Det var körsnär Ernst Fahleson som år 1890 uppförde fastigheten med vederbörligt tillstånd av byggnadsnämnden i korsningen Prästgårdsgatan-Uddmansgatan. Ett imponerade och prydligt hus, i kvarteret Björnen 102.
Huset bestod av två våningar förutom en så kallad jordvåning och innehöll bortåt 30 rum. Byggt av plank och knubb. I stället för den lerfyllning som vid den här tiden ofta brukades vid så kallade knubbhus använde sig byggherren av tjärat tåg. Huset var vid den tidpunkten det hittills största privata i Piteå.
Skrev till kungs
De ritningar byggnadsnämnden till en början hade att ta ställning till innefattade ingen balkong, av det slag som sedan kom till utförande. Byggherren tycks dock ganska snart ha kommit på andra tankar. Ernst Fahleson ville nämligen anbringa en balkong på husets fasad mot Uddmansgatan.
Byggnadsnämnden fick återigen ärendet på sitt bord, men ställde sig då avvisande till att Fahleson skulle få bygga en balkong. Vid sammanträde i april 1891 blev det nej till framställningen.
Då beslutade sig körsnär Fahleson att gå vidare med ärendet. Byggnadsnämndens avslag prövades hos landshövdingen, eller Kunglig majts befallningshavande som det hette på den tiden. Men inte heller där fann Fahlesons förslag någon förankring.
Ernst Fahleson satte sig efter det avslaget ned och skrev brev till kung Oscar II för att få honom att inse att det skulle gå att få en ändring i det klandrade beslutet. Fahleson pekade bland annat på Uddmansgatans avsevärda bredd, 18 meter och där en balkong inte skulle utgöra något hinder.
Till kungen kom också landshövdingens och byggnadsnämndens yttranden. Även Överintendentämbetet gavs tillfälle att yttra sig. Ett svensk statligt ämbetsverk som var verksamt inom administrationen av statens byggnader och som 1917 omorganiserades till Kungliga Byggnadsstyrelsen.
Konseljbeslut
Vid konselj som hölls i Stockholms slott den 23 oktober 1891 skrev Oscar II under ett beslut med följande lydelse:
"Kungl, Maj:t har i nåder låtit detta besvärsmål föredras och finner väl Kungl. Majt:s Befallningshavandes överklagande utslag lagligen grundat men vill likväl, i anseende till ärendet förekomna omständigheter, tillåta Fahleson att anbringa ifrågavarande balkong, dock med villkor att bredden av balkongen inte må överstiga 1,5 meter samt med skyldighet för Fahleson att anmäla hos byggnadsnämnden i Piteå för erhållande av de närmare föreskrifter som vid arbetets utförande bör lända till efterrättelse. Vilket vederbörande till underdånig efterrättelse länder".
Beslutet förseddes med ett kungligt sigill, "Brödrafolkets väl", och kontrasignerades av Victor Lennart Groll, chef för civildepartementet.
Groll ville för övrigt senare avgå när Piteåsonen E.G Boström tillträdde som statsminister, men stannade han kvar fram till 1896 då det framkom att han hade kontakter med en suspekt affärsman med dålig ekonomisk säkerhet. Affären blev pinsam för Groll som till slut tvingades avgå. Den förre civilministern utsågs då till landshövding för Stockholms län men dog bara några veckor efter utnämningen.
Lämnade Piteå
I körsnär Fahlesons jordvåning öppnade den 25 juli 1891 Carl Sandberg bageri och konditori med servering.
1898 sålde Ernst Fahleson fastigheten till handlanden Gustaf Norgren för 26 000 kronor och flyttade sedan till Luleå där han arbetade som sakförare, rättegångsombud och affärsman. Ernst Fahleson avled i Luleå 1930.
Som 15-åring var han 1877 med att bilda den första absolutistiska nykterhetsrörelsen i Norrbotten, Schibbolet. I Piteå var han länge innehavare av en körsnärsaffär.
En tid var järnhandlare Wilhelm Westling innehavare av fastigheten som sedan såldes vidare till handlare Helmer Sundström, Munksund för 33.500 kronor
Småningom blev direktrisen Hanna Lundqvist-Winblad ägare av fastigheten vilken sedan övergick till systersonen Lennart Markgren, innan den slutligen eldhärjades och förstördes.
En ny fatighet har sedan uppförts på platsen, som i dag ägs av Thomas Wallstén.
Färgsättning
Under den tid Ernst Fahleson uppförde fastigheten diskuterades det livligt i Piteå om färgen på husen. Norrbottens Posten påtalar bland annat i juni 1890 att man i de flesta städer brukar lägga an på att skapa vackra städer.
- I Piteå fortsätter man dock att bygga "i den gamla ladustilen" konstaterade Norrbottens Posten.
Det går att göra mycket med färgsättning, påtalade tidningen, och fördömde att man i Piteå målar endera rött, gult eller smutsgrått, om det skall vara elegant.
- De upphöjda snickeriarbetena behöver en annan färg än bottenytorna för att det upphöjda skall framstå. Att exempelvis måla ett hus ljusgult eller ljusgrått samt knutarna och fönsterprydnader med mera visar sig bestämt alldeles misslyckat. Med litet god vilja skulle det hela snart te sig annorlunda, avrundar Norrbottens Posten.