnbarnen Samuel, Johan, Daniel, David, Markus och Tomas har betytt mycket för pappa och de har ständigt gett honom ny energi för att kämpa vidare.
Otaliga är de fotbolls och innebandymatcher som han kollat på i ur och skur och alltid med några uppmuntrande ord efter matcherna oavsett resultat.
Bertil var lätt att tycka om genom sitt lugna och ödmjuka sätt.
Han ställde alltid upp för de sina.
Sista åren med vikande ork och märkt av sin sjukdom kunde han ändå med glimten ögat dela med sig av sin speciella humor.
En älskad make, pappa, farfar, morfar, och svärfar har gått ur tiden och vi önskar honom en välförtjänt vila.