Förre kommunalrådet i Örebro Axel Gisslén har avlidit i en ålder av drygt 84 år.
Han var född i Jämtland, blev skogsarbetare efter genomgången folkskola och tillhörde den begåvningsreserv bland arbetarungdom som av ekonomiska skäl inte kunde få vidare utbildning på den tiden.
Senare bedrev Gisslén privatstudier på Hermods och utbildade sig på Socialinstitutet. Han blev verksam inom socialtjänsten vilket förde honom till Örebro, där han så småningom valdes till socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen och ledamot i partistyrelsen på nationell nivå.
Gisslén deltog aktivt i utformingen av den nya socialpolitiken på 1970-talet med uppdrag för socialdepartementet och socialstyrelsen. Den hade ledstjärnor som förebyggande, frivillighet, jämlikhet, icke-diskriminering, empati och integration, ideal som delvis eftersatts i dagens politik.
Gisslén var en ledande socialdemokrat som kunde förena teori och praktik till en trovärdig ideologiskt baserad politik. När han talade på socialdemokratiska partikongresser lystrade åhörarna extra i många knäckfrågor som Israel-Palestina-konflikten. Han sa att man bör begränsa politikers mandattid för att undvika maktfullkomlighet, men samtidigt att när de är i ledande positioner acceptera att de har makt för att kunna uträtta konkreta saker.
Gisslén tillhörde de svenskar som gjort mest efter kalla kriget för att utveckla ett förtroendefullt civilt samarbete mellan Sverige och Ryssland nedifrån-upp – inte uppifrån-ned - på lokal nivå. Han gick i spetsen för ett samarbete mellan Örebro och Novgorod, där han tog initiativ till att starta studiecirklar och en folkhögskola enligt svensk modell och inspirera till bildandet av ett socialdemokratiskt parti. Han upplevde korruptionen och det utbredda alkoholmissbruket bland män som huvudproblem, och såg framför allt i kvinnors roll ett ryskt framtidshopp.
2000–2002 ledde jag ett regeringsprojekt med placering i Luleå i syfte att försöka intensifiera de svenska insatserna, särskilt de nordsvenska, inom Barentssamarbetet. Jag ansåg att det bilaterala samarbetet med Ryssland med målet att demokratisera och stabilisera landet tillhörde de viktigaste utmaningarna och sökte därför en tidig kontakt med Axel Gisslén. Gisslén delade generöst med sig av sina erfarenheter, skrev en bilaga till vår regeringsrapport, sände mig på syneförrättning till Novgorod och medverkade som mycket uppskattad talare vid våra två stora konferenser i Piteå och Luleå, den senare med utrikesminister Anna Lindh som huvudtalare.
Axel Gisslén, som begravs i Örebro 22 februari, gick den långa vägen och var en förebild inom svenska socialdemokratiska rörelsen av en sort som knappast längre existerar.