Hemmansägaren Axel Edin, rycktes den 17 maj hastigt bort från jordelivet och lämnade en stor familj i väglöst land, i mycket små omständigheter. Hustrun Maria och nio barn, den yngsta sju år och den äldsta 19.
Axel Edin hade gett sig ned till Brännträsket för att vittja ett mjärde. Han konstaterade att fångsten varit god, en stor gädda. Han beslutade sig för att återvända hem efter en jaktstudsare för svagare ammunition, att jämföra med armégevärens kammarammunition, för att avliva fångsten.
Vid återkomsten till mjärdet konstaterade Edin att gäddan lyckats ta sig ut.
Först tänkte han omedelbart återvända hem, men beslutade sig för att stanna upp för att hämta trätjära som fanns i en tunna, i en lada en bit därifrån.
Edin lade ifrån sig geväret och promenerade till ladan.
En 8-årig pojke, som befann sig i närheten, fick syn på geväret. Bakom ryggen på Edin gick han fram till vapnet och började fingra på det. Allt talar för att vapnet var osäkrat. Ett skott gick nämligen omedelbart av och träffade Edin, som stod en bit därifrån i nedhukad ställning.
Vådaskottet gick in i den nedre delen av ryggen.
En annan vuxen person, som befann sig i närheten, rusade fram till Edin och frågade var skottet tog.
Han fick då till svar:
- I magen.
Avskrev skuld
Edin segnade därpå ihop, förlorade medvetandet och utandades ganska snart därefter sin sista suck, utan att ha återfått medvetandet.
- Den så sorgligt bortgångne var en rättsinnig, gudfruktig och vänsäll person som tillvunnit sig allmänhetens förtroende. En särskilt stor förlust gör den inom orten varande församlingsrörelsen som i Edin haft en sin sak varmt hängiven församlingsläsare.
Axel Edin hörde hemma hos bodellisterna.
Helt naturligt fick barnen i den rådande situationen ta ett stort ansvar för den fortsatta driften av gården. Lekar övergick snabbt till vuxenarbete. Medan den äldste brodern valde att stanna kvar hemma sökte sig de övriga tidigt ut i förvärvsarbete.
En tid efter dödsfallet berättades i tidningen att Edin vid något tillfälle år 1916 av arbetaren Anton Lundkvist i Storsund lånat 200 kronor mot revers.
I anledning av olyckan hade Lundkvist meddelat att han var beredd att efterskänka hela sin fordran, såväl kapital som ränta, genom att återlämna reversen i vittnes närvaro.
- Nämnda handling måste betraktas som ett ovanligt bevis på välvilja av en person bland arbetarklassen mot en kamrats anhöriga som råkat i sorg och olycka, skrev Piteå-Tidningen.
Föga hopp
En kort tid därefter, närmare bestämt den 29 maj, inträffade en svår olycka i byn Lomträsk,
Arvidsjaur. 30-årige hemmansägaren Johan August Lundmark var då sysselsatt med att såga, med motorsåg . Under ett uppehåll med sågningen råkade han slinta. Sågklingan var då igång. Med påföljd att ena hälen sågades av och den andra skadades. Lundmark slungades i samband med olyckan mot en virkesstapel och ådrog sig en allvarlig ryggskada.
Med telefonens hjälp ringdes en bil in, som förde Lundmark till lasarettet i Piteå för vård.
I en notis, där olyckan omnämns, är slutklämmen:
- Föga hopp lär finnas att han räddas till livet.
Den 10 juni somnade Lundmark in, efterlämnande som närmast sörjande tre syskon.
Anton Sandberg från Sjulnäs arbetade vid den här tiden i Storforssågen. Där var han bland annat sysselsatt med spinkkapning. Under arbete den 13 juni, strax efter sågens igångsättande på morgonen, fick han vänstra handen i det närmaste avkapad.
Under arbetet återgick sågklingan, efter kapning av en bräda, inte i sitt liggläge. Detta observerades inte av Anton Sandberg som råkade komma med handen mot den i full gång varande klingan.
Sandberg, då 47 år gammal, fördes till Piteå lasarett
Sandberg avled den 22 maj 1940. Hans närmaste var då, enligt dödsannonsen, vännerna.
Efterlämnade sju barn
Väl så företagsam var lille Erik Holger Markström i Pitholm, 2,5 år gammal, år 1922. Ute på gården hade han fått tag i en yxa och ville se hur den fungerade. Föremålet för hans prov var lillasyster Göta, senare gift Hast, som då var ett år gammal.
Han lyfte den välslipade yxan och riktade den mot lillasysters hand, med följd att ett finger höggs av. Göta fördes till lasarettet där läkaren lyckades sy fast fingret, och som hon också fick behålla.
Göta Hast avled 2007. Brodern, som höll i det farliga verktyget, avled 1997.
Bägge var barn till Ludvig Markström i Pitholm, som i två äktenskap blev far till nio barn.
Efter en svår bilolycka vid Hällan på Pitholm, intill kalkelugnsmakaren J. Bergmans gård, kunde följande läsas i Piteå-Tidningen den 21 maj 1922:
- Olycksplatsen företedde en sorglig anblick med den trasiga bilen och blodspår på stenar. Vallfärden dit var också stor.
Ena framhjulet på en bil framförd av chaufför W. Nordlund från Skellefteå lossnade. En mutter hade skruvat upp sig. Farten var inte speciellt hög.
Bilen var på väg till Luleå med passagerarna C.W. Holmbom från Kåge och Viktor Lundgren från Noret, Skellefteå.
Bilen kanade av vägen och voltade. Mot en intilliggande lada, tillhörig W. Hedström, slungades passagerarna ut. Holmbom slog sig då så illa att han omkom så gott som ögonblickligen. Han var änkeman och efterlämnade sju barn.