Men det bryr sig inte 100-åriga Augusta Lundberg, Öjebyn, om. För henne var, som hon själv uttryckte det, den enda längtan döden och den Frälsare som för varje dag tycktes henne allt närmare, och med vilken hon i ensamhet i sin kammare hade långa tröstande samtal.
Dagliga promenader
På bilden ser vi Augusta Lundberg utanför Öjagården i Öjebyn, där hon sträcker ut handen. För att känna så att det inte kommer regndroppar, inför den dagliga promenaden i Öjebyn. Där målet för promenaden framförallt var kyrkan och den egna gamla lilla stugan, vilken hon då hade lämnat bara någon månad tidigare.Till kyrkan gick promenaderna för att se på den plats där hennes man, orgeltramparen Johan Lundberg verkat.
När maken dog 1932 bodde Augusta Lundberg ensam i stugan tills hon kom till Öjagården.
"De är snälla nu ungdomarna. Mycket snällare än när jag var ung" uttryckte hon sig i en intervju inför 100-årsdagen.
Som ung flicka vandrade hon omkring hemma i Svensbyn och gick där i skola i tre timmar för magister Lindvall, vilken sedan blev handlare. Hon bar då flicknamnet Viklund.
I samband med giftermålet kom Augusta Lundberg till Öjebyn.
Gratulationer
Till 100-årsdagen den 21 juni 1956 hade det dukats upp på ålderdomshemmet, där kyrkoherde Manfred Björnegård höll en andaktsstund. Efter samlingen kring kaffebordet frambar kyrkoherden församlingens gratulationer, åtföljda av blomster. Socialombudsman Harald Sandberg, Öjebyn, framförde pensionsstyrelsens lyckönskningar och överlämnade ett personligt telegram från pensionsstyrelsens generaldirektör K. Persson.Det skulle dröja närmare tre år till innan Augusta Lundberg slutade sina livsdagar och fick möta sin Frälsare. Där det i slutorden om henne, den 23 mars 1959, skrevs "Under de senaste åren har hennes krafter allt mer avtagit och döden kom som en befriare".
Hon var då 102 år och nio månader. Vid den tidpunkten länets äldsta invånare.
Augusta Lundbergs närmaste var en dotter, Elin, gift med Harald Åhlenius i Söderhamn och barnbarn