Det var inte länge sedan tornseglarna lät höra sin gälla stämma när de flög mellan hyreshusen i centrala Piteå. Nu är de på väg mot sina övervintringstillhåll i Afrika, där de finner ett överflöd av föda, flygande insekter och spindlar. För övrigt en märklig fågel som tillfälligt kan överge sina ägg och ungar under perioder av dåligt väder. Ungarna kan fasta upp till nio dygn.
Stor brådska
Svartvita flugsnapparen, som hade det jobbigt med matningen av sina ungar i fågelholken, och den grå flugsnapparen, som hade inrett sitt rede i en vedstapel, har lämnat sina häckplatser i Norrbotten för vinterkvarteret i Afrika. Där de uppehåller sig till maj månad nästa år då den långa resan tillbaka börjar.
Rödstjärten har också börjat rusta för avfärd. En del är på väg men några håller sig envist kvar, så länge det finns något att äta. Även rödhaken känner oro i kroppen. Vintern tillbringar de på olika platser. Rödstjärten föredrar Afrika medan rödhaken uppehåller sig främst i Medelhavsområdet. Det inträffar också att en del av den senare arten blir kvar i Sverige.
Hussvalan har, efter att ha ruvat fram sin andra kull, i det halvklotformade boet av sammanklibbade lerklumpar tagit ut riktningen mot södra Afrika medan däremot ladusvalan, efter att ha bildat en ny kull, signalerat att den kan bli kvar en liten tid till. Till dess frosten gör det omöjligt för dessa insektsätare att hitta föda. Men sedan blir det nya jaktmarker, i södra Afrika.
En av de första tryckta rapporterna om svalans återkomst återfinns i tidningen Norrbottens Posten år 1889 då det den 9 maj berättas att fågeln redan observerats i trakten.
1896 berättas att svalorna börjat höstflyttningen en månad tidigare än vanligt.
- Även svanor och vildgäss tycks i år med stor brådska skynda bort från Norden. Våra kloka gubbar spå därför tidig höst och vinter, skriver Norrbottens Posten.
Uppbrottsstämning
Det var inte länge sedan det hördes en symfoni av röster i skogarna, på ängarna i lövverket, från alla sorters fåglar. Göken hoade flitigt och man försökte utröna från vilket vädersträck ropen kom. Det var väl från väster och inte från söder?
- Göken har låtit höra sig i trakten redan sistliden lördag (20 maj) rapporterar tidningen Norrbottens Posten första gången år 1887.
De välljudande sångstroferna tystnar allt mer. Uppbrottsstämning råder i luften. Sångsvanarna, gässen, tranorna och änderna har lämnat sina revir. De kommer i flockar, i plogform. Samlas i sjöar och vid vattendrag i den kyliga höstmorgonen. Lockar med sina rop. Manar till gemensam samling och avfärd mot sydligare delar av landet, till Nordsjöområdet, sydöstra Europa eller södra Spanien och Nordafrika beroende på art. De har samtliga sommaren bakom sig.
Vad gäller storspoven inledde honorna sin flytt till främst England och Irland redan efter midsommar. Följd av hannarna som gav sig av sedan de klarat av barnens uppväxt för att slutligen följas av ungarna.
Bofinken, en av våra vanligaste fåglar, jämte lövsångaren, söker sig till västra Europa. En del stannar i Sverige över vintern.
1890, den 31 mars, berättar Norrbottens Posten att stora skaror av bofinkar anlänt till Pitebygden.
- Vanligen kommer bofink och lärka samtidigt, varför det är sannolikt att den senare snart låter hör av sig.
Sagesmannen uppger att han aldrig iakttagit bofink i bygden före den 7 april. Detta var år 1887
En av de tidiga återvändarna, tofsvipan, som har sina vinterkvarter i västra Europa och Medelhavsområdet, rapporterades 1906 som mycket ovanlig i våra trakter.
Ny i Arvidsjaur
1893 rapporterades staren som ny fågelart i Arvidsjaur.
- Den 14 april syntes en ensam väderdriven stare, sittande helt melankoliskt på ett hustak. Denna fågelart har aldrig förr funnits här uppe och är även att befara att detta enda exemplar ej här funnit trevnad utan kommit och farit med stormen, enär han ej sedan synts till, rapporteras i Norrbottens Posten.
1882 fick tidningsläsarna i Norrbotten rapport om förekomsten av sothöna i Norrbotten, som då inte förekom norr om Uppland. Arten är fortfarande sparsamt förekommande i norr. 1886 påträffades en sothöna vid Pitsundsarmarna och 1894 en i Norrfjärden.
1900 rapporterades förekomst av en gråhakedopping i Persöfjärden, Luleå. Så långt norrut har endast en gång tidigare en sådan fågel iakttagits, då i Piteorten, rapporterade Norrbottens Posten.
Det blir en lång tomhet efter sommarfåglarna. De första av höstens flyttfåglar kan vi förhoppningsvis börja märka av i april . Då har vi lärkan och storspoven tillbaka för att tillsammans med oss hälsa våren välkommen.
1 maj 1879 rapporterade tidningen Norrbottens Posten:
- Lärkan lät hör sig första gången den 25 april. Och ett par dagar senare sågs sädesärlor i staden.
Förhoppningsvis håller tidpunkten i sig ännu.
Helt tyst blir det inte när vi nu lämnar sommaren bakom oss och kliver in i en ny årstid. När dagarna börjar bjuda på hög och klar luft omväxlande med grått och trist väder finns fortfarande fåglar kvar i naturen. Framöver omges vi av bland annat talgoxar, blåmesar, domherrar, gulsparvar, pilfinkar, gråsparvar och en och annan talltita. Alla försöker de fylla ut tomheten med mera enkla och lågmälda kvitter.