Bert Källman
Vi var i Thailand när jag fick telefonsamtalet som meddelade vad som hänt.
Jag lärde känna Bert genom idrotten. Bert var en trogen supporter till Infjärdens sportklubb i både vått och torrt så stöttade han föreningen.
Under mina sex år som ordförande i Infjärdens sportklubb så visste jag att jag alltid hade "gubbarna" med mig vad än som skulle göras för föreningen. Det var allt från att kratta fotbollsplanen, ställa upp som parkeringsvakt, till att vara matchvärd under en seriematch och framförallt så var allt arbeta inför, under och efter hundutställningen ovärderligt för oss som förening.
Jag minns att man bara kunde lyfta luren och pratat med Bert och "gubbarna" om man hade en fundering om hur jobbet skulle läggas upp eller liknade. Vips så stod Bert i köket hemma hos mig och över en kaffekopp så hade han redan lösningen klar. Och den var alltid densamma: lämna det där till oss, det tar vi pensionärer hand om.
Bert var alltid en sån som man kunde lita på och man visste att tar han på sig nåt så var alltid jobbet utfört till absolut belåtenhet.
Det finns mycket roligt att berätta om Bert och jag ler för mig själv många gånger när jag tänker på allt trevligt vi har haft. Det som grämer mig mest är att när vi flyttade in till stan så sa Bert flera gånger att han skulle komma förbi, nu blev det tyvärr inte så. Och det är med stor sorg i hjärtat jag tvingas inse att Bert inte längre finns bland oss. Nu var ju Bert inte bara en mycket omtyckt person och supporter i ISK utan Bert var även en älskad make, far och morfar och jag vet att det finns ingenting som jag säger eller gör som kan lindra den smärta ni känner.
Men jag vill ändå tacka, för att just jag fick förmånen att lära känna Bert.
Så jobbar vi med nyheter