Det framgår när man bläddrar i de gamla tidningsläggen, bland de tidningar som utkommit i Piteå.
Bland de första tidningsnotiserna som berättar om renägande bland kustbor är år 1847, när bonden och riksdagsmannen Per Svensson, Pitholm, och senare ägare till egendomen Bondön, håller auktion på renar i Pitholm.
I januari 1849 berättas att 32 renar i Olof Perssons sterbhus i Hemlunda skulle säljas vid auktion. Johan Marklund, Öjebyn, sålde vid samma tillfälle 13 renar.
Samtidigt berättas om en renauktion på Erik Anderssons gård i Öjebyn, där 22 renar ägda av änkan Anna Utterströms sterbhus såldes.
1851, i början av januari, skriver Norrbottens-posten att i konkursen efter M.E. Hedström säljs 50 levande renar vid auktion vid Erik Erikssons gård i Bergsviken. 1852 hålls också en auktion i det Hedströmska konkursboet, då nio slaktade renar gick under klubban.
Auktioner
Norrbottens-posten berättar vidare att under 1959 säljs 15 slaktade renar på Winroths gård i Piteå och genom auktion i sockenstugan i Öjebyn i början av april är 70 renar tillhöriga kommissionslantmätare J. Lundbergs sterbhus i Håkansö till salu.
1861 får Piteåborna veta att, enligt tullkammarberättelsen, har från Piteå till annan inrikes ort under 1860 skickats 1.928 renhudar mot 2.811 året före. Då är inte de hudar som sändes med reguljära ångbåtar medtagna.
40 renar ägda av bonden Nils Grahns sterbhus i Pitholm såldes vid auktion invid handlare C A. Hedqvists gård i Öjebyn den 28 mars 1861
Handlande J.A. Clausens sterbhus förrättar 1864 auktion, enligt en annons i Norrbottens-posten, på 150 renar. Året därpå kungörs i tidningen att borgenärerna i avlidne rådman H.G. Falcks konkurs vid en auktion bjöd ut 100 renar vid auktion i Bonäset, Öjebyn.
Samma år bjöds också två renmärken ut i Piteå.
Förbjuden renkörning
Piteåhandlaren Axel Markströms verksamhet gick över styr 1866 och i samband med detta erbjöds 50-60 renar till salu. Det var för övrigt inte första konkursen som Markström gjorde.
1858 hade han också ekonomiska problem.
Jonas Bergström hemmansägare i Pitholm, gick också överstyr samma år. Även här fanns renar till salu. Stadsfullmäktige hade 1868 uppe till behandling frågan om renbete på två av stadens öar. Bete uppläts då på Mellersön medan avgörande för Vargön uppsköts.
Några år senare, i mars 1885, var ett renärende uppe till behandling hos magistraten. Då togs beslutet att all åkning med renkreatur i Piteå stad skulle förbjudas.
En tam ren som försvunnit från en gård i Piteå efterlystes 1869. Ägare till renen var J. Öqvist. I en tidningsnotis berättas att körrenen var märkt i båda öronen med runt hål.
–Bärande kring halsen en malmtjuka hängande på skinnrem med kulörta kläden, berättas det i tidningsnotisen.
Handlanden A.P Ulander i Piteå, som en tid var ledamot av direktionen för Piteå filialbank, drabbades också av ekonomiska problem. I konkursen efter honom år 1871 fanns 30 levande renar till försäljning på auktion.
Kursläde
Även bokhandlare J.A. Lundberg drabbades samma år av ekonomiska problem och i tidningen omtalas att där fanns till försäljning några levande renkreatur. Lundberg som var delägare i bland annat Rokfors såg, gick även 1857 i konkurs. Den gången fanns, vid en auktion på Aronsudden i Piteå, bland annat 160 utskottsbräder samt fem slaktade renar. Där såldes även en kursläde och en kibitska, en vagn av rysk typ med tält. I Ryssland vanligen dragen av en trojka, tre hästar. Vagnen var tvåhjulig.
I februari 1859 såldes även Lundbergs fastigheter i Piteå på auktion. Tidigare såldes en del av holmen Långöra.
Efter det att regementsskrivare Er. Lindqvist i Piteå avlidit utbjöds efter honom renmärke med några renar i mars 1874.
1876 kunde Norrbottens-postens läsare ta del av en berättelse av Oscar von Knorring. major vid Norrbottens fältjägarkår, som berättade om renslakt i Öjebyn och bokföring av skötrenar på ”rensticka” samt renmärgskalas.
Ur landshövdingens femårsberättelse 1881-1885 noteras att sytningsrenarnas antal är i avtagande sedan den fasta befolkningen börjat visat allt mindre intresse för renskötseln.
Kvicka körrenar
Två kvicka körrenar, med därtill hörande åkdon, var 1885 till salu hos handlanden Arvid Govenius i Piteå. Han var född i Luleå och titulerades vid folkräkningen 1890 som patron.
Samma år, i januari, förlorade P.A. Lundmark, Lillänget, Piteå, en körren. Den var märkt i örat med en röd trälj samt en grimma om huvudet.
–Tillvaratagaren torde hemsända renen, påpekade P.A. Lundmark.
Den 3 november 1887 hölls en öppen och frivillig auktion i Piteå då änkefru Fr. Degerman sålde 81 renar med därtill hörande märke
O.Bergvall i Roknäs gick i konkurs 1887 och vid auktion på hans gård, hemmanet nummer 7 i Sjulnäs, utbjöds då ett parti renar med märke.
Olof Persson sterbhus i Långnäs säljer samma år, vid en offentlig auktion 23 renar med märke.
I Sverige har samer ensamrätt till renskötsel. Samma gäller i Norge. I Finland har såväl finnar som samer flerhundraåriga traditioner av att bedriva renskötsel. Renskötsel betraktas inte som någon specifikt samisk näring.
Alla som är medborgare i ett land inom EES och har varaktig hemort inom renskötselområdet kan äga renar. Körrenar får dock ägas oberoende av hemort.