"Piteå är stilla som om var dag vore en puritansk söndag"
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet publicerades olika skildringar om Piteå, som bland annat beskrevs som en "tjusande stad". Men den veterligt första text som berättar Piteås historia skrevs faktiskt 1696. Det avslöjar Piteå museum i sin nyutkomna årsbok. En text som fallit i glömska och som finns bevarad i Kungliga biblioteket i Stockholm.
Kopparstick av gamla och nya Piteå ur verket "Suecia Antiqua et Hodierna"
Foto:
- År 1618, då var här i Piteå socken ingen stad. Ej heller så mycket folk som nu förtiden, dock väl bland de få sockeninvånarna var några förmögna bönder som hade lust att handla, noteras i brevet.
Första beskrivningen?
Där det påpekas att Gustaf II Adolf år 1620 reste genom Piteå och att bönderna, samt några till, 1621 reste till Stockholm för att anhålla om stadsprivilegier.
- Hans kungliga majestät strax allernådigast gav den resolution att deras underdåniga begäran skulle efterlåtas. Men för många andra besvär som låg Hans kunglig Majestät till hinders dröjde det ända ett år till 1622 då samma bönders fullmäktige underdånigast erhöll en stadig resolution att Piteå stad skulle funderas och byggas vid sockenkyrkan.
I brevet berättas också om flytten från Öjebyn, efter stadsbranden, till Häggholmen. Platsen för den nya staden var fyra pilskott lång och två pilskott bred.
- Mindre känt är att Erik Dahlbergs Sueciaverk var tänkt att även innehålla en textdel, som aldrig blev färdigställd. Den text Erik Månsson Sterner bidrog med var tänkt att vara en del av den information som avsågs att läggas till i verket. Ur ett historiografiskt perspektiv är skildringen av stort lokalt intresse och var väl känd för äldre historiker, men har under 1900-talet fallit i glömska, berättar Anna-Elmén Berg, antikvarie hos Piteå museum och redaktör för årsboken.
Borgmästarens text bygger på äldre muntliga källor och förmodligen den första berättelsen hur Piteå kom till.
Intressant i sammanhanget är att i skildringen även finns en berättelse om gamla Kyrkbyn i Långnäs, med bland annat beskrivningen "Tomten och rummet av byggnaden uppges vara synliga ännu 1696 och även tomter efter gårdar intill syns ovan mark".
Lämnad åt sig själv
År 1897 berättar tyske skriftställaren Passage, i en reseskildring över Sverige, om ett besök i Piteå med rubriken "Piteå en tjusande stad".
- Piteå är en tjusande, liksom på vågorna flytande liten stad, snygg och prydlig som ingen annan i Norrland men enslig, tyst och lämnad åt sig själv".
Samma år publiceras en skildring av Piteå socken och Älvsbyn naturlyriskt skriven och först publicerad i Nya Stockholms-Posten.
- Den är stilla som om var dag vore en puritansk söndag. Rent och snyggt är det överallt. Praktbyggnader finans inga, men man kan ej undgå att fästa avseende vid det välstånd, den renlighet och snygghet som lyser ur varje fönster, kan man läsa i skildringen
Walter Hülpers beskrivning av Piteå socken ligger som grund för en serie artiklar i Norrbottens Posten år 1901, författad av K. Bäckström. Den beskriver staden med omgivningar.
År 1914 publiceras några anteckningar av signaturen P.J-n. om hur det var i Piteå för 100 år sedan. Där det bland annat berättas att invånarna, sedan staden erhållit sina rättigheter, till stor del bodde i byarna runt omkring och inte visade någon större vilja att flytta till den nya staden på Häggholmen.
Vid 1800-talets början fanns det, enligt artikeln, tre gator i Piteå. Staden befolkades av 899 personer. Från 1758 hade befolkningen ökat med 249. Piteå socken, det vill säga de omvigande områdena hade drygt 6 100 invånare.
Så jobbar vi med nyheter