I början av 1920-talet ansågs gäddan vara en fisk på gränsen till utrotning.
- Gäddan bör skyddas mot utrotning, kom det i ett upprop från Svenska sportfiskarförbundet som i samråd med Svenska fiskareförbundet försökte utverka ett sådant skydd.
Ungefär vid samma tidpunkt rapporterade en son till postbetjänten Gustafsson i Piteå att ett märkvärdigt föremål låg vid stranden på Norra Fårön.
Det visade sig vara en stor mås, mätande en och en halv meter mellan vingspetsarna. I halsen hade fågeln en mindre gädda som tydligen svalts med sådan fart att gäddan kvävt sin angripare.
Fiskaren Ruben Bergstedt fick i november 1928 på krok, i närheten av Fårön, vad som då rapporterades som en ganska ovanlig fångst. En gädda vägande 10 kilo och som mätte 1 meter och 22 centimeter.
- Den nu hedervärda gäddan finns nu till salu hos fiskhandlaren Sten Berglund i Piteå, rapporterade Piteå-Tidningen.
Räddningsaktion
Det gjordes även räddningsaktioner för fisk. När en arbetare vid Böle gallringsbom på hösten 1929 vittjade en så kallad ställmjärde befann sig där en ganska stor gädda. Vid närmare undersökning konstaterades att gäddans mage förde sig rätt så underligt varför kniven drogs och "kejsarsnitt" tillgreps. I gäddans magsäck fanns en abborre, vilken efter den lyckade operationen återbördades till sitt rätta element. Det rapporterades vidare att abborren efter en stunds vila kryade på sig.
1936 meddelades att en jätteabborre fångats i Piteälven av en av Piteås mest energiska "amatörfiskare, Anders Källgren. Abborren som vägde 1 kg 7 hg fångades genom mete med levande agn.
I början av 1960-talet fick Ingvar Nyström, Pitsund, en ful fisk i sin ryssja, mellan Högsbölearmen och Stenskär. Det var en havskatt, snarlik en lake, som gick i fällan.
Havskatten är en art som vistas på djupt vatten. På platsen där Ingvar Nyström satt ut fiskeredskapen uppgick också vattendjupet till cirka 20 meter.
Fyndet i Bottenviken betecknades som mycket ovanligt.
Havskatten är en ensamlevande bottenfisk som föredrar hårda bottnar på ned till 400 meters djup.
Vit lake
Laken var en intressant fisk och iakttagelser finns flitigt noterade.
År 1886 rapporteras exempelvis det att det lyckas bra med att slå lake på isen i Timviken. Dock var isen så svag att det blev en hel del oväntade kallbad.
År 1895 noteras att en stor lake, med en vikt av 5,5 kilo fångats i Piteås närhet. Den gav inte mindre än 9,5 hekto rom.
En massklubbning av lake ägde rum 1907 i Piteå. Kapten Axel Dynesius och fiskaren Axel Bergstedt gjorde ett rejält fiskafänge då de på isen vid Timvikens strand under några timmar klubbade 70 kilo lake.
En ovanlig lake, nästan vit till färgen, fångades av Herman Jonsson, Sjulsmark, i Långträsk för snart 80 år sedan. Fisken ansågs så egendomlig att det beslutades att den skulle införlivas med riksmuseet samlingar
Reseeffektmakaren Ferdinand Berggren fick under fiske vid Norra stadsfjärden år 1922 en lake på kroken, vilken vägde inte mindre än 5,8 kilo. Enligt erfarna fiskare uppgavs den då vara den största lake som någonsin fiskats i Piteorten. Ett tidigare viktrekord uppgavs till 4,5 kilo.
Från Degeränget rapporterades 12 år senare att Viktor Andersson fått en lake på 6,2 kilo, som var inte mindre än 82 centimeter lång.
Tre månader efter den fångsten meddelades att två amatörfiskare i Pitsund fångat en lake som vägde 9,2 kilo.
Visades för allmänheten
Tumlare observerades då och då i de bottniska farvattnen. Nu räknas arten till de mer sällsynta. Det har uttalats farhågor för att på sikt kommer hela artens existens att hotas. Gamla tidningsnotiser berättar om ett mera förekommande uppträdande i Bottenviken under slutet av 1800 och början av 1900-talet.
I juni 1882 skriver tidningen Norrbottens Posten att tumlare för första gången setts så långt norrut. Vid Altappens laxfiske fångades nämligen en tumlare, drygt en och en halv meter lång och som vägde närmare 45 kilo
Något år senare rapporterades om iakttagelsen av en nära lika lång tumlare vid Bondökallarna.
- Den anses förebåda storm när den visar sig, noterades det i tidningen.
I Alfred Brehms Djurens liv berättas att tumlarna särskilt livligt tumlar omkring före och under storm.
- Till synes jublande av fröjd vältrar det sig i de rullande vågorna, slår volter och ter sig nu bokstavligen som en tumlare. Till och med de vildaste bränningar bereda ej några svårigheter, ja tumlaren uppsöker dem ofta avsiktligt, berättar Brehm i boken, som trycktes i början av 1920-talet.
I juli 1921 fångades en tumlare vid Bondökallarna och avlivades. Exemplaret införlivades sedan i den fiskeriutställning som då pågick vid Norra hamnplanen i Luleå, där den skulle förevisas för allmänheten.
Tumlaren är en art som har varit på stark tillbakagång sedan 1960-talet, efter att tidigare ha varit ganska vanlig. Det finns uppgifter från början av 2000-talet att det då fanns cirka 36 000 djur.
Tumlaren fridlystes 1973.