100 år sedan Piteås första elverk togs i bruk

PITEÅ (PT)50 år senare levererade elverket i Piteå 16 miljoner kilowattimmar och försåg då 50 000 glödlampor med ljus. I dag, efter 100 år, levererar Pite Energi som har hand om strömförsörjningen ungefär 430 miljoner kilowattimmar.

Belysningskommitte

I juli 1894 diskuterade de styrande i Piteå inrättandet av elektrisk belysning. En belysningskommitte tillsattes och iden väcktes att planera kraftverket bredvid brandstationen i södra hamnen.

Förslaget omfattade gatubelysning med 18 på lämpliga platser placerade båglampor, varje med 900 normalljus styrka. Det hela kostnadsberäknat till 15 707 kronor. Dessutom omfattade förslaget belysning av skolorna, rådhuset, fattighuset, brandkasernen och stadshuset för en kostnad av 4 792 kronor. Driftkostnaden skulle dessutom bli billigare genom att brandkåren kunde sköta anläggningen. Dock måste en tillbyggnad av spruthuset göras.

Den 11 december 1894 beslutade stadsfullmäktige att elektrifiering skulle införas i Piteå till en beräknad kosta av 32 000 kronor.

Den 7 mars och den 28 april 1895 behandlar stadsfullmäktige frågan. Det beslutas först att förlägga kraftstationen öster om Kyrkbrogatan, mitt emot brandstationstornet. Detta för att de båda anläggningarna skulle kunna användas av gemensam personal. Men i juni beslutar stadsfullmäktige att skjuta upp uppförandet av en elektrisk centralstation.

År 1900 rapporterar belysningskommitten att det skulle vara fördelaktigt sammankoppla vattenlednings- och belysningsfrågorna. De elektriska firmor som tillfrågades hade dock en annan uppfattning. De åtog sig inte undersökningar om vattenledningar.

Under 1907 påbörjade AB Jakobsson och Eriksson i Umeå uppförandet av ett elektricitetsverk i Piteå, intill Sundskanalen och mitt emot kyrkan, huvudsakligast för belysningsändamål. Den 22 januari 1908, när verket stod i det närmste färdigt, började leveransen av ström till kraft och belysning.

Ryslig lukt

Den byggnad i vilken verket fanns insatt var uppfört av tegel i två våningar och beläget intill Sundskanalen och markerades av en fabriksskorsten av ansenlig höjd. Vatten till ångpannan togs ur kanalen. Vattnet var smutsigt och när det värmdes upp alstrades en lukt som var ryslig. Det berättas att det ibland kunde hända att vattnet från kanalen plötsligt tog slut varför det gällde att snabbt ta sig ned till intaget, där som regel mängder av "hornstaggare" (simpor) samlats framför det galler som täckte vattenröret vilket då måste rensas.

Elanläggningen, tilltagen i mindre skala, ansågs vara tillräcklig rätt lång tid för för samhällets behov. Strömmen alstrades av en 2-cylindrig 65 hästkrafters ångmaskin och en remdriven likströmsgenerator samt ett reservmaskineri bestående av en råoljemotor om 39 hästkrafter.

Batterier för magasinering

I byggnaden fanns ett rum där det var anordnat med ackumulatorbatterier för magasinering av elkraft. Genom batteriernas insättande kunde man stänga maskineriet under de tider då det behövdes lite ström. Batterierna utgjordes av 242 celler, blyplattor nersänkta i glasbehållare fyllda med svavelsyra. Verket kunde leverera ström till 1,500 lampor om 16 normalljus. Elverket var uppsatt av J M Nilssons elektriska byrå under ledning av montör J A Söderberg.

-Det är nu bara att hoppas att så många abonnenter anmäler sig att anläggningen kan bedrivas med beräknad vinst, konstaterades det inledningsvis

Sommaren samma år drogs det också in ström till Godtemplarhuset för att göra scenen mer lämplig för sceniska prestationer. Då väcktes även frågan om elektrifiering av rådhuset.

1915 utfärdas en stiftelseurkund för ett nytt bolag vars verksamhet skulle bli att, efter inköp av elektricitetsverket i Piteå, tillhandahålla allmänheten ström för ljus och kraft samt att försälja elektriska artiklar.

100 år sedan Piteås första elverk togs i bruk

100-ÅRSJUBILEUM. I går, den 22 januari, var det 100 år sedan Piteås första elverk togs i bruk. Privatägt och med en utrustning som levererade 15 000 kilowattimmar per år och till en början försåg 200 ljuspunkter med ström.