Under många år var Öholma, eller "Myggholma" som en del föredrog att kalla den lummiga platsen då där fanns en hel del exemplar av den blodsugande varelsen. En självklar mötesplats i bygden för många människor. Kanske till stor del beroende på att arrangörerna lockade dit många av den tidens mest berömda publikdragande svenska artister.
I början av 1960-talet började Öholma tappa sin innebörd, då andra nöjesplatser började dra mer folk. Bygdens folk hade då även, sedan en tid, bland annat Perudden, Svartudden och Bredsel att åka till. Där det också bjöds på färgstarka artister och där man också kunde svinga sina ben och taktfast fara runt på dansanläggningarna.
Samtidigt kan konstateras att banden och artisterna började ta allt mer betalt och nettot inte blev detsamma, för Storfors AIK som drev nöjesplatsen. Länge hade festplatsen varit en verklig mjölkko för den idrottsliga verksamheten. Dessutom hade festplatsen, genom de 20 årens verksamhet blivit ganska nedsliten. En upprustning ansågs bli alltför kostsam.
Det blev en bra bit över 200 arrangemang innan den sista stora festen, som hölls 1964.
När sedan de sista byggnaderna eldades upp våren 1968 hade hela holmen kalhuggits för att ge plats för vägbygget.
Det var Munksundsbolaget som var ägare till Killingholmen, som sedan Storfors AIK fick arrendera och där bygga upp en rad anläggningar. Det fanns också planer att, utöver nöjesanordningarna, ordna med en badplats, hopptorn, bryggor och omklädningsrum. De planerna gick i stöpet då dåvarande Hortlax kommun inte var så heta på idén.
Noterbart är också att det i år också är 50 år sedan Selholmens festplats i Älvsbyn slog igen grindarna, efter 65 års verksamhet. Detta också till stor del beroende på ett sviktande publikintresse och att det skulle bli alltför kostsamt att rusta upp festplatsen.
Festplatsen, belägen på en holme i Piteälven, var i likhet med Öholm idyllisk och en plats där folket trängdes. Arrangörerna, med Martin Lundberg i spetsen, hade även där lyckats locka med aktuella och udda toppartister.
Det finns noterat att publikrekordet för Selholmen sattes 1958 när boxaren Ingemar Johansson uppträdde. 3 000 personer fanns då på plats. Ingemar Johansson värste motståndare i boxningsringen, Floyd Patterson, kom några år senare upp på Selholmens scen. Även hand drog tusentals besökare.
Ingemar Johansson framträdde för övrigt även på Öholma. Året var 1953. Då gick han en 5 ronds boxningsuppvisning med "Silver-Gunnar" Nilsson.
Vid Julimässan, ett av de stora dragplåstren på Selholmen, sattes för övrigt ett världsrekord. Detta när den tyske lindansaren Erik Wollter gick på lina från fredag kl 12.00 till 21 på lördagskvällen.
Ture Pettersson, barnfödd i Storfors och sedan bosatt i Luleå, gläntade för några år sedan på minnenas dörr vad gäller Öholma. Han skrev då följande versrader, som kan sjungas till melodin "På blomsterbeströdd stig jag barfota går":
"Bland minnen och dofter från förr,
fram till lusthus, som lockande står,
att försiktigt glänta på minnenas dörr.
Många år runnit bort, sedan ungdomens vår,
när den kvällen vi möttes min vän,
i min drömbok det känns, som det vore igår,
men att livet skulle förändras jag har på känn.
Vi var unga, vi älskade musik och dans,
varje lördag den sommaren fanns vi där,
att få damernas av dig, var det bästa som fanns,
så på Öholmas tiljor, i min Astrid jag blev kär.
Vi var unga, vi trodde på livet,
inga moln på vår himmel då fanns,
att det kom hinder i vägen är givet,
men vi blommade i sommarljusets glans.
De åren som gått kan vi med glädje minnas,
blandades med flit och slit, men mest med gott,
kamp, sort och glädje, kommer alltid att finnas,
har vi med åren lärt och förstått.
Men nu skall hela familjen sig fröjda,
glömma allt som varit tråkigt och svårt,
alla kan känna sig stolta och nöjda,
familjebanden förenar, ingenting känns kallt eller hårt.
Ännu en gång vill jag dröja mig kvar,
till den vinterkväll när du blev min fru,
i ett hjärta av renaste guld vackra minnen jag spar,
minns när våra tre kärleksbarn, under ditt hjärta bar".
Många har säkerligen minnen och berättelser från festplatsernas storhetstid, då tusentals personer lockades för att lyssna på den tidens storheter. Där dåtidens artister spelade för