100 år med borgerlig vigsel

Att gifta sig borgerligt är nuförtiden inget ovanligt, men när de första civila äktenskapen ingicks i Pitebygden ansågs det mycket "exotiskt" och väckte stor uppmärksamhet.

Att gifta sig borgerligt, eller ingå civilt äktenskap som det hette på 1800-talet, var mycket ovanligt, och skedde enbart om någon av de blivande makarna inte konfirmerat sig och fått nattvard. Eventuella barn räknades som "oäkta". I Pitebygden ingicks minst två civiläktenskap under senare delen av 1800-talet.

Att gifta sig borgerligt, eller ingå civilt äktenskap som det hette på 1800-talet, var mycket ovanligt, och skedde enbart om någon av de blivande makarna inte konfirmerat sig och fått nattvard. Eventuella barn räknades som "oäkta". I Pitebygden ingicks minst två civiläktenskap under senare delen av 1800-talet.

Foto: No Byline

PITEÅ2008-11-17 06:00
"På grund av att jag Elisabet Andersdotter inte låtit konfirmera mig och inte heller anammat den heliga nattvarden i stadskyrkan får för allmänheten tillkännages att, efter stadsprästerskapets vägran och utan stadskyrklig lysning och vigsel, vi ingått äktenskap."
När läsarna av Norrbottens-Posten den 1 maj 1873 öppnade sin tidning kunde de notera att Helena Elisabeth Andersdotter och Jonas Jonsson från Kalamark gjort ett inlägg i tidningen för att klargöra för allmänheten vad de företagit sig.
Makarna Jonsson påpekade också för läsarna att de däröver upprättat kontrakt i tillkallade vittnens närvaro, som skedde i Piteå Kalamark den 20 april 1873.
"Vi bedja den ärade allmänheten vördnadsfullt betrakta den Heliga Skrift, och tillse om människans skapare och äktenskapets stiftare utgivit sitt Ord och Sakrament för sådana ändamål som att få gifta sig och erhålla andra världsliga förmåner, eller är det oss givet för det andliga livets erhållande och bibehållande", slutar makarna Jonsson.
När makarna Jonsson får sonen Johan Anton 1875 antecknas denne som "oäkta". För modern finns noterat att hon är kyrkotagen som Jonas Jonssons "löfteskvinna" Med andra ord, hon ansågs bunden vid mannen med band som var nästan lika oupplösliga som det fullbordade äktenskapets.
Bröllop i Godtemplarhuset
Det som troligen blev andra civila äktenskapet i Piteå förrättades den 6 maj 1886 i Godtemplarhuset i Piteå, då körsnär Johan Erik Fahleson och mamsell Hulda Leonora Dahlén, Långviken, förenade sina öden. Det ägde rum inför borgmästare och rådmän.
Hulda Leonora var dotter till bruksförvaltare Eric Dahlén (1823-1904). Hon var född i Attmar, inte döpt, inte konfirmerad och flyttade till Piteå från Långviken den 3 maj 1886.Johan Erik Fahleson var son till skomakaren Carl Fahleson i Piteå.
"Salen var vid tillfället festligt prydd och läktarna upplåtna för dem som ville se bruden", noteras det i Norrbottens-Posten i ett referat från bröllopet.
Makarna Dahlén fick fem barn, Hugo Valdemar, född 1889 och som dog fem månader gammal, döttrarna Hulda Maria, 1890, Signe Johanna, 1893, Märta Amalia 1894 samt sonen Per Vilhelm, född 1896 och som dog 1979 i Bromma.
Samboförhållanden
År 1863 upprättas föreskrifter om borgerligt äktenskap (civiläktenskap) avseende äktenskap mellan kristen och mosaisk trosbekännare. 1873 utvidgades den borgerliga vigseln att även gälla äktenskap mellan kristna och var enda möjligheten om ingen av kontrahenterna tillhörde svenska kyrkan eller om de tillhörde främmande trossamfund.
Från 1880 kom civiläktenskapet att omfatta även personer som inte hade blivit döpta eller inom svenska kyrkan begått nattvarden, men inte tillhörde något främmande trossamfund.
I Sverige infördes 1908 möjligheten till borgerlig vigsel som ett alternativ till den kyrkliga vigseln.

Frikyrkorörelsens folk, som numera i stor utsträckning anordnar egna förrättningar, anlitade tidigare ofta Svenska kyrkans präster för dop, vigsel och begravning.
Tittar man närmare på Statistiska centralbyråns historiska statistik kan utläsas att 1791 var ett rekordår vad gäller vigslar, vilket inte överträffades på nästan två sekler. Hela 23 786 giftermål ingicks då. Med en folkmängd på knappt 2,2 miljoner motsvarar det omkring 11 procent
I början av 1900-talet, då Sverige hade en befolkning på drygt fem miljoner ingicks i medeltal drygt 30 000 äktenskap om året.
Omkring 1950 hade siffran stigit till 60 000 med en folkmängd på cirka 7 miljoner.
1986 sjönk siffran markant. Då var det bara knappt 39 000 äktenskap som ingicks. Samboförhållandena hade då tagit överhanden.
1989, då nya regler för änkepensionen infördes, steg antalet vigslar till rekordartade 108 919 stycken.
Totalt gifte sig 45 551 par under 2006.
Skilsmässorna ökade stadigt fram till mitten av 1970-talet, men har sedan legat stabilt runt 20 000. År 2005 upplöstes 19 800 äktenskap på grund av skilsmässa
Antal nyregistrerade partners ökar något jämfört med 2004 och antal avregistrerade partners likaså
Partnerskap
Sverige introducerades partnerskapslagen 1995. Från det år då lagen infördes 1995 till 2005 levde
3 300 kvinnor och män i partnerskap och av alla nya äktenskap har endast en halv procent varit mellan homosexuella. Under 2006 ökade antalet registrerade partnerskap, speciellt bland kvinnor. Totalt registrerade 278 män och 382 stycken kvinnor sitt partnerskap under 2006.
Om man jämför antalet partnerskap hos homosexuella är det ungefär lika många homosexuella män som kvinnor som har registrerat sitt partnerskap. Här pekar kurvan allmänt uppåt.
Borgerliga vigslar ökar
I Piteå ökar antalet ingångna borgerliga äktenskap. Av tillgängliga uppgifter framgår att i år, fram till början av oktober, 68 borgerliga äktenskap ingåtts samt två partnerskap registrerats.
2003 var det 43 personer, 2004 registrerades 44 borgerliga vigslar och tre partnerskap, 2005 var antalet vigslar 62, 2006 gifte sig 70 borgerligt och ett partnerskap registrerades. I fjol, år 2007, valde 70 par att viga sig borgerlig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om