Fisket har haft en stark ställning efter Bottenvikskusten framgår det, inte minst av de gamla gulnade tidningsläggen. Där det flitigt rapporterats kring fångster. Det har genom åren svängt en hel vad gäller antalet yrkesfiskare. Redan 1899 klagades det på att fisket i Piteå skärgård var i utdöende, sedan inkomsten försämrats år för år. Denna huvudnäring tvingades mer och mer ge vika för jordbruket. Det ansågs ovisst hur länge yrkesfisket skulle kunna bedrivas. 1899 rapporterades det bara finnas 15-20 yrkesfiskare i Piteå och att många tvingats ta andra jobb för att få det att gå runt.
Den avveckling som skett under senare tid hänger samman med det moderna samhällets framväxt. Större båtar och effektivare fångstredskap har gett färre yrkesfiskare. Sedan har det blivit opraktiskt att bo på en ö som fiskare.
Fisken såldes länge vid kaj inne i centrala Piteå och måste fraktas dit, vilket var både arbetsamt och tidsödande. Ute på öarna blev det ingen ny generation fiskare och därmed dog det fasta fisket ut.
Fiskarhustruns roll
Fiskförsäljningen utvidgades med försäljning med cykel, med hästskjuts och försäljning med bil ute i byarna. Det fanns personer som tyckte att fiskförsäljare, som hade bil, inte var riktigt kloka. Att sälja fisk från bil trodde de inte skulle kunna löna sig, men det dröjde inte länge förrän det blev fler som sålde fisk från sina bilar.
Det viktigaste fisket under 1800-talet och senare in på 1900-talet har varit strömmingsfisket, som bedrivits med både garn och skötar.
I de allra flesta fall talas om duktiga och modiga män i fisket. Fiskarhustrurnas hårda arbete skedde mer i det tysta varför de inte fick någon utåtriktad roll. De hade dock ett lika hårt arbete såväl under fiskefärder som när fisken sedan skulle bearbetas. Många gånger fick de också laga nät eller strömmingsgarn, sköta det lilla jordbruket, mjölka kon och se till andra djur, svara för mathållningen och lappa och laga kläder för hela familjen. Med andra ord, fiskarhustrun hade lika stor del i familjens försörjning. Fanns där inte en duktig hustru, ja, då fungerade inte fisket.
Svår olycka
En del olyckor har inträffat genom åren i detta påfrestande yrke då man fiskat efter framförallt strömming och lax, när båtar förlist och människoliv krävts. Men även när fiskare bedrivit säljakt.
1862 rapporteras i tidningen om en svår olycka vid Stenskär. Det dröjde dock med rapporteringen i närmare en månad, i hopp om att man någon skulle ha räddat sig, efter att ha drivits iväg till främmande ort.
Samma natt omkom för övrigt även två sjömän från ett norskt skepp i närheten av Pitsund.
Ett flertal fiskare hade nämligen i mitten av augusti get sig ut på strömmingsfiske vid ett grund kallat Söran, en bit ut från Stenskär. De hamnade då i en svår storm vilken fick till följd att dagen därpå saknades två båtar. I den ena båten befann sig 33-årige Joh. Fredric Andersson och hans hustru Kristina Margareta, född Hortman, 37 år. I den andra Lars Gustav Hortman, 40 år, och hans två söner, 13-årige Erik Gustaf och 10 år gamle Johan Peter. Samtliga från Högsböle.
Man antog att Andersson genom svår lastning gått förlorad och att Hortman under hemvägen råkat ut får någon bränning
Andersson efterlämnade två minderåriga barn och Hortman hustru och tre barn, även de minderåriga.
Det noterades i tidningen att alla befann sig i knappa omständigheter.
Det är noterat i kyrkböckerna att de döda kropparna inte kunnat återfinnas.
Förfäder drunknade
1885 rapporteras att fiskarna Johan Erik Backman och Gabriel Anton Sundqvist från Piteå, innehavare av fisket vid Jävre-Sandön, den 11 juni drunknat under en orkanliknande storm då de försökte bärga en båt som drivit ut från fiskeläget. Deras båt återfanns vid Jävrestranden.
Noterbart är att Backmans förfäder i tre led på farssidan och två led på morssidan varit fiskare, som samtliga drunknade.
Backman, som var 62 år, hade bedrivit fiske i 47 år.
Han efterlämnade hustru Brita Erika, de fem barnen Johan Axel, Anna Amalia, Erik, Lars Anton och Artur Viktor och fem barnbarn.
Sundqvist, 48 år gammal och som även var vice klockare i Piteå, hade bedrivit fiske i 32 år. Han efterlämnade barnen Anna och Carl samt moder. Hustrun Anna, född Lindgren, hade avlidit året före
Backmans kropp återfanns i slutet av juli på Näslandet, där också hans båt tidigare hittades.
Sundqvist påträffades vid Hans Persa-grundet. Hade han varit vid god vigör skulle han ha kunnat vada i land från grundet.
En i mars året därpå därefter bjöds Sundqvists laxfiske på Sandön ut på auktion. Även en fiskarstuga med bod på Rönnskär tillsammans med möbler, en större och en mindre båt med segel samt diverse sköt och nät.
I augusti 1904 rapproterades att en fiskare från Klemmeten räddat 18-årige Ruben Bergstedt, som gått på grund med en större fiskebåt mellan Hällholmen och Fårön lastad med åtta tunnor strömming. Bergstedt var på väg från Storrebben till sitt hem i Ankarskatan när han grundstötte i regn och blåst. Han blev först på morgonen undsatt av en fiskare från Klemmeten. För övrigt första gången som Klemmeten nämns som fiskeläge i Piteå skärgård.