Vår fina lilla mamma har lämnat oss fyra syskon och pappa.
Hur mycket man än vet att det kommer en dag när livet tar slut så är det ändå ofattbart när det sker.
Barbro Norberg fostrade oss syskon och kämpade samtidigt mot din sjukdom. Aldrig hörde vi henne klaga, aldrig att hon tvekade att ta tag i jobb, stort som smått.
Barbro Norberg var huvudansvarig för allt i hemmet, matlagning, städ, tvätt, sy och fixa. Alla gånger mamma och pappa byggde till eller byggde hade mamma efter funderingar i det tysta presenterat perfekta lösningar. När sedan allt det praktiska har dragit i gång har hon funnits med och kämpat i byggkaoset.
Mammas och pappas hem har alltid varit öppet och välkomnande. Tänk alla barnbarn som har fått många barndomsminnen hemma hos dem. Hos dem har det alltid funnits en extra säng. Hur tryggt har det inte varit för dem som ett andra hem. Hur tryggt har det inte varit för oss när jobb och annat har tagit vår tid.
När barnen har varit hos dem har de fått obegränsad tid med mamma, hon har läst sagor och en och annan fågelbok, pysslat, spelat spel och funnits där. Flera av hennes barnbarn har aldrig gått på fritids för Nisse och Mimmi var deras fritte. De visste att de skulle mötas av fika och mys när de kom hem till dem.
Mammas sjukdom begränsade henne genom åren, men med hennes envishet trotsade hon det mesta. Mamma har alltid hittat lösningar för att ta sig förbi hinder och även om det har tagit mycket extra tid att utföra så har hon aldrig låtit sig hindras.
Mamma var ingen person som gjorde mycket väsen av sig, hon tänkte sig för innan hon sa något och hennes kommentarer kunde vara väldigt kärnfulla och mitt i prick med glimten i ögat. Berättade man något i förtroende eller om hon fick veta saker om andra så kunde man vara säker på att det stannade hos henne. Hon behöll din vetskap i tryggt förvar.
Medan mamma var rörligare var vi ofta i skogen och skördade av alla sorters bär. Hon tyckte framför allt om att plocka hallon och många gånger har vi kämpat kring SCA och järnvägsspåret för att komma hem med så stor skörd som möjligt. När det blev svårt för mamma så hjälpte pappa henne att anlägga Munksunds häftigaste hallonland som under åren gav fantastiska skördar. Vilket teamwork de hade. Pappa har rensat och hållit efter i landet och plockat in åtskilliga litrar som mamma sedan har suttit i timmar och rensat. Sen har hon kokat godaste hallonsylten och den i vår släkt berömda Mimmi-hallonsaften.
Hennes händer har nu stillnat och mamma har fått ro. Saknaden efter henne är stor för pappa och oss syskon, vi har förlorat vår mamma men i himlen har en ny stjärna tänts. Vila i frid.