Ilsken hund blev hjälte vid misslyckat rån
Dramatiskt värre var det när en stor värdetransport i oktober 1893 fördes från Älvsbyn till Piteå, och där en hund fick spela hjälterollen. Vem vet hur det hade slutat om postrånarna fått stopp på transporten. Kanske hade den unge skjutspojken dödats.
En alldeles ovanligt argsint gårdshund följde med posttransporten. Hunden gav sig på rånarna så att skjutspojken August Pettersson fick rådrum och sedan kunde snabba på hästen så att rånarna inte kom ikapp.
Foto: Scanpix
Konstateras kan dock att de som förde posttransporter på 1800-talet ofta var utsatta för våld. Många gånger körde de värdepost i kistor som var enkla att bryta upp.
Kraftig dimma
På postdiligensen befann sig då 18-årige August Pettersson, son till bonden och postföraren Petter Anton Pettersson i Öjebyn
Det var en ovanligt mörk oktobernatt när transporten ägde rum. Rånarna, bägge maskerade, hade letat rätt på en enslig plats efter vägen mellan Tvärån och Sikfors. Här skulle rånarna kunna stoppa hästtransporten, när den kom i mörkret. Rånarna skulle först ta hand om skjutspojken och sedan vända hästen, skynda sig undan brottsplatsen och lagens långa arm samt föra transporten vidare till säkert ställe för att plundra den på sitt innehåll.
När skjutsen närmade sig platsen där rånarna posterat sig rådde kraftig dimma. Skjutspojken uppgav att det var så tätt att han inte kunde se hästen framför sig när han körde. Med andra ord rådde ett riktigt "gastväder". I skydd av dimman väntade de bägge förklädda "gastarna" på att hoppa fram och dra ned drängen från kuskbocken.
Kände på sig
Det antogs att rånarna hade införskaffat uppgifter om att det rörde sig om en ung pojke som körde transporten och att denne dessutom var obeväpnad.
Bara en kort bit före platsen där överfallet var planerat att äga rum överraskades rånarna av att den unge August hade en stor hund med sig, en alldeles ovanligt argsint gårdshund, påpekades det.
- Skarpa ögon upptäckte det försåt som lurade. På grund av hundens vilda skall anades oråd, rapporterade tidningen Norrbottens-Posten.
Hunden kände på sig att det var fara och färde och kunde också i dimman upptäcka rånarna, där de stod posterade. Med hundens skall i öronen anade skjutspojken August Pettersson att det var fara å färde och manade på hästen, som också började få upp farten.
- Fortare, fortare, ropade drängen till hästen samtidigt som rånarna rusade fram.
De maskerade rånarna hade för avsikt att få skjutspojken att tappa kontrollen över vagnen och att ekipaget därmed skulle åka i diket.
Hunden kastade sig ur transporten och gav sig på de bägge rånarna. Det berättas att de därvid fick fullt upp att försvara sig mot hundens ursinniga bett.
Fick upp farten
Överfallet skedde just när färden började uppför en brant backe.
Mycket talar för att rånarna kunde ha lyckats med sina avsikter om inte hunden hoppat av och sedan gjorde sin insats genom att försöka bita sig fast i förövarna. Hunden uppehöll rånarna, som hade fullt upp med att försvara sig mot hundens utfall, och tappade därmed kontrollen över vagnen som rullade vidare.
Skjutspojken manade på hästen ytterligare, fick upp farten rejält och kunde därmed öka försprånget. Rånarna gav sig dock inte utan sprang efter transporten en längre sträcka, samtidigt som de hade hunden i hasorna. Men hästen visade sig snabb och ihärdig och överlägsen rånarna, som snart inte hade tillräckligt med flås för att kunna hindra ekipaget och därför måste ge upp.
Därmed kunde transporten oskadd nå adressaten. Huruvida det blev eftersök av rånarna, eller om de försökte göra nya överfall efter sträckan framgår inte. I vart fall spinner inte tidningen vidare på historien med några detaljer.
Blev Kirunabo
Vad beträffar familjen Pettersson kan noteras att postföraren Peter Anton Pettersson (1835-1937) var gift med Sofia Eriana Nordström (1844-1928) de var bosatta i Öjebyn och fick tillsammans sex barn, Carl Anton, Hilda Maria, Johan August, Frans Albert, Anna Sofia och Axel Brynolf.
Sonen August, skjutspojken som utsattes för överfallet, slutade sina dagar 1952 i Kiruna som direktör, 77 år gammal. Han begravdes sedan i Älvsbyn.
Han var gift med Hulda, född Benjamin, och hade barnen Sture, Agnes, Fanny, Marit, Hildegard och Göran.
August Pettersson växte upp i Öjebyn och började sin bana som skjutspojke åt postverket på sträckan Piteå-Älvsbyn. Till Älvsbyn flyttade han efter några år och fick anställning hos Lövgrens handelsaffär för att sedan, tillsammans med sina bröder, öppna egen affär i Älvsbyn med filialer i Korsträsk, Sikfors och Lindås.
Affärsrörelsen i Älvsbyn överlät August Pettersson sedan åt äldste sonen, Sture Pardén. De sista 25 åren ägnade sig August Petterson åt ett framgångsrikt köpenskap i Kiruna.
Så jobbar vi med nyheter