Sista produktionsåret vid Piteå bryggeri tappades 1,5 miljoner flaskor öl och tre miljoner flaskor läskedrycker. Till detta kom 300 000 liter svagdricka.
Samtliga produkter beredda av, enligt reklamen ”kristallklart källvatten från egen bergkälla.”
– Någon idé att spara en flaska för förtäring i framtiden är det inte, påpekade bryggeridisponenten Dag Röing vid nedläggningen och omtalade att Piteåölet var bra upp till en månad efter tillverkningen.
– En stor del i att vårt öl är så omtyckt beror på att det är pastöriserat. Detta är vi tämligen ensamma om. Orsaken är det fina vattnet vi har i vår bergkälla, men å andra sidan kan ölet därigenom inte heller lagras så länge.
Rea på öl
Nedläggningen av Piteåbryggeriet berodde inte på försäljningsnedgång utan enbart av rationaliseringsskäl. Piteåbryggeriet hade nämligen noterat en försäljningsökning med ungefär 10 procent per år. Verksamheten flyttades sedan till AB Luleå bryggeri, senare namnändrat till Nyckelbryggeriet i Luleå och som sedan 1946 ägde bryggeriet i Piteå.
Sedan många år tillbaka är även verksamheten i Luleå nedlagd.
Bryggeriverksamheten i Piteå var av gammalt datum. Det var år 1874 som industriverksamhet startades i byggnaden. Piteå mekaniska verkstad satte då igång med sin produktion. Efter tio år tvingades företaget ge upp. På privat initiativ, av E.L. Nyberg, startade Piteå Ångbryggeri verksamhet i lokalerna år 1885.
Detta kungörs i tidningen Norrbottens Posten enligt följande:
”Ett bryggeri härstädes torde nu blifwa en werklighet. Ingeniör Nyberg, som redan i fjol inköpte härwarande mekaniska verkstad, har nu hit anländt och är det hans mening att nu göra allvar med att aptera den s.k. mekaniken till ett bryggeri.”
Det var tider när bryggeriet bland annat den 8 december 1891 annonserade i Norrbottens Allehanda:
”Ölförbrukare!
För vinnande af utrymme för byggande af vår nya lager källare realiseras pr kontant för tillverkningspriset omkring 5,000 liter bayerskt öl på fat.”
I november 1963 berättas att ett helt bryggeri var till salu.
”Omkring mitten av första månaden nästa år läggs driften ned vid bryggeriet i Piteå, som alltså blir ett av de många offren för tidens strävanden till rationalisering. Koncentration och drift i stor skala har liksom på de flesta av näringslivets områden blivit melodin även inom bryggerinäringen. Bryggeribolaget som har sitt säte i Luleå, har följaktligen ingen användning längre för lokalerna i Piteå.”
Anläggningen drabbades av den röde hanen 1921 och verksamheten övertogs då av Piteå Nya Ångbryggeri, som 1936 ombildades till Piteå Bryggeri AB.
Bryggerifack bildades
Runt de bland annat gamla fina karen, där skummande öl förädlats, hade många pitebor sin utkomst. Flasksköljare, bryggeridrängar, utkörare eller vad de nu titulerades och som alla var organiserade i det lokala bryggeriarbetarfacket. Det var 1930 som avdelning 94 av Svenska bryggeriarbetareförbundet i Piteå bildades och en bland initiativtagarna var bryggeriutköraren Knut Marklund, som sedan satt 30 år i styrelsen
Innan byggnaden sedan togs i anspråk för nuvarande verksamheter, med bland annat restaurang Järnspisen, turistbyrå, det kommunala Vardagsrummet nyttjades det en tid som verkstads-, lager- och tillbehörslokal för Hedmans bilaffär i Piteå.
När driften lades ned i Piteå hade därmed den siste bryggerichefen, disponent Dag Röing, gjort sitt. Han flyttade till Stockholm och Wårby bryggeri, varifrån han se dan pensionerades. Bryggeriverksamheten i Piteå omvandlades till ett nederlag i Öjebyn. Men även nederlaget lades ned. Allt hanterades sedan från Luleå.
Siste bryggmästaren
Den siste bryggmästaren, och disponenten, Dag Röing gick ur tiden år 1994 i Stockholm, 90 år gammal.
Röing kom senare på sätt och vis att ”återuppstå” under en kortare tid i form av ett nygammalt öl som lanserades, till hans ära.
Pitepilsen introducerades under en tid av Zeunerst bryggeri i Sollefteå och fick sedan konkurrens av Piteå Lager, från Nyckelbryggerier, en hyllning till gamle bryggmästaren och disponenten Dag Röing.
Ett öl som uppgav vara bryggt i Röings anda, efter ett gammalt recept han hade för Piteåbryggeriets del. Ett erkännande att det bryggts ett riktigt och äkta öl i Piteå. På Röings tid i Piteå var det knappast något man talade om. Man bara visste att han kunde öl.
Blev disponent
Dag Röing bedrev sina praktiska studier såväl vid svenska som utländska bryggerier, bland annat i München, Dresden och Köpenhamn och tog bryggmästarexamen i München 1925. Röing fördjupade sina kunskaper vid Jörgensens speciallaboratorium för jäsningsbakteriologi i Köpenhamn. Efter en kortare tids anställning vid Sala ångbryggeri kom han 1927 som bryggmästare till Gällivare och knöts 1935 till Piteå Bryggeri AB, där han från år 1950 var disponent.
Under Röings ledning förvandlades Piteå bryggeri till ett utbyggt modernt bryggeri, med omkring 30 anställda.