Det gick trögt med identifieringen personen, som gravsattes på kyrkogården i Norrfjärden. En kort tid efter begravningen fick polisen plötsligt en del ledtrådar. Länsstyrelsen gav då order om att den gravsatte skulle grävas upp, för identifiering. Det visade sig vara Johan Matinpojka Lilja från Vasa i Finland, som kallblodigt dödats på isen. Spåren ledde så småningom polisen till Finland.
Det var i början av maj 1922. Fiskaren August Lindqvist från Trundön hade gett sig ut på säljakt, tillsammans med en son. Målet var Kluntarna. De bägge observerade på isen, ett stycke ut från Kluntarna, något som de trodde var en säl. När föremålet inte rörde på sig fattade de misstankar och gav sig ut mot platsen, och påträffade där en mansperson liggande död med ett djupt krossår i pannan.
Säljägarna konstaterade att det fanns spår och stänk av hjärnmassa omkring den döde och att det förekommit strid på platsen. Bredvid den döde låg en yxa och ett par skidstavar brännmärkta M.S.
Dödande hugg
Lindqvist uppskattade den mustaschprydde mannens ålder till omkring 30 år. I fickorna påträffades bland annat en näsduk samt en Piteå-Tidningen daterad den 26 januari 1922. Byxorna hade dragits av den döde, som låg på isen enbart iförd kalsonger, skjorta, väst med kavaj. På fötterna fanns strumpor och pliggade lappskor. På händerna bar den döde handskar. Säljägarna påträffade också en mössa, som var genomhuggen av yxan. En tredje handske fanns även på mordplatsen. I den fanns en del skäggstrån.
Säljägarna åkte snabbt hem och slog larm till fjärdingsman Knut Eriksson i Norrfjärden som sedan, tillsammans med säljägarna, åkte till fyndplatsen för att lasta den döde på en kälke. Väl i land genomfördes en mera ingående rättsmedicinsk undersökning. Den utfördes i bårhuset i Norrfjärden av doktor Sahlin, i närvaro av landsfiskal Ragnar Gardt, Öjebyn. Då konstaterades dessutom att högra handens långfinger var av till hälften, men att detta var en läkt skada som ådragits vid något tidigare tillfälle och att hugget från yxan varit dödande.
Fjärdingsman Erikssons efterforskningar visade att ingen saknades i orten. Därför uteslöts ganska snart att det skulle vara en ortsbo.
- Den mördade är en kortväxt person och förefaller vara av finsk extraktion, noterades från undersökningen.
Grävdes upp
En liten ledtråd i detta dramas dunkel fick polisen av den omständigheten att den döde hade på sig ett par strumpor som försvunnit från en fiskarstuga på Mörögrundet. Strumpor som skulle ha försvunnit någon gång i mitten av februari. Vid ungefär samma tidpunkt iakttogs för övrigt någon fiskare ett par skidspår från Mjoöudden förbi Mörögrundet i riktning mot Kluntarna.
I slutet av maj fanns fortfarande inga spår. Landsfiskal Gardt rapporterade att man haft misstankar om två finska medborgare som varit i trakten vid tidpunkten för mordet. Men signalementet stämde inte. Från de finska polismyndigheterna fanns heller inga rapporter som kunde skingra sakens dunkel.
Men plötsligt uppenbarade sig skomakaremästare Mattias Pettersson från Älvsbyn, med sådana ledtrådar att länsstyrelsen omedelbart beordrade att den döde på kyrkogården i Norrfjärden skulle grävas upp. Detta för att Pettersson skulle identifiera honom och förvissa sig om att inget misstag förelåg. Skomakarmästaren, var efter identifieringen säker på sin sak, att det var finske medborgaren Johan Lilja från Jokkula, Vasa. Lilja hade nämligen varit bosatt hos Pettersson en tid och också hjälpt honom i skomakeriet.
Skomakaremästaren var själv född och uppvuxen i Uleåborg, Finland.
Vid förhör framkom att Lilja vistats i Arvidsjaur några dagar, återkommit till Älvsbyn och den 21 januari gett sig iväg till Sikfors, för att sedan inte återkomma.
Dömd för högförräderi
Skomakare Pettersson intygade att någon större summa pengar kunde inte den mördade ha burit på sig, Däremot var Lilja skyldig en annan finsk medborgare runt 200 kronor. Den personen hade också vistats hos Pettersson och försvann vid ungefär samma tidpunkt som Lilja.
- Att dock misstänka personen för mordet är ej heller riktigt, emedan personen är känd i Piteåorten som en mycket foglig och snäll människa, var utlåtandet om den misstänkte.
I juli sände Gardt ut en efterlysning. I augusti meddelade att den efterlyste gripits i Finland och befunnits vara en på rymmen från ett fängelsestraff. Vid häktningen i Finland bar den efterlyste på Liljas prästbevis, arbetsbetyg och interimstillstånd och uppträdde också under hans namn. Han uppgav i förhör att han köpt intygen för tre kronor av Lilja.
De svenska myndigheterna begärde den efterlyste utlämnad, men fick i september meddelande från Finland att rättslig prövning skulle äga rum i hans hemland.
Det visade sig senare att den efterlyste på sin "meritlista" hade en del kriminellt. 1918 hade han anslutit sig till Finlands rödgardister, skjutit ned en fånge och gömt liket. Han dömdes i januari 1919 för delaktighet - mot sitt nekande - i mordet och för medhjälp till högförräderi. Domen blev livstids tukthusstraff som sedan omvandlades till 12 års tukthus. I maj 1919 rymde han från fängelset i Tavastehus.
Mycket talar för att de två kommit i gräl om Liljas skuld, att slagsmål uppstått och att Johan Lilja under det slagmålet dödats.