Vår älskade Åke Nyman, Arvidsjaur, har insomnat den 22 augusti i kretsen av sina närmaste. Han blev 84 år.
Åke var född i Grannäs som femte barnet till Engelbert och Erika Nyman, som fick sju barn. Åke var den ende sonen.
1954 gifte sig Åke med Sirkka Karjalainen och de bosatte sig i Grannäs där även föräldrarna bodde kvar. 1955 kom den förste sonen Tomas och 1956 den andre sonen Jan, sen gick det två år innan Marie föddes. Åke och Sirkka kom att bo kvar på hemstället till och med hösten 2012.
Nästan hela sitt liv arbetade Åke med skogen. I unga år när barnen var små var han anställd åt Vattenfall i bland annat Messaure och Seitevare, där arbetade han med sjöröjning. Familjen följde med när det var möjligt och alla hjälptes åt med röjningen. Det fanns ändå tid för lek och bus, som den gången när vi barn eldade med granris, för att bli av med myggen, och någon trodde att vi ställt till med en skogsbrand.
Vi minns den sommaren pappa tog på sig en avverkning åt bonden Gustav och hans fru Lilly, i Klofsta nära Sollefteå, det var då vi lärde oss simma i Ångermanälven.
Sedan blev det flera års arbete på Lundbergs träindustri där han arbetade med bland annat hustillverkning. Efter det drev han eget företag med skogsarbete som huvudsyssla, han trivdes verkligen i sin traktor. Den egna skogen skulle också skötas, det var han noga med.
Åkes stora intresse var att hålla efter hemstället i Grannäs med olika byggprojekt. Även att åka iväg på semester med husvagnen och se olika delar av Sverige, Norge och Finland. På somrarna gick färden ofta till Uleåborg, där Sirkka är barnfödd.
Han tyckte om att resonera och berättade gärna historier från förr med stor inlevelse. Familjen betydde mycket och speciellt när den utökades med barnbarn och barnbarnsbarn.
Tyvärr så drabbades Åke av sjukdom de sista åren, det blev tungt att bo kvar i Grannäs. Flytten gick då till en lägenhet i Arvidsjaur där både han och Sirkka trivdes. Den sista tiden vårdades han på Krehab där han fick god omvårdnad av personalen. Trots sin sjukdom var han positiv och man såg ofta glimten i ögat och en stor omtanke om de närmaste.
Vi kommer att sakna honom enormt men nu önskar vi honom ro. Vila i frid!