Saltlake och spickensill höll skidorna lättglidande

Spickensill, som köptes hel från tunna eller som filéer, användes i äldre tider som skidvalla och höll skidorna hala och lättglidande. År 1888 får Piteborna veta att saltlake är bra att stryka under skidorna och att dessa då gled lätt i töföre.-  Då det är svårt att bära med sig saltlake rekommenderas spickensill, som är lika bra och även gör att man får fettlaget under skidorna, skriver tidningen Norrbottens Posten. Ordet spicken betyder rå och saltad.

Sill var lika bra att använda som valla. De bidrog till att man fick ett fettlager under skidorna.

Sill var lika bra att använda som valla. De bidrog till att man fick ett fettlager under skidorna.

Foto: Scanpix

PITEÅ 2013-02-12 06:00

Redan på 1670-talet omnämns en skidvallaliknande produkt, beck eller harts. Sedan ökade behovet av bra glid och därmed bra vallor i form av kåda, linolja och vaselin.

I januari 1900 publicerades troligen första annonsen i Pitebygden om skidvalla:

- För skidlöpare oumbärlig "Blixtskidsmörjan" gör skidorna lätt löpande vid varje väderlek. Ingen isbildning eller snöhäfta. Räcksam, billig. Prov på begäran från Otto Nordberg, Torneå, Finland under adress Haparanda.

Om den nya skidvallan berättas:

- En ny skidsmörja benämnd "Blixtskidsmörjan" har uppfunnits av sportsmannen William Sandberg och säljes genom Otto Nordberg i Haparanda.

Denna skidsmörja har fått de amplaste lovord av skidåkare och skogsmän med flera vilka i talrika intyg påpeka dess goda egenskaper, särskilt dess förmåga att under alla väderleksförhållandena hålla skadorna hala och lättglidande.

På 1940-talet ersattes de tjärbaserade vallorna av syntetiska produkter.

Stavens användande
Ett stycke idrottshistoria finns skildrat i de gamla tidningarna, som berättar att skidsporten har djupa rötter i vår landsdel.

Många i dag avsomnade föreningar och sällskap har bidragit till att södra Norrbotten nu sjuder av idrottsliv.

En bit in på 1800-talet blev det mera regelbundna tävlingar.

1881 berättar Norrbottens Posten att kapplöpning på skidor anordnats i Uppsala av 25 norrländska studenter. Bland prisdomarna var Pitebon och docenten Axel Lundström.

1883 kallas skidlöpningsklubben "Snabbheten" till Holmstedska berget i Piteå en fettisdag. I anslutning till notisen berättas om stavens användande vid skidlöpning, att den inte bör användas mer än nödvändigt

Nordenskiöldsloppet 1884 var den första skidtävlingen som fick stor uppmärksamhet. Tävlingen, som skulle bevisa uthålligheten, gick från Jokkmokk till Kvikkjokk och tillbaka, en sträcka på 20,6 mil. Till deltagande i loppet inbjöds "lappar, nybyggare och andra inom Arjeplogs, Arvidsjaurs, Jokkmokks, Kvikkjokks och Gällivare lappmarker". Arton man ställde upp, tolv samer och sex nybyggare.

I referatet berättas att skidåkarna före loppet åkt skidor till tävlingsplatsen från sina hem, sträckor på upp till nio mil.

Klandrades
1888 ordnar Piteå skidklubb tävling på Fingermanholmen, med och utan hopp i backe. Det refereras även från en skidtävling som startade vid Norrmalmsbryggan, med Guldsmeden som vändpunkt. Samma år blev skidlöpning ett obligatoriskt undervisningsämne för nybildade Norrbottens fältjägarekår.

1889 vann Frans Lundberg en tävling på Fingermanholmen. Han belönades med en jaktkniv. Tvåan, Petrus Markström, fick en revolver, E. Westerberg, fick skidor, O. E Östman, skoband och O. Holmqvist fick motta en jaktflaska. I en längdtävling från Stadskajen till Storfors, en halv mil, och som löptes två varv blev O E Östman segrare och fick klädesborste av nysilver i pris.

1893 hölls ett möte i Piteå med såväl kvinnliga som manliga inbjuda för att bilda en skidlöpareklubb.

I tidningen gavs även utrymme för ett referat om Arvidsjaurframgångar i skidspåren i Uppsala:

- Arvidsjaursborna Grubbström och Olofsson har segrat vid nationella tävlingarna härstädes uti sexmilsloppet på 5 timmar och 22 minuter.

En tävling, anordnad den 4 mars 1894, klandrades för att ha anordnats på böndagens förmiddag. Det värsta av allt var att man hade bal efteråt, på denna "heliga dag".

Bröderna Jakob och Edvin Grubbström från Baktsjaur dominerade en tid landets då spirande skidsport.

"Ett jäkla land"
"Nybyggarelappen" Lars Olofsson från Tallnäs, Arvidsjaur, erövrade vid nationella skidtävlingar i Sundsvall 1899, i ett 96-kilometerlopp kungens hederspris, en dryckeskanna av silver. 1901 berättas att han vill sälja priset.

- Olofsson som befinner sig i fattiga omständigheter har nu hos landshövdingen sökt tillstånd att avyttra dryckeskannan genom lotteri. I hans hemtrakt finns icke utsikt att för lämpligt pris kunna sälja densamma. Landshövdingen eller länsstyrelsen har emellertid icke funnit skäl att till denne Olofssons ansökan lämna sitt bifall, rapporteras i tidningen.

Olofsson, som var född 1864, gick ur tiden 1942.

Om en tragisk olycka i skidbacken på Fingermanholmen rapporteras i januari 1902. Några pojkar från Munksund roade sig med åkning i ett uppgånget spår, med större stup.

En av de åkandena råkade tappa en skida som i svindlande fart satte av utför berget och träffade 14-årige Gunnar Löfgren, som befann sig vid stupet, i halsen så att luftstrupen skars av. Löfgren hade dock kraft att gå till sitt hem, men vid framkomsten föll han sanslös till marken och måste bäras in. Inom mindre än en timme var han död. Han var son till arbetare Albert Löfgren, Munksund.

1903 deltog bröderna Grubbström från Arvidsjaur i de första internationella tävlingarna i Kristiania (Oslo), men gjorde ingen succé.

- De svenska bröderna Grubbström var stöddiga karlar. Den ena av dem bröt sina "fördömda långa skidor" och den andra fann att "det var ett jäkla land det här, att krumbukta sig i".

För glänsande skidlöpningsidrott i ogynnsam terräng under Kristianiaveckan tilldelades bröderna Grubbström och Axel Värja från Holmträsk Större silvermedaljen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om