Med Piteåsonen utslocknade en friherreätt

Hampus Mörner föddes 1853 i Öjebyn. Pappan var kaptenen och friherren Carl Helmer Hampus Mörner som 1850 gifte sig med Jävreflickan Christina Erika, dotter till brukspatronen Erik Degerman och hans maka Fredrika Dorothea Lindgren. Carl Helmer Hampus Mörner var bördig från Stockholm och var verksam i Norrbotten från 1836 och tjänstgjorde vid två tillfällen vid Piteå kompani.
Makarna Mörner hade förutom sonen Hampus också barnen Sigrid Margareta född 1851, Lucia Fredrika 1854, Carl Otto 1855-1859 och Knut Vilhelm 1857.
Familjen flyttar hösten 1862 från Öjebyn till Frösön, där fadern blev överstelöjtnant och chef för Jämtlands fältjägarkår.
SJ-chef
Hampus Mörner blev student 1873 och utexaminerades från Teknologiska institutet 1877. 1903 blev han maskindirektör vid SJ och chef för centralverkstaden i Örebro. Därifrån avgick han med pension.
Mörner var under flera år ledamot av styrelsen för tekniska gymnasiet i Örebro. Han tillhörde även en tid stadsfullmäktige.
När Hampus Mörner en ålder av nära 93 år avled i januari 1946 i Stockholm utslocknade på svärdssidan (de manliga medlemmarna) av friherreliga ätten Mörner av Morlanda.
Hampus Mörner efterlämnade vid sin död två döttrar Birgit (1899-1992), gift med förste aktuarien Filip Anger och Dagmar (1901-1980) maka till skeppsredare Sven Sahlen samt dottersöner
När en ätt är "utgången på svärdssidan" menas det med att alla manliga personer i rak nedstigande led från stamfadern har dött. Enligt riddarhusets stadgar är det bara är manliga medlemmar som för släktens namn vidare.
Två grenar
När en släkt utslocknar brukade man tidigare "krossa skölden". Symboliskt genom att tillverka den dödes vapen i en papier-maché och sedan krossa denna. Vapenskölden i riddarhuset hänger dock kvar på sin plats.
Då den siste medlemmen går ur tiden stryks ätten i adelskalendern. I förteckningen över ätter sätts sedan ett kors och ett årtal när ätten dog ut på svärdssidan.
I Sverige är friherrlig värdighet den näst högsta adliga värdigheten efter greve, men i rang före adliga ätter. Titeln infördes i samband med Erik XIV:s kröning 1561. Under åren 1625-1902 introducerades 406 friherrliga ätter. Ett drygt hundratal av dessa ätter finns fortfarande kvar, varav några är utgångna på svärdslinjen.
Stamfader för den numera utslocknade friherrliga ätten var riddaren Hans Georg Mörner, som slogs till friherre år 1674.
Den grevliga grenen, adelsätt nr 60 i Sveriges riddarhus, hade fältmarskalken och landshövdingen friherre Carl Gustaf Mörner af Morlanda (1658-1721) som stamfader. Han blev slagen till greve 1716.
En gren erhöll år 1893 preussisk grevlig värdighet med namnet von Mörner.