När jordbruksinstruktören fick "snusa banvallsgrus"

Det var inte mycket som störde friden kring de gamla bondgårdarna i byarna. Tiden hade i stort stått still, när den nye vandringsrättaren, på uppdrag av Hushållningssällskapet, började ge rådgivning. Framför allt genom personliga besök hos bygdens bönder.
Från skära till tröska
Borgstedt var nyfiken på nya metoder, ville få bönderna att utveckla verksamheterna och startade diskussioner. Han spred kunskap och erfarenheter. och ville få det arbete som tidigare utfördes på gammalt traditionellt sätt moderniserat. Att det även fanns ett liv vid sidan av mjölkpall och plog.
Ryggraden i jordbruket under alla år var mjölkproduktionen. All mjölk levererades till det egna mejeriet i byn.Där kunde byborna köpa sin mjölk, ost och sitt smör. För att kyla mjölken bröt man under vintern is. Isen lagrades och täcktes med sågspån.
Under sin tid som vandringsrättare, titeln ändrades sedan till jordbruksinstruktör, fick Gustaf Borgstedt vara med om en revolutionerande utveckling, från skäran och den enkla slåttermaskinen dragen av en häst fram till våra dagars skördetröskor.
I sin verksamhet i bygden fick han lära känna det verkliga småbruket, men även vara med om dess snabba förvandling från småbruk till stora familjejordbruk, från enhästarsdrift till moderna jordbruksmaskiner.
Under 1950-talet rationaliserades det stort inom jordbruket. Hästarna minskade i betydelse och ersattes med traktorer. Det egna mejeriet upphörde och mjölken hämtades på lastbil till ett större mejeri.
På cykel till bönderna
I ryggsäcken, vid ankomsten till bygden i slutet av augusti 1921, hade Borgstedt med sig kunskaper från jordbruksarbete hemmavid i Uppland, dit familjen Borgstedt kom 1901 från Kila i Västmanland.
Han hade även provat på smidesarbete och plöja med oxar, varit bonddräng och genomgått en tvåårig kurs på lantbruksskola. Efter en tid som jordbruksbefäl på Mackmyra bruk i Gävle kom Borgstedt till Stjernsunds bruks jordbruk. Hösten 1919 blev han sedan elev vid Tärna lantmannaskolas vinterkurs och 1920 fick han plast som kontrollassistent i en kontrollförening innan färden gick till Norrbotten och Öjebyn och en anställning hos Norrbottens läns hushållningssällskap.
Dagen efter ankomsten, och efter att ha lastat av sin cykel och koffert, fick Gustav Borgstedt första kontakten med modernäringens utövare efter att ha cyklat till Pitholm till sitt första uppdrag.
Det blev 36 års anställning, innan pensioneringen 1957.
Borgstedt, som var född 1893, lämnade det jordiska i maj 1984.
Utan mc-körkort
Hösten 1926 hade Borgstedt fått i uppdrag att ta itu med ett nyodlingsärende. Han åkte då med tåg från Långträsk till Koler. Därifrån till Åsele för att sedan övernatta i Mandjärv.
- Dagen efter, en lördag och efter en grötfrukost, gick jag från Mandjärv först till Akjesel, därefter till Huvträsk, Huvåsen, Björklunda, Haraliden,Strömfors och gamla Långträsk. Över tre mil efter en skogsstig och på delvis spångade myrar. Väl framme i Långträsk gick avgångssignalen för tåget jag skulle följa med, har Borgstedt berättat vid ett tillfälle.
En annan gång under de inledande åren skulle Borgstedt staka nyodlingar i Blåliden.
- Dit var tåget färdmedel, men jag åkte utan biljett, tillsammans med K P Lundström. Vi fick istället "snusa banvallsgrus". Ett sådant hopp gör man inte frivilligt en gång till.
Sommaren 1925 förvärvade Gustav Borgstedt sin första motorcykel, en tvåtakts Cleveland
- Jag hade inget körkort men körde prickfritt till poliskonstapel Wallerströms stora förtjusning. Jag gjorde nämligen fina armvisarrörelser i gatukorsningarna i Piteå.
Många uppdrag
Vintertid kunde turerna till bönderna vara nog så strapatsrika. Till de olika platserna, exempelvis i Markbygden, tog sig Borgstedt fram utan skidor och på dåligt plogade bilvägar.
- Bristen på bensin och fotogen som extra bränsle hade givetvis sina poänger, erinrade sig Borgstedt som i slutet av sin yrkesgärning konstaterade att Pitebygdens befolkning var mycket lätt att komma överens med.
Föreningslivet inom jordbruket var ett måste och Gustav Borgstedts organisationsförmåga gjorde att han även togs i anspråk för ett flertal andra uppdrag, bland annat i Piteå och Hortlax hushållningsgille, i Piteortens fröodlarförening, i Lantmannaförbundet och inom det kommunalpolitiska, bland annat en tid som ordförande i hälsovårdsnämnden.
Borgstedt var även med att bilda de första jordbrukskassorna och i Öjebyn satt som dess revisor fram till bildandet av Föreningsbanken.