Bengt Hurtig

Förre riksdagsmannen och EU-parlamentarikern Bengt Hurtig, Piteå, avled den 9 juli, två dagar efter sin 71-årsdag, efter lång tids sjukdom. Han drabbades av sjukdom år 2003 och blev aldrig fri från sjukdomen.
Han föddes och växte upp i Ludvika i Dalarna. Fadern Valter var byggnadsarbetare och trädgårdsodlare och modern Elin skötte hushållet och ladugården.
Bengt blev tidigt intresserad av politik, vilket kom att prägla resten av hans liv. Det fanns dock plats för annat, som till exempel engagemang i de hörselskadades organisation HRF. I ungdomen var han också spjutkastare. Efter att ha vunnit ett distriktsmästerskap 1958 fick han en fribiljett till fotbolls-VM där han fick se finalen Sverige-Brasilien med Nacka Skoglund och Pelé.
Hans politiska engagemang tog sin början i slutet på 1950-talet med rörelsen mot svenskt atomvapen. Han var också med om att starta upp en SSU-förening i hemkommunen Ludvika. Hans föräldrar var socialdemokrater. Fadern Valter var ett tag ordförande i socialnämnden i Ludvika.
Hösten 1960 påbörjade Bengt sina studier i matematik och fysik vid Uppsala universitet vilket skulle komma att resultera i en fil mag och en civilingenjörsexamen i teoretisk fysik med inriktning mot plasmafysik. Under studietiden var han fortfarande aktiv socialdemokrat och en tid internationell sekreterare i socialdemokratiska studentförbundet.
Kring 1965-66 började han engagera sig för FNL och mot USA i Vietnamkriget men kvarstod ännu en tid inom socialdemokratin. Att ett engagemang för FNL inte precis var något karriärmässigt plus vid den tidpunkten var Bengt helt på det klara med. Men för Bengt var det viktigt att göra det han trodde var rätt. I slutet av 1967, när han flyttat till Sandviken, värvades han till dåvarande VPK. Att ta steget till VPK var sannolikt inte svårt för vänstersossen och FNL-aktivisten Bengt då Gävleborg var ett modernt och icke Moskva-troget distrikt.
1969 flyttade Bengt med familj till Piteå för att arbeta som lärare på gymnasiet. Här fick han dock till en början inte vara med i VPK. Till slut ingrep partiet centralt och Bengt fick då gå med i Piteås lokalavdelning. År 1973 blev han för första gången invald i kommunfullmäktige. Med undantag för perioden 1976-79 satt han sedan i fullmäktige tills han började i riksdagen 1989. Han var också en tid distriktsordförande.
Bengt satt sedan i riksdagen för VPK/Vänsterpartiet fram till 1998, med undantag för 10 månader 1995 då han var ledamot av EU-parlamentet.
Under 1990-talet engagerade han sig på nej-sidan inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap. Under denna tid kom han att samarbeta med bland annat Jonas Sjöstedt som senare själv blev EU-parlamentariker och som besökte Bengt på sjukhuset i april 2010 under en Piteå-visit.
Efter att 1998 ha slutat i riksdagen läste Bengt en kurs i ekonomistyrning och var under några år kommunal lekmannarevisor. Han hade också några länsstyrelseuppdrag. År 2006, när sjukdomen under en period gjort sig extra påmind, avsade han sig uppdraget som kommunal revisor. Han fortsatte dock att intressera sig för dagspolitiken och skrev insändare fram till årsskiftet 2009/2010.