I dag bar jag in en näbbmus på köksgolvet. Stolt visade jag upp den för min store, tjocke husse. Den var hur död som helst. Hade förväntat mig en vänlig reaktion men den uteblev. Å andra sidan blev han inte sur heller. Han kallade mig för en riktig mushållare, tog hand om liket som sedan kremerades i öppna spisen. Han som jämt tjatar om att vi skall vara rädda om våra kamrater.
Har ju hört talas om bokhållare och farthållare men mushållare må väl vara någon form av beteckning för ensamstående gubbar i icke fertil ålder. I alla fall ser ni mig på plåttaket till vedförrådet. Då blir jag huvudet högre än husse. Han säger att det är en fin bild och att jag utgör ett pittoreskt inslag av den svenska skogsfaunan. Vad då pittoresk innebär.Tror inte att det har med sex att göra. Mera med målare.
Hans senaste ordspråk lyder: "När man kör gödselspridare finns det alltid risk för att en del av skiten hamnar på en själv"!
"Den som väntar på han som har gått har väntat för länge"!