Långa arbetsdagar
Att hon inte sparade på sig själv i kampen för livets nödtorft uppmärksammades också, unikt nog, vid ett tillfälle under hennes långa liv. En del av sin livsinsats fick hon nämligen mätt efter att ha skött ladugårdar i 15 års tid. En uppgift hon började med år 1890. Någon tyckte att det var bedömningsgrund nog för att hon skulle belönas med 20 kronor, i form av en premie. En betydelsefull summa pengar med tanke på att årsinkomsten för henne då var 30 kronor. Arbetsdagarna varade ofta från fem på morgonen till sent på kvällen.Förutom kontanterna fick Anna Stenberg också fri mat och husrum på de ställen där hon tjänade. Om det fanns får på gården, och de skulle klippas, kunde hon få en liten tilldelning för att spinna och väva. På det sättet höll hon sig med arbetskläder.
Hon skulle ha gått till kyrkan i Öjebyn för att där motta premien av kyrkoherde Alfred Nygren, verksam i Piteå landsförsamling åren 1897-1909. Men Anna Stenberg kunde inte personligen inställa sig eftersom hon var tvungen att vara kvar i det hem hon tjänade, på grund av att husmodern var sjuk.
Född i soldattorp
Anna Stenberg föddes och växte upp i ett soldattorp i Kopparnäs med flicknamnet Boström. Fadern hade dock fått sig tilldelat soldatnamnet Slungare. Då vardagen var mager fick hon efter avslutad konfirmation, som 14-åring, vara ute för att förtjäna till uppehället.Anna Stenberg tjänade som piga i 22 år i bland annat Kopparnäs, Rosvik, Lakafors, och Porsnäs och Ottergården där hon blev bekant med sin blivande make.
Vid 41 års ålder gifte hon sig med sågverksarbetare August Stenberg, född 1869.
Hon gick sedan dagsverken hos bönderna i trakten och fick alltid utföra det tyngsta arbetet. Med bland annat tvätt och bakning. Sommartid var det också höbärning. Först vid fyllda 60 år började hon att ta det lugnare.
Anna Stenberg skötte då stugan och maken i Tullnäs, där makarna var bosatta. Dessutom ägnade hon sig åt fiske på somrarna. År 1960 kom Anna Stenberg och maken till ålderdomshemmet Norrgården. Året efter - som det noterades i dödsannonsen - "behagade Gud hädankalla" maken. Han var då 92 år.
Själv höll sig Anna Stenberg igång med regelbundna promenader till makens grav och var en trogen kyrkobesökare. 1971 började dock krafterna påtagligt avta och den 7 maj 1972 gick Anna Stenberg in i evigheten efterlämnade som närmast sörjande en svägerska och syskonbarn.