Piteås storskojare uppenbarade sig första gången 1911. Presenterade sig som skräddargesäll vid namn Virgin Lejon. Han åkte bland annat runt i flera av Piteås byar för att hålla socialdemokratiska föredrag.
- I en ovanligt svamlande stil, konstaterades det i tidningsspalterna.
Skräddargesällen sade sig vara ombud för det socialdemokratiska partiet. I samband med talen bad han om medel för partiets räkning, som stoppades i egen ficka.
Han uppges vid sina framträdanden ha varit elegant klädd alltigenom, nytt från topp till tå.
Under några sommarmånader 1911 hade skojaren anställning hos skräddarmästaren F. A. Ridderstråle i Piteå.
Ridderstråle tillhörde en svensk ätt från Småland, som förut hette Hesselberg och adlades 1713.
Mellan arbetspassen i skrädderiet tog sig skojaren ut i byarna med socialistiska föredrag och för att sprida socialistiska skrifter.
Av adlig ätt
För Ridderstråle uppgav sig 30-åringen vara av adlig ätt, född Leijonhuvud och inskriven i Riddarhuset. Men han sade sig hata adels fåfänga och hade därför tagit sig efternamnet Leijon.
Ridderstråle hade en adelskalender hemma, men fick svårt att kontrollera skräddargesällens uppgifter. Denne hade nämligen ur kalendern rivit bort det blad som upptog ätten Leijonhuvud.
När polisen senare grep in hittade stadsfiskalen i Piteå i en kvarlämnad anteckningsbok. Där fanns upptecknade koncept till de socialistiska föredragen.
Av annonser och referat i tidningarna framgick vidare arten av talarverksamheten, där inte bara Piteåorten "hedrades" med hans uppträdanden.
Under rubriken "Skräddare Leijons bravader" berättar tidningen Norrbottens Posten om ett föredrag i Skellefteåtrakten.
- Det han presterat är den värsta goja som tänkas kan. Efter föredraget, som späckats med svordomar och allehanda uttryck, har han tagit upp kollekt till den socialdemokratiska valrörelsen.
Något mandat från partiet hade inte skräddargesällen, meddelar tidningen och noterar att talaren varit straffad tre gånger tidigare samt saknade såväl präst- som arbetsbetyg.
- Han hade anställning som skräddare i Ursviken och kunde inte varnas för lösdriveri, påpekas det.
Flera förlovningar
På en plats i bygden, som fick besök, uppgav sig skräddargesällen vara agent för en skrädderifirma. Han besökte ett stort antal arbetare, tog upp order på kostymer samt tog förskottsbetalning.
Under sina "arbetspass" tog han även tillfället i akt att tömma plånböcker och stjäla guldsaker
När polisen började utreda mannens förehavande påträffades, förutom stöldgods, även en mängd kärleksbrev från kvinnor av skilda samhällsklasser. Från olika delar av landet. Av breven framgick att mannen var förlovad med en del av damerna, vilkas bekantskap han bland annat fått genom annonsering.
Bland breven noteras att kvinnorna ber honom inte anstränga sig med att skriva långa brev förrän han blivit fullt återställd efter "den stora olyckan". Han uppgav sig ha blivit skadad i en bilolycka och då blivit alldeles sönderslagen samt fått armar och ben avbrutna.
Bedragaren uppträdde inte bara under efternamnet Leijon. Vid något tillfälle sade han sig vara skräddarmästare och hette då Guldén i efternamn
Flera efternamn
Som Guldén hade han inte mindre än tre kvinnor samtidigt, med kända adresser. Det var där som polisen räknade med att han kunna gillra en fälla. Bevakning sattes ut vid samtliga kända adresser. Han kunde gripas och anhållas.
Vid visitationen påträffades bland annat ett prästbetyg utfärdat för skrädderiarbetaren A R Andersson Guldén, född 1884 i Malmberget. Betyget var falskt. Dess rätte ägare hade några år tidigare rest till Kanada. Intyg och betyg såg dock äkta ut. Med andra ord var det ingen gröngöling polisen hade att göra med. Även Ridderstråle i Piteå imponerade av de fejkade meriterna. På den tiden var det inte så lätt att kontrollera om mannen hade ett kriminellt förflutet. Dessutom var han så trevlig och kunde verkligen föra sig.
Skojaren, som vid gripandet hade åtta års fängelsestraff bakom sig, kallade sig själv för "Vilda Pantern" men var även i vidare kretsar känd som bland annat Tjusar-Kalle.
Under sina resor och möte med kvinnor hade ha uppträtt med bland annat efternamnen Andersson, Guldén, Skönborg, Palm, Leijon, Lundberg, Lidberg, Kronqvist Drake, Vinnelius, och Lundgren.
I grunden var skojaren bageriarbetare i grunden, men under sina sejourer i fängelset på Långholmen hade han lärt sig skrädderiyrket.
När "Vilda Pantern" greps fördes han till kronohäktet i Skellefteå. Där fick han sedan sitta ett par veckor, i väntan på rannsakning. Han lyckades fly ur fängelset genom att bända loss gångjärnen från celldörren, gå ut genom en lucka på vinden, fira sig ned med hjälp av två sammanbundna lakan och sedan äntra över fånggården.
Efterlysning skickades ut. Efter en tid kunde skojaren gripas igen. Han hade då hunnit med en hel del affärer under turnén, som började i Skellefteå och sedan slutade i Strömstad, Där anhöll polisen honom för bettleri. Skräddargesällens vidare öde är okänt.