Pitebons snilleblixt ledde fram till smart uppfinning

1926 fick Axel Berg, som var anställd som mekaniker vid SCA i Munksund, patent på en maskin för märkning av bräder.
Berg, som då var 26 år, hade tre år tidigare hos Patent- och registreringsverket ansökt om patenträtt på uppfinningen. Den var på sätt och vis revolutionerande för sågen. Det blev nämligen fortsättningsvis möjligt för företaget att endast ha en märkpojke som skötte om tre justeringsverk, där förut tre pojkar varit anställda.
Bergs konstruktion väckte även uppmärksamhet utomlands. Det fanns anbud om köp av rätt att exportera uppfinningen från tyska, engelska och franska intressenter. Hur det blev med den saken framgår dock inte.
Självlysande knapp
1928 presenterade samme Berg en praktisk uppfinning för cykelåkare.
Hans uppfinning avsåg att motverka slirningar vid halkigt väglag. Den bestod av stålspiralfjädrar som monterades fast på cykelringarna.
- Uppfinningen är enkel men mycket effektiv och som den är så billig som kr 2:50 till varje cykel torde varje cykelägare rekvirera en sats för att han till hands vid förekommande behov, var en uppmaning som kom från redaktören hos Piteå-Tidningen.
Axel Berg kom som barn till Munksund, där han senare bildade familj.
Han arbetade i Munksunds mekaniska verkstad under ett antal år och var sedan, åren 1927-1930, anställd vid sulfatfabriken i Skuthamn med inmontering av maskiner.
1935 flyttade Berg till Stockholm. Han arbetade vid olika fabriker, bland annat Sieverts kabelverk, till dess han på grund av ohälsa sjukpensionerades.
Axel Berg gick ur tiden 1963.
Urmakaren Axel Sandström, bördig från Piteå, presenterade 1930 en uppfinning inom elektricitetens område. Sandström konstruerade en självlysande tryckknapp för elektriska strömbrytare. Slutning respektive brytning av strömmen skedde genom intryck av trycknapp. Sandström var då bosatt i Sala.
Samma år kunde Piteborna pröva Patentgreppskon, en fotbeklädnad som tillverkades av skohandlaren Ernst Ridderstråle. Nyheten bestod i att till exempel ett par vanliga pjäxor försågs med ett överdrag av rågummi, vilket gjorde skodonen fullständigt vattentäta samt nära nog oslitligt. I början av 1930-talet startade Ridderstråle också en rågummihandskfabrik i Piteå.
Snabbare fiskrensning
Ingemar Öberg på Klubbgärdet, Piteå, presenterade 1929 ett eget projekt/idé där han tog tillvara kunskapen från hur det gick till att rensa fisk. På ett praktiskt sätt överförde han detta till en maskin. När Öberg presenterade fiskrensningsmaskinen hade den en kapacitet av 77 fiskar i minuten. Den drevs genom trampverk, handdrev eller motor. I arbetet fanns även köpman Paul Danielsson med. 1932 demonstrerade de maskinen i fiskförsäljningsföreningens lokaler i Storön, Kalix och som visade sig arbeta till full belåtenhet.
Apropå fiske hade fiskaren Viktor Lundkvist i Piteå 1929 på Svarthällan uppfört en rökugn för fisk, enligt en ritning utförd av lantbruksstyrelsens fiskeribyrå.
Därifrån levererades böckling ut på marknaden.
- Böcklingen ifråga har av oss redan avsmakats och befunnits vara utmärkt och då priset är rätt blygsamt förutspå vi god framgång, rapporterar Piteå-Tidningen som vidare berättade att Lundkvist avsåg utöka verksamheten till rökning av lax och annan fisk.
Gregor Jonsson, född och uppvuxen på Norrmalm i Piteå, reste 1923 till USA, bosatte sig i Lake Forest, Illinois och blev storgrossist i fiskbranschen. Där uppfann han, efter nio års funderingar, en räkrensningsmaskin vilken sedan patenterades i 13 länder. Därefter konstruerade han också en rensingsmaskin för skaldjur. På uppfinningarna blev han miljonär. Jonsson avled 1977.
Lampa på kupétaket
Köpman Paul Danielsson, Piteå, knöt inte bara sitt namn till en fiskrensningsmaskin. 1935 fick han patent för en uppfinning som ansågs bli revolutionerande, en ny typ av hastighetsmätare för bilar. En mätare som av bilens förare kunde avläsas bättre än de vanliga modellerna och även kunde avläsas av övriga trafikanter.
Principen för den nya hastighetsmätaren var att olikfärgade lampor i glasdosa på instrumentbrädan skulle tändes allt eftersom fordonets fart ökades. Till denna var samtidigt kopplat motsvarande lampor som inrymdes i en liten glaskupa på bilens tak. Dessa tändes i samband med att hastigheten ökade eller minskande. Det ljus som därigenom blev synligt vitt omkring kunde alltså vem som helst på gatan lägga märke till bilens fart. Uppfinningen demonstrerades i Stockholm och gjorde tydligen succé, inte minst hos polisen. Dosan på biltaket innehöll tre lampor, en vit som lyste från det motorn sattes igång till dess en hastighet på 35 km uppnåtts, en grön som lyste för farten 35-50 km och en röd som tändes när bilen kommit upp i högre hastigheter än 50. Vid övergångarna mellan de olika hastigheterna blinkade två lampor samtidigt. Onekligen underlättade det för polisen att kolla vem som då körde för fort.
Naturligtvis har många fler fiffiga och genialiska uppfinningar kommit till genom åren, vilket framgår av av de gamla PT-läggen.