Astrid Nilsson, Arvidsjaur, har stilla somnat in den 20 december. Hon blev 89 år. Astrid föddes i Araksuolo som näst äldst av åtta syskon. Hon började tidigt hjälpa till med djuren hemma. Sommartid flyttade hon ut till fäbodvallen och skötte om familjens kor och getter.
Som 13-åring började Astrid jobba som kocka i skogskojor där hon lagade mat till skogsarbetare. Hon jobbade också som hemsyster bland annat i prästgården i Arvidsjaur. Hon gick kurser i sömnad och blev en duktig sömmerska som anlitades flitigt, bland annat har hon sytt många koltar genom åren.
Astrid träffade sin blivande man Tage efter sin utbildning på Samernas folkhögskola i slutet av 40-talet. De gifte sig på Björks pensionat i Arvidsjaur midsommarafton 1949 och dottern Kristina föddes en månad senare. Paret bodde först i Stritjomvare och flyttade sen till Araksuolo då Tage jobbade som renskötare. Där föddes barnen Kjell 1952 och Lennart 1955. Familjen följde renarnas vandring och bodde också i lappvistet Tjadnes under kalvmärkningsperioden för att sedan följa med renarnas flytt till vinterbetesmarkerna i Holmfors. När Tage slutade med renskötseln började han som skogsarbetare och Astrid blev kocka i kojorna igen.
I början av 60-talet flyttade familjen till Arvidsjaur, Astrid blev hemmafru och yngsta sonen Mikael föddes 1965. Somrarna tillbringade de i Araksuolo, det ställe som fortsatte att vara en central punkt i hela hennes liv. Dit åkte hon varje sommar för att fiska och plocka bär. Astrid blev änka 1999. En annan tung period av hennes liv var när dottern dog 2011 efter en tids sjukdom.
Astrid var en skicklig slöjdare som beredde skinnen från grunden och sydde både lappskor och andra skinnalster. Ett flertal av dessa såldes till besökare i Lappstaden. Hon var också en mycket duktig berättare och delade ofta historier om sitt eget och släktingars liv. Astrid gillade att baka och traditionella samiska rätter stod ofta på middagsbordet. Som pensionär deltog hon i föreningslivet och via PRO, IOGT och DHR gjordes både korta och långa resor, bland annat till Italien.
Astrid var en mycket omtänksam och hjälpsam person, gästvänlig och mån om sina nära och kära. Dörrarna stod också alltid öppna och hon hade ofta besök av vänner och släktingar. Hon sörjs närmast av barn, barnbarn och barnbarnsbarn, syskon med familjer, samt släkt och många vänner.