I korthet rörde Krimkriget stormakternas konkurrerande intressen i Mellanöstern, på Balkanhalvön och i östra Medelhavet, och därmed den europeiska maktbalansen. Dessförinnan hade tsar Nikolaj I föreslagit att Ryssland och de västliga stormakterna i samförstånd skulle dela Osmanska riket.
Det övergick dock i dispyter, som resulterade i att Osmanska riket förklarade Ryssland krig år 1853 . Resultatlösa påtryckningar från fransk-brittisk sida slutade med att de samverkande makterna förklarade Ryssland krig 1854. I kriget blandade sig även kungadömet Sardinien.
När tsar Nikolaj I dog och den fredsinriktade Alexander II efterträdde honom påskyndades fredsprocessen, efter hot om att Österrike och Sverige skulle träda in i kriget på koalitionens sida. Svenske kungen Oscar I såg i sammanhanget en möjlighet att utnyttja Rysslands besvärliga läge genom att återvinna det år 1809 förlorade Finland och Åland. Så långt nådde man dock aldrig. Fred slöts innan Sverige hunnit förklara Ryssland krig.
Neutralitetsförklaring
Östersjön blev också ett slagfält i Krimkriget, vilket innebar att handelsvägarna blockerades. Räder utfördes mot mindre försvarade ställen längs den finländska kusten. Med Sveriges tysta medgivande, och under Rysslands livliga protester, begagnade västmakterna bland annat Fårösund som hjälpbas i Östersjön.
Blockaden förorsakade stor skada för den ryska ekonomin.
De allierades flottor lämnade småningom Östersjön och förflyttade sig mot Vita havet.
I november 1853 rapporterar Norrbottens Posten att 3 000 finska soldater förlagts till landet mellan Uleåborg och Torneå och i februari 1854 meddelades att 16 000 ryssar kommit från St. Petersburg till Finland, och förlagts ända upp till Torneå. Ryssarna svarade senare med att placera 60 000 soldater i Finland, varav 10 000 i Torneå.
Enligt ett meddelande från Stockholm hotade samtidigt Ryssland med att invadera Norrbotten och Västerbotten.
Sverige-Norge avgav vid den tidpunkten en neutralitetsförklaring, som publicerades i tidningen.
Tsaren rasande
Den ryske tsaren sägs ha varit rasande över den svenska neutralitetsförklaringen. En neutralitetsförklaring som det tycks ha tummats åtskilligt på när man ser till tidningsreferaten. Vid ett tillfälle ville den engelske konsuln förvissa sig om djupen i Härnösands hamn och begärde också upplysningar om hamnen i Gävle. Den engelska flottan skickade sin post över postkontoret i Göteborg, engelska flottenheter fick mot betalning proviant på Holmön och lotsar ordnade mot betalning transporter från Ratan till Bjuröklubb.
Ett av de engelska fartygen lotsades av skepparen L. Brännström mot Haparanda, för att sedan besöka finska städer. Brännström tillhörde Piteå skepparesocietet 1839-43, men uteslöts på grund av bristande betalning.
I en insändare påmindes läsarna om 1809 års tåg över Kvarken. Norrbottens Posten publicerade en krigisk ledare riktad mot Ryssland.
Finska städer blockerades av engelska flottan. Det berättas att en byggmästare från Skellefteå byggde båtar för ryssarna. Möjligen var det Hortlaxfödde Villehard Sandström en bror till skeppsbyggarna Nicanor och Johan Sandström. Han hade fått anställning i Uleåborg. Kanske för att bygga ryska krigsfartyg?
Många finska fartyg överfördes under kriget till svenskt flagg. En brigg, Espelina, köptes av Ytterstfors bruk och sågverksbolag för
14 000 riksdaler.
Rysskräcken började tillta i Norrbotten. Fruktan för ryssarna gjorde att legopengarna för lejd värnpliktig ökade från 25 riksdaler till 150. Personer erbjöds 1 000 rikdaler för ersättare i händelse av krig
Det meddelades att Finland ställts under ryske generalguvernören, att Övre Norrlands förvar mot ryssarna utgjorde 40 kanoner placerade i Härnösand och att tsaren godkänt den svenska neutraliteten.
Spänt kring gränsen
Finska fartyg låg i Ratan, men engelsmännen respekterade neutraliteten. Någon sjögräns fanns inte eftersom engelsmännen sade att så fort finnarna tittade ut ur hamnen, med en tums bredd, skulle de tas.
Det blev också dålig grannsämja i Tornedalen mellan rikssvenskar från Norrbotten och de finska tjänstemännen.
Hösten 1855 spärrades Finland från alla svenska besök såväl sjö- som landvägen samtidigt som det smugglades bly från Stockholm till Haparanda. Blytackorna kallades galtar i Norrbotten. Norrbottens Posten nekar att ta in en försvarsartikel om blysmugglingen till Finland och Ryssland.
En bidragande orsak till det framgångsrika ryska försvaret uppges vara användningen av den nyligen uppfunna blockadminan.
Krig i "realtid"
Fredsfördraget undertecknades i Paris 1856 och innebar att samtliga stormakter skulle respektera Osmanska rikets integritet. Moldova och Valakiet, som blev Rumänien år 1858, samt Serbien erkändes som självständiga furstendömen. Ryssland fick avstå Bessarabien och förbjöds hålla krigsfartyg i Svarta havet samt att befästa Åland.
Krimkriget var för övrigt det första krig där den elektriska telegrafen fick betydelse eftersom detta var det första krig som rapporterades i "realtid" till tidningarna. Tidningsläsarna spred information till allmänheten som aldrig tidigare.
En yrkesgrupp som uppstod under Krimkrigets lidanden var krigssjuksköterskorna, personifierad av bland andra Florence Nightingale.