Berlinbarnet Sabine har längtat till Piteå varje år

Det var med blandade känslor Sabine kom till Sverige första gången 1970.
Sabine, nu 45 år, minns bara en sak från sin första resa till Sverige.
- Att det var jobbigt att komma till personer som inte förstod mitt språk och att jag bara ville hem till Berlin igen.
Sabine hamnade i Öjebyn, hos Birgit och Torsten Degerlund och deras dotter Elisabeth.
Med en liten väska, och en lapp om halsen, kom hon till järnvägsstationen i Piteå efter en inte alltför bekväm resa på de tyska tågen. Hon fick sitta på resväskan under större delen av färden då det inte fanns några sittplatser.
Som att komma till paradiset
Det blev dock sex lyckade veckor i Öjebyn, som skapade rum för ytterligare vistelser.
- Birgit och Torsten blev verkligen som en mamma och pappa för mig. Snälla personer som tog hand om mig och som höll mig i verkligheten, inte skämde bort mig vilket så här i efterhand var mycket bra.
- Men nog fick jag karameller och fina kläder, säger Sabine och tillägger:
- Jag har fortfarande kvar adresslappen från min första resa som ett minne.
Sedan blev det nya besök, inte bara under sommaren. Det blev även tillfällen att besöka familjen Degerlund under påsk och jullov.
- Det blev allt jobbigare att åka hem till Tyskland. Det blev många separationer Men jag har inte tagit skada av det, jag tyckte bara att det var synd, berättar hon.
Sabine lärde sig snabbt att prata svenska. Hon hade den enkla grundinställningen att det mesta är möjligt och inte tvärtom och därför gick det också fort att lära sig svenskan.
Det var under de första åren hon fick sin första jämnåriga kamrat, grannens Helena Olofsson, numera gift Johansson.
- Första tiden talade vi med varandra med hjälp av händer och fötter, men så småningom lärde sig Sabine alltmer svenska, som hon nu behärskar perfekt, berättar
Helena Johansson.
Torftig uppväxtmiljö
I Öjebyn fick Sabine uppleva naturen, det kunde man inte på gatorna i Berlin. Fick ett annat och annorlunda sätt att umgås på. Inte lika hektiskt som hemma.
Varje gång Sabine kom till Sverige var det som att komma till paradiset.
För Sabines mamma blev barnens resor samtidigt en möjlighet att koppla av, återhämta sig och få ny energi. Det var inte lätt att vara ensamstående mor med tre barn i ett nedgånget bostadsområde, med en toalett på varje våningsplan och utan tillgång till badrum.
Birgit Degerlund och hennes dotter var också vid ett tillfälle och hälsade på i Berlin
- Då fick vi träffa mamman och se hur familjen levde, berättar Elisabeth Degerlund Maldi. Öjebyn, som också vid något tillfälle följde Sabine hem till Berlin, som ledsagare.
Det är inte lätt i dag för Sabine att tala om de torftiga barnaåren i Berlin. Pappan träffade hon aldrig och mamman är sedan 1994 inte längre i livet.
Onekligen har de positiva upplevelser hon fått med sig från Pitebygden gjort henne starkare. Sabine har väldigt god kontakt med Piteå.
- Vännerna är alltid närvarande. Birgit och Torsten Degerlund betydde mycket för min personlighet och utveckling. De gav mig kärlek, mat och en ny kultur. Nu är det dottern Elisabeth som är den närmaste länken.
Sabine har, efter att det officiella Berlin-barnprogrammet upphörde, fortsatt att komma regelbundet på semester. Det har hittills blivit 30 besök.
Det har för övrigt gått 40 år sedan första besöket.
Hon är gift sedan 1989 och har egna barn, en son och en dotter.
Syskonen fick också sommarhem
Flera organisationer ordnade resorna för de så kallade Berlinbarnen, bland andra Röda korset, Rädda Barnen och Berlinbarnhjälpen.
Genom Berlinbarnhjälpen förmedlades över 50 000 barn till Sverige mellan 1955 och 1995. Barnen valdes ut av kommunen. De som levde under svåra förhållanden fick åka för att få tillfälliga hem under några sommarveckor och under jul- och påskloven. Efter Berlins och Tysklands återförening ställdes verksamheten in och 1993 upphörde Berlins stöd till verksamheten.
- Jag skulle gärna skaffa mig sommarstuga i Piteåtrakten. Kanhända den drömmen blir verklighet så småningom om familjen säger ja. Barnen tycker om att vistas i Sverige. Här känner vi lugnet och den friska luften säger Sabine Schimmang, som sedan 1992 är bosatt i Ilsfeld Auenstein, i närheten av Stuttgart, och pratar med värme om uppväxtåren i Öjebyn och alla de återbesök hon gjort.
I år har hon besökt Piteå under två semesterveckor och bott i en sommarstuga på Kartudden.
Sabines syster Marita Schumann hörde också till dem med som fick kontakt med Sverige. Hon fick under några år sitt sommarhem hos Anna-Marie och Erling Johansson i Hortlax. Systern har gjort fem återbesök genom åren.
Även en bror till Sabine har vid ett tillfälle besökt Sverige som "Berlin-barn".