Det var 35 år efter det att världens första demonstration av televisionen genomförts och 25 år efter tv-premiären i England, i november 1936. I Sverige påbörjades tv-sändningarna 1956 i statlig regi. TV2 startade 1969. Färg-tvsändningar inleddes officiellt den 1 april 1970.
Under ett händelserikt 1960-tal toppade för övrigt Pitebygden en tid Sverigestatistiken över flest inköpta tv-apparater.
Hösten 1960 började radiohandlarna demonstrera sina tv-apparater. Till en början riktade mot sändaren i Vännäs och sedan Skellefteå.
Det betraktades inte som "riktig" tv. Effekten från Vännäs, var inte tillräckligt stark. Den rörliga varianten av televisionens testbild bjöd på modell snöfall, störtregn och sandstorm.
Piteåbygden drabbades av tv-feber. 400 apparater var på kort tid på plats i hushållen.
- Vi hinner inte montera upp alla antenner, påpekade radiohandlare Bo Lindvall, vars företag satte upp 8-10 antenner om dagen.
Symptomen på tv-febern uppgavs vara att folk sprang i affärerna och pratade tv-teknik, om det skulle köpas en antenn för kanal två eller kanal sex, om fastighetsägaren hade något emot att det sattes upp dyra antenner på taket, om det skulle köpas en 21-tummare eller en 24. TV-apparaten var då en tingest som mest liknade en byrå.
Högst belägna masten
Hyfsat klara bilder blev det när Skellefteåsändaren kom igång, vid ungefär samma tidpunkt. Den hade en effekt på tre mil. Piteåborna kunde få in ganska hygglig bild och ljud.
Först med Brännbergssändaren i Älvsbyn kunde de som bodde i södra länsdelen avnjuta "riktig" tv.
- Man måste betala för tv-licensen även om resultatet av mottagningen inte är tillfredsställande, påpekade fröken Gunvor Stenberg, chef för Umeå-radion och före detta pitebo.
Olympiaden var en starkt bidragande sporre för tv-intresset. Men även den politiska debatten i samband med valet lockade många till att köpa apparater. Under de här dagarna hade tv-handlarna också sina affärer fyllda av intresserad tittpublik
Ganska snart efter premiären debuterade Vilda Västern serien "Vägen västerut", med 50-minutersavsnitt. Vid jättemasten på Brännberget påbörjades provsändningarna i augusti 1961. Den 23 november var allt klappat och klart. En invigning utan högtidligheter. Sändaren var då Sveriges näst största.
I september samma år nalkades också Arvidsjaur tv-åldern. Som en efterlängtad julklapp utlovades sändningar, till en början från en provisorisk anläggning, med en antenn monterad på FM-masten på Akkanålke. Färdig blev den Sveriges högst belägna mast.
Mirakellåda
För exempelvis 85-årige hemmansägaren Oskar Lindgren i Hortlax och hans hustru Emma var de första tv-utsändningarna en revolutionerande historia. Lindgren fick under några månader uppleva den nya teknikens under, innan han en januaridag 1961 slutade sin livsvandring. Hustrun Emma fick ytterligare något år innan hon insomnade i juni 1964, 85 år gammal.
En tv-ägare i Arvidsjaur utfrågades varför han skaffat tv och svarade.
- Jo, för att jag även på sommaren skall kunna svalka mig lite med den efterlängtade snön och på vintern få en vision av ljuvt sommarregn.
En äldre herre i Piteå reagerade över nymodigheten och ropade till sin hustru sedan han sett mera av "myrornas krig" än en skarp tv-bild:
-Kom å skruv å schwålle jenna.
Detta efter att ha irriterats över det som rörde sig i mirakellådan, vilka bar namn som Helkama, Luxor, Luma, Concerton, Grundig, Monark Ballerina, Radiola, Arena Aga, Dux, Lorenz Saba, Graetz och Philco.
I Piteå varnade dåvarande elverkschefen Hilding Larsson personer att vara försiktiga vid köp av tv-apparater av kringresande försäljare, som fått folk att köpa apparater av äldre modell som inte hade automatiskt spänningsreglage.
Skogar av "skryträfsor"
Hos de som skaffat tv bänkade sig vänner och bekanta för att i vardagsrummet beskåda vad som kom ut ur mirakellådan, där de ur den flimrande bilden till en början kunde urskilja livs levande människor.
Att tv-apparaten var mycket känsligare än "ångradion" blev många varse. Förbipasserande mopeder var en vanlig källa till störningar
Med tv-apparaterna följde sedan en rad konsumtionsartiklar, bland annat tv-kannor.
För cirka 1 700 kronor kunde man hos Arne Öhlund, Centrum Radio, inhandla en 23 tums tv med antenn och omsättningsskatt. I dagens penningvärde motsvarar det 18 683 kronor.
- Vi kan tyvärr inte klara alla leveranser av vissa modeller till den 30 november och förlänger därför rabatterna, meddelade Konsum i Piteå, Älvsbyn och Svensbyn inför premiären 1961. För en Luminess 23 tum fick man betala 1 285 kronor. Konsummedlemmar erhöll 100 kronors rabatt.
De intresserade offrade månadslöner, de flesta på avbetalning, för att få ta del av det som bjöds.
För att fånga upp de osynliga tv-vågorna försågs Piteås hyreshustak med antenner. Skogar av "skryträfsor" växte upp innan centralantennerna kom.