På dagen 290 år efter Piteås grundläggning, en fredag eftermiddag år 1911, kom beskedet till de styrande att riksdagen sagt ja till att anlägga en statsbana mellan Älvsbyn och Piteå, till en kostnad av närmare fyra miljoner kronor. Ett besked som, likt en löpeld, spred sig bland invånarna. De flesta gick man ur huse, ut på gatorna, för att fira. Snabbt hissades flaggorna i topp. Det berättas att Piteborna klädde husen med bland annat girlanger. Stämningen var glad och folk sjöng.
Postexpeditör Axel Häggbom, ledare för Piteå sångarförbund, samlade snabbt sina mannar och gav sig iväg till torget, där beslutet hyllades med sång. Av gamla handlingar framgår att det bland annat sjöngs Sångarfanan, Stå stark, Härliga land, Norrland och Hör oss Svea.
Efter framträdandet förenades sångarna och de församlade stadsborna till särskilda hurrarop för fädernebygden och fosterjorden.
Innan man skildes åt på torget sjöngs sången "Dåne liksom åskan". Piteborna tågade sedan genom centrum, ned till hamnen och sedan upp till torget igen, under tonerna av "Sönerna av ett folk som blödt".
Glädjefesten fortsatte genom att en ett antal manliga stadsbor samlades på Stadshotellet. Tydligen var firandet inget för kvinnorna. Där hölls åtskilliga tal. Piteå sångarförbund medverkade.
Dagen därpå fortsatte glädjeyttringarna. Flaggor hade hissats överallt. Piteå sångarförbund hade en central roll med ett digert sångprogram. Då sjöngs Vårt land, Frihet bor i Norden, I skogar och dalar och Sverige är mitt allt på jorden.
Telegram till kung och ministrar
Piteås borgmästare Arvid Bergdahl höll ett högstämt tal. Borgmästaren utbringa ett tacksamhetens leve för regering och riksdag. Den kvällen uppges bortåt 500 personer ha samlats i Stadshotellet för att fira. På plats fanns bland annat bankdirektör Gustaf Ringius, som ledde Piteå musiksällskap.
Stadsfullmäktiges ordförande kronofogde Herman Henschen inledde med ett anförande.
- Allt sedan norra stambanan byggdes förbi vår gräns, således ej mindre än 17 år tillbaka, har det synts oss vara ett livsvillkor att medelst en bibana bli satta i förbindelse med denna statsbana, sade Henschen.
Han talade om vikten av järnvägen för handel och näring och som också möjliggjorde konkurrens och gynnsammare förhållanden.
De församlade beslutade att skicka tacksamhets- och hyllningstelegram till bland annat kungen, Gustaf V, statsminister Arvid Lindman, civilminister Hugo Hamilton, Fritz Pegelow, generaldirektör för Statens Järnvägar, överingenjör Hjalmar Fogelmark, byråchefen i Järnvägsstyrelsen Adolf d´Ailly, landshövdingen i Norrbotten Karl Johan Bergström samt riksdagsledamoten och borgmästaren Albin Ahlstrand, ledamot i andra kammaren för Umeå, Skellefteå och Piteå valkrets 1903-1911, samt Anshelm Bäckström, Håkansö, Norrfjärden, som representerade högern i riksdagen.
Borgmästare Bergdahl, stadsfullmäktiges ordförande Henschen och kantor Israel Andersson, Öjebyn, fick i uppdrag att underteckna och besvara telegrammen.
Rallare lyckönskade
I telegrammet till kungen uttryckte Piteborna sin underdåniga tacksamhet för järnvägen och kungen svarade:
- Även jag delar uppriktigt er glädje och uttalar min varmaste lyckönskan till Piteå stads och dess älvdals inbyggare.
Bland lyckönskningstelegrammen kom ett från Pitesonen och liberale riksdagsmannen Nils Edén med följande lydelse:
- Lyckönskningar till Piteå bibana. Gratulerar.
Nils Edén var svensk statsminister under tiden 19 oktober 1917-10 mars 1920.
I telegramskörden fanns hälsningar från rallare i Skelleftehamn, Häggbomare i Sundsvall, Stockholm, Härnösand och Haparanda samt landstingets ordförande Axel Fagerlin, tillika borgmästare i Luleå.
Juristen Fagerlin tillhörde högern och var ledamot för Norrbottens läns valkrets i första kammaren 1914-1919. Han var också ledamot av Norrbottens läns landsting där han var vice ordförande 1901-1904 och ordförande 1905-1920.
Specialskriven hyllning
Sångarförbundets Axel Häggbom inspirerades att skalda och skrev då ned ett flertal verser under rubriken Järnvägen kommer och som inledningsvis lyder:
"Hör tåget kommer
signalen ljuder
gäll och klar genom aftondiset
Ånghästen frustar
den ystert stampar
den ilar fram
genom frodes nejder
förut ej trampade
av dess järnsko.
Förväntansfull står
en samlad skara
högtidsklädd och i
helgdagsstämning
tålmodigt bidande första tåget
den stora skaran
vid älvens stränder
i våra leende Pitebygder
den stått där länge
och spejat, spanat."
Det skulle dröja till den 2 juli 1914 innan järnvägen nådde slutstationen Piteå. När generaldirektör Axel Granholm, den
10 september samma år, kom till Piteå var det återigen anbefallt allmän flaggning. I oktober 1915 invigdes järnvägssträckan, som inte fick någon karaktär av folkfest och glädjeyra på grund av det rådande första världskrig, med åtföljande maning om sparsamhet . Stadens "höjdare" hade dock, tillsammans med bland annat landshövding och biskop, unnat sig en middag i Stadshotellet, i närvaro av 130 personer.