Det dröjde sedan 34 år innan den ståtliga landsvägsbron, en januaridag 1970, sänktes för gott med sprängsalvor. Det mästerliga byggnadsverket, Norrbottens ståtligaste och även en tid landets längsta landsvägsbro, vilken gav dåvarande Riks 13 den första broförbindelsen över Piteälven, sänktes i den största brosprängning som utförts i Norrland.
Den 422 meter långa bron hade då ersatts av en ny, 257 meter lång och sju meter bredare än den gamla.
Det hjälpte inte att byggnadsnämnden i Piteå i maj 1969 ville behålla den gamla Bergsviksbron som cykel - och gångbro.
Istället blev det en ny gång- och cykelbro, som invigdes 1996.
Trafiken roddes över
Besvärligheterna vid färjstället i Bergsviken hade ökat i och med bilismens genombrott. Det tog lång tid att komma över.
Den gamla färjan i Bergsviken roddes över på tio minuter. Sedan kom färjor med lina och därefter drevs de med motor. Då minskade överfartstiden till fem minuter.
År 1933 tillstyrkte länsstyrelsen en ansökan från Piteå tingslags vägdistrikt om bidrag från arbetslöshetens bekämpande för att bygga en bro över Pite älv vid Bergsviken.
I november 1933 meddelade regeringen, under ledning av statsminister Per-Albin Hansson, att den behandlat frågan om brobygget och sagt ja.
I mars 1934 meddelade Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att den godkänt entreprenör för utförande av brobygget. Bolagets anbud slutade på 540 000 kronor.
I april månad 1934 igångsattes Sveriges då längsta landsvägsbro.
Per-Albin Hansson på besök
I september 1936 var det pampigt värre vid invigningen.
- Smattrande blågula flaggor, strålande sol från molnfri himmel, publik i tusental, gott humör och belåten stämning satte piff på invigningen av den pampiga och ståtliga bron över Bergsvikens färjställe. Dagen var lyckad. Bron tedde sig vackrare än någonsin då den var full av folk och Munksundsbolagets bogserbåtar, som med flaggspelen i topp ankrat upp invid bron satte en trevlig färgklick över det hela, rapporterade Piteå-Tidningen.
Statsminister Per-Albin Hansson var inte med om invigningen. Han hade dock bara en kort tid före, i samband med valrörelsen, besökt Piteå och tittat på bygget.
I juni 1936 medverkade Axel Pehrsson Bramstorp, det uppgavs att det var mot hans vilja, att fälla den socialdemokratiska regeringen. Hansson drev är ett taktikspel vilket syftade att socialdemokratin inför den höstens val skulle gå i opposition.
Som stödparti till socialdemoraterna fick Bramstorp uppdraget att bilda regering. Han ledde en bondeförbundsregering, där han även var jordbruksminister. Till broinvigningen skickade han kommunikationsministern och partikamraten Axel Heding.
Vid invigningen sände vägstyrelsens ordförande en tacksamhetens tanke till tidigare kommunikationsminister Henning Leo som banade väg för brobygget. Han var kommunikationsminister i Per-Albin Hanssons regering 1932-36 och generaldirektör i Byggnadsstyrelsen 1936-50.
Bara några dagar efter brons invigning återinträdde Per-Albin Hansson som statsminister igen.
På grund av den korta ämbetsperioden kallades Bramstorps regering "semesterregeringen". Efter valet ingick bondeförbundet i koalition med socialdemokraterna där Bramstorp fortsatte som jordbruksminister
Sista färjturen
Bergsviksfärjan gick sin sista tur den 12 september 1936 och fördes av färjkarlen Sigurd Lundström. .
Vid invigningen var landsfiskal Ragnar Gardt iförd sin guldsmidda uniform och tillsammans med distriktets fjärdingsmän höll han ordning på människomassan, uppgående till runt 5 000 personer.
Vägstyrelsens ordförande rektor Lagerquist använde sig av den modernitet som kallades högtalaranläggning "och talade med speakerröst". Regementsmusiken spelade under ledning av kapten Råberg. På plats fanns kommunikationsminister Heding, landshövding Gärde, Väg och vattenbyggnadsstyrelsens chef överdirektör Bolinder, militärbefälhavaren generalmajor Reuterswärd och landstingets ordförande, riksdagsman Ernst Hage. Dessutom den "mäktige" förvaltaren vid Munksundssågen, Nils Rahm.
Allt som allt uppgavs byggnadskostnaderna ha uppgått till
667 700 kronor. Ryktet berättar att entreprenörerna förlorade över 100 000 på grund av dålig bottenplanering.
Första fordon över den nya bron år 1936 var Jävrebussen.
I samband med invigningen erinrade kyrkoherde Axel Sandin om Piteåbonden som yttrat sig kring en tidigare strid om bro över Böle och Bergsviken
- Vi bygger en bro över Böle och drar konsekvenserna över Bergsviken.
Med tanken att om man först byggde bro över det mindre betydelsefulla Böle skulle man ganska snart få ytterligare en bro, vid Bergsviken, vilket också blev fallet.
En tid var det även strid mellan Pitsund och Bergsviken om bron. Piteå stad skulle, sades det, få fördel om bron lades över Pitsundet. Men staden var framsynt nog den gången att förklara att den hade ett större intresse av sjöfart, ostörd av någon bro.
Långt senare, 1984, gick den sista färjan över Pitsundet och en bro kunde invigas av kommunikationsminister Curt Boström från Piteå.