Högerdominansen bröts och socialdemokraterna fick ett politiskt genombrott. Blev största partiet vad gäller antalet röster. Det hjälpte inte att högern i valstriden drog ut med "den blå bilen".
I valet för 100 år sedan, fick "envar valfrejdad man" som uppnått 24 års ålder rösta. Det skulle dröja ytterligare tio år innan kvinnorna fick rätt att gå till valurnorna.
Efter storstrejken 1909 råkade socialdemokraterna illa ut. Omkring 78 000 medlemmar hade då lämnat socialdemokratiska partiet.
Ett djärvt grepp
Inför valet 1911 ville partiet ta nya djärva grepp och genomförde agitationsturnéer i bil genom hela landet. Genom de rörliga talarstolarna hoppades partiet få livligt pepprade debatter och även nå avlägsna orter. Turnén visade sig bli den största agitatoriska succé socialdemokratin i vårt land någonsin haft. Det talades om ett triumftåg. Många kom till mötena bara av den anledningen att de tidigare inte sett en bil och ville studera denna egendomliga självgående maskin.
Genom insamlingar och försäljning av böcker finansierades agitationsresorna. Dessutom skulle varje plats som önskade besök av "röda bilen" betala 25 kronor i förskott.
Partiordförande Hjalmar Branting följde med under "några dagars våldsam sträckturné", för att agitera.
På flera platser försökte politiska motståndare förhindra de socialdemokratiska agitatorerna. Inför ett framträdande i Gammelstad visade pastor Albert Nordberg stor upprördhet när socialdemokraterna ville låna konfirmandsalen för ett politiskt möte med Hjalmar Branting. Upplåtelsen föregicks det av en livlig debatt, trots att lokalen tidigare upplåtits för borgerliga möten. Norberg yrkade avslag. Liberalen David Hansén, senare riksdagsman, handelsminister och sist landshövding i Norrbotten, amsåg att ett avslag skulle innebära en orättvisa mot den del skattebetalarna inom kommunen som tillhörde socialdemokraterna, allrahelst som lokalen uppläts åt övriga politiska partier. Kommunalstämman i Nederluleå beslutade att upplåta lokalen till Branting. Prästen Norberg reserverade sig.
Kostade 25 öre
Hjalmar Branting framträdde också i Piteå. Här uppläts Stadshotellet, utan diskussion. Det kostade 25 öre att få lyssna till Branting. Bortåt 600 åhörare kom för att lyssna.
Förutom Branting framträdde ytterligare en talare som recenserades av Norrbottens Posten med orden: "Den andre talarens föredrag bestod mest av glåpord mot den som hysa annan uppfattning än Zäta Höglund och hans meningsfränder. Det goda intryck allmänheten erhållit av herr Brantings föredrag söka dessa bilagitatorer att så gott de förmå utplåna".
Branting besökte även Arvidsjaur, där han talade på Högströmsvallen för 700 åhörare.
Det berättas om flera efterspel till Röda bilens framfart. I Antnäs beslutade mejeriföreståndare N.E. Nilsson att, efter bilens besök, ordna ett borgerligt möte.
"Anmärkningsvärt var det ringa intresse som Antnäsborna, vilka anses mycket konservativa, visade detta möte där deras ortskandidat skulle låta höra sig, vilket tycks giva vid handen att hans kandidatur där ej har så stor anslutning", rapporterade den borgerliga tidningen Norrbotten Posten.
Det framkom att liberale riksdagsmannen Linus Lundström tagit ett allvarligt samtal med Nilsson, varefter mötet upplöstes.
Högern kopierade
Röda bilen besökte flera platser i Pitebygden. Bilen var bemannad av landstingsman Ernst Hage, redaktör Hjalmar Larsson och V. Holmqvist. Fordonet hade visat en tendens att försenas till mötesplatserna, vilket fick till följd att befolkningen på de olika platserna, där pengar insamlas för besök av bilen, antingen fick vänta förgäves eller oskäligt länge.
Högern var inte sena att kopiera socialdemokraternas framgångsrika agitationsform och körde omkring med den "blå bilen", inte alltid med lyckat resultat. Från ett besök i Norrfjärden, där ett 25-tal personer samlats vid mejeriet vid 9-tiden en morgon, rapporterar Norrbottens Posten:
"En av de medföljande talarna gjorde sig redo att klämma i med ett föredrag, men innan dess skulle han gå ned till den på landsvägen stående bilen för att hämta några skrifter. Dock döm om de församlades förvåning då talaren ett tu tre kastade sig upp i åkdonet som med stor hastighet försvann bortåt Rosvik till. Inte ett ord till ursäkt eller avsked. Man smet helt enkelt. Denna lilla episod torde nog så belysande för arten av det folkvett de båda agitatorerna är i besittning av "
I Piteå gick 54 procent av de röstberättade till valurnorna år 1911, i Älvsbyn och Arvidsjaur omkring 50 procent. Arjeplog var sämst med bara en fjärdedel av de röstberättigade. Bäst skötte sig Norrfjärden med över 60 procent av valmanskåren.
Det förekom "fuffens" i valet. I Älvsbyn lades en lista fram förvillande lik Bondepartiets med partibeteckningen Bondpartiet, alltså ett e mindre än Bondepartiet. I Piteå ryckte en av högers valmän bort alla socialdemokratiska valsedlar, vilket dock snabbt ersattes med nya.
Socialdemokraterna bröt för 100 år sedan, för första gången högerdominansen. I Södra Norrbotten fick Bondepartiet 1.937 röster, Frisinnade bondepartiet 1.887 röster och Det arbetade folket, Socialdemokraterna, 1 987 röster.
På ett valkuvert, inlämnat i Öjebyn, fanns antecknat "Eftersom intet av partierna frågar efter Gud så kan jag ej deltaga i valet", undertecknat "En troende".