Äta ute, omtanke och paddor
Katten Luddwig kåserar kärleksfullt till vardags.
Jag har varit på sjön tre dagar i rad! När båtmotorn kom igång så blev det åka av. Så kul! Lite fjantig är han ju min store, tjocke husse.
Han gör fast mig med en tamp som är kopplad till flytvästen. Visserligen fjädrande, men ändå. Det känns lite knasigt, när jag numera börjar bli van med sjölivet.
När vi tankade vid båtmacken, såg jag förvånande blickar från lösa skepps-hundar. Då kändes det lite skämmigt.
Tur är att gummibandet räcker till, så att jag kan kika över relingen.
Försöker förstå hur han tänker. Det handlar väl om omtanke.
I går lekte jag med min kompis Paddan. Tydligen blev leken till allvar för honom. Han sprutade nåt väldigt starkt i mitt vänstra öga.
Jag hoppade högt, försökte med min vänstra tass att snabbt rengöra mitt öga.
Hussen kom till undsättning med ljummet vatten. Tydligen har paddorna någon form av giftbehållare som skydd.
Jag upplevde händelsen ganska obehaglig och tog skydd under bodan. Husse blev jätteskärrad och pratade om akut vård.
Efter en halvtimme kunde jag dock konstatera att skadan var av lindrig art. Rusade fram och gjorde utfall mot dagsländorna som nu huserar hejvilt i värmen.
Han misstänker att jag inmundigar levande föda. Vid senaste vägningen slog vågen på nästan fem kilo. "Du äter ute"! sa han. "Du äter sländor, småödlor och skogsmöss"!
Han börjar med åldern att bli lite smånjugg. Inte så att han missunnar mig någonting, men jag märker ju att han misstänker saker.Skit i det! Jag älskar honom ändå!
Så jobbar vi med nyheter