Efter Aronsgatan, mellan Storgatan och Hamngatan, hade ungdomar placerat en bred och tjock planka tvärs över gatan. Efter samma gata hade också placerats två båtshakar tvärs över gatan. På ett annat ställe hade en stor sten rullats ut på gatan.
- Vi behöva knappast påpeka vilka vådor dylika okynnesbragder kunna medföra i mörkret om olyckan vill vara framme, skriver Norrbottens Posten.
Svår nöd i Arjeplog
Det var också vid den tidpunkten tidningen rapporterade att ångaren Norrbotten, som transporterade passagerare och gods, klarat av resan mellan Stockholm och Piteå på 49 timmar. Som motsats anfördes att ångaren Njord på sin senaste Norrlandsresa, under upp och nedvägen och i ogynnsam väderlek, fick använda en tid av inte mindre än 17 dygn. Med andra ord behövde resenärerna inte göra sig någon brådska.
Dagens restid mellan Stockholm och Piteå är betydligt kortare, med dagens kommunikationsmedel bil, buss, tåg och flyg.
Enligt vad Norrbottens Posten inhämtat fanns det då också funderingar på en enskild järnväg mellan Brännbergs station i Bodens kommun och Harrbäcken och att intressenter arbetade med att försöka få till stånd en teckning för ansökan om koncession.
Det rådde också vid den här tidpunkten stor nöd i såväl Arjeplog som Arvidsjaur. Kyrkoherde Gustaf Calleberg i Arjeplog och inspektor Alfred Hugo Edholm gjorde då en framställning till regeringen om hjälp för att klara av de nödlidandes situation. Samtidigt som det på länsplanet ordnades insamlingar såväl av pengar som varor.
Calleberg var outtröttlig att göra församlingens behov kända inför myndigheterna. Under hans tid som kyrkoherde skickades många skrivelser iväg till myndigheterna och resulterade i betydande förbättringar.
Såväl Calleberg som Edholm fäste i sitt brev till regeringen uppmärksamheten på den missväxt bygden drabbats av och att arbetsförtjänsterna varit ovanligt låga.
Inte heller skulle de kunna förbättras under den närmaste framtiden.
- Då utsikterna för den fattigaste delen av befolkningen är särdeles mörka anhålla socknens ombud att från kronoparken i skilda delar av Arjeplogs revir få utstämpla ett stort parti försäljningsbar skadad skog, om möjligt 20 000 träd, att avgiftsfritt tilldelas de mest behövande i orten, vädjade brevskrivarna.
Nekades nödhjälp
På kort tid anlände under den här tiden närmare 1 200 vagnslaster skänkta gåvor från södra Sverige till behövande att fördelas i drabbade kommuner i norr. I oktober kunde landshövding Karl Johan Bergström, som lade ned ett stort och uppskattat arbete under nödåren 1902 och 1903, notera att bortåt 200 000 kronor influtit i gåvomedel till länsstyrelsen, varav för skolbarn och en del särskilda ändamål närmare 5 000 kronor för utdelning till de som drabbats av nöd.
Landshövding Bergström klargjorde samtidigt, i ett utfärdat cirkulär till de olika nödhjälpskommittéerna i länet att brännvinsköpare inte skulle få någon nödhjälp.
"Med anledning därav att till min kännedom kommit, hurusom i ett enstaka fall överlasta person utbekommit nödhjälpsvaror, vill jag till förekommande av missbruk fästa uppmärksamheten därpå att de personer som anse sig ha råd att inköpa brännvin eller andra spirituösa drycker eller öl, icke kunna anses vara i den mån mindre bemedlade, att de gjort sig förtjänta att erhålla del av vare sig de för vederbörande kommuns räkning inköpta varor eller skänkta gåvor, varför redan fattade beslut om utdelning av varor bland nyss angivna personer torde ändras, varjämte det bör tillkomma såväl nödhjälpskommitterade och dess ombud som de av mig antagna ombuden och utlämnarna av dylika varor att noga tillse, att till personer som märkas avhämta eller hemföra spirituösa drycker eller öl, icke utlämnas någon slags nödhjälpsvaror, ehuru de kan uppvisa anvisning å dylika varor" anförde landshövdingen i sitt cirkulär.
Frågan om byggandet av ett stadshotell i Piteå hade också seglat upp. En person i Öjebyn uttalade i tidningen sin förkastelsedom över förslaget. Den beräknade kostnaden för hotellet var 231 000 kronor.
Insändarskribenten skriver:
- Att hålla rum för resande i större mängd än som kan fordras vid en större gästgivaregård hör ej till stadens skyldigheter och plägas de allra flesta städer överlämnas åt den enskilda företagsamheten, såsom också förhållandet vari här i Piteå när det någon gång hänt, att rummen på "Gästis" ej räckt till.
Skribenten anser istället att stadens uppoffringar böra "framförallt ha till syfte att få fram en bibana från norra stambanan till Piteå stad, ty utan en sådan bana kan staden svårligen hoppas på någon bättre framtid. Nya kostsamma byggnader för restauranger, minuteringslokaler, hotellrum och dylikt, förbättrar icke stadens framtidsutsikter utan snarare tvärtom genom en oerhörd ökning av stadens skuldsumma.
Samtidigt meddelades att det nykterhetsvärdshus, "vilket för staden nitälskande personer upprättade för cirka 22 år tillbaka" och som haft sin lokal i patron Carl Anton Hedqvists gård vid Storgatan i Piteå flyttat till en annan rymligare och trevligare lägenhet, mitt emot apoteket.
Patron Hedqvist huserade inte bara i sin gård Nygården i Öjebyn utan hade även lägenhet i centrala Piteå.