EFS andlige ledare gav baptisterna råg i ryggen

På den andliga fronten kan i dag, 150 år senare, konstateras att det fortfarande finns ett samband mellan EFS och baptisterna. Detta i den dotterförsamling som Piteåbaptisterna bildade i Jävre. Sedan något år tillbaka samverkar baptisterna där med EFS under namnet Kustkyrkan.
- Djupvikskyrkan är i dag väldigt ekumeniskt präglad, konstaterar Piteå baptistförsamlings pastor Kenneth Sandström som också en tid framöver även leder verksamheten i Kustkyrkan.
Kustkyrkan i Jävre kommer kanske inom kort att även inrymma delar av Svenska kyrkans verksamhet, när de avyttrat sin småkyrka.
Baptistförsamlingen i Piteå har tidigare i år, under mera blygsamma former, firat sitt 150-årsjubileum, och då kunnat konstatera att det skett ett generationsskifte.
- I dag har vi drygt 100 medlemmar, många av dem unga. I dag finns bara 11 medlemmar som är över 60 år, berättar Kenneth Sandström och ser denna trend som en utmaning att gå vidare i arbetet.
När Piteå baptistförsamling lämnade sina lokaler på Storgatan i Piteå i början av 1980-talet, och flyttade in i den nya kyrkan i Djupviken, anslöt sig senare även Saronförsamlingen i Piteå dit.
Rosenius gav råd
Det var 1860 som Carl Olov
Rosenius besökte Piteå för att förkunna, i syfte att övertyga folk om att inte ansluta sig till baptisternas verksamhet. Detta i en tid när frågan om vuxendop var ett mycket brännande ämne. Där kyrkans ledande personer, och för övrigt även andra samfund, reagerade starkt på baptisterna. De betraktades som "skenfagra villoandar och lammskinns förklädda ulvar". Först hade de kyrkliga företrädarna välvilligt ställt lokaler till förfogande, men när vuxendopet blev aktuellt portades baptisterna.
Under sitt besök i Piteå fick Rosenius besök av tre kvinnor, Karin Lidfeldt, änkefru Bucht och Hedvig Häggström. De ville ha ett samtal med honom för att få råd i dopfrågan. Detta efter att ha fångats upp i den väckelse som nådde Piteå året före.
Det berättas från mötet att Rosenius med stort tålamod och med tårar i sina ögon lyssnade till kvinnorna. Han gav dem sedan rådet:
- Har ni sett i Guds ord att troende bör döpas genom nedsänkning och detta för er blivit en samvetssak så bör ni lyda era samveten och inte uppskjuta.
Ett råd som kvinnorna följde. Karin Lidfeldt öppnade salen hemmavid på Prästgårdsgatan för baptisternas möten och även sitt hjärta för den baptistiska förkunnelsen.
I anslutning till denna händelse lät också ett par unga kvinnor på egen begäran döpa sig mitt i kalla vintern i en upphuggen vak. Det var Johanna Dalgren och Johanna Genberg, vilka efter den kylslagna dopakten fick värma upp sig vid en brasa i det Lidfeldska hemmet.
Profiler i församlingen
När Piteå baptistförsamling
bildades på våren 1860 kom åtta personer med. Möten hölls till en början på olika håll. Den som till en början ledde Piteåbaptisterna var bokbindaren Gustaf Johansson. Han var församlingens ledare fram till 1888.
Det dröjde till 1891 då medlemmarna kunde ta i anspråk det nybyggda Betelkapellet
efter Persgatan, där numera yogaverksamhet är förlagd. Det året fick också baptistförsamlingen sin förste pastor, A.P. Cederberg. 1896 tvingades baptisterna flytta ut ur huset på grund av skral ekonomi. De kvarvarande medlemmarna fortsatte dock att träffas hos varandra.
En av de som höll ihop verksamheten var C.J. Modig. Tidigare järnvägsbyggare och gårdfarihandlare, född i Södra Vi, Kalmar och sedan 1883 baptist. Han var medlem i Piteå baptistförsamling sedan 1913, då han kom från Luleå. Modig avled 1940.
- Det kommer att kännas tomt i Piteå då den gamle profetgestalten inte längre vandrar ibland oss, skrevs det om honom.
Först i slutet av 1910-talet inträdde ett ljusare skede i församlingens historia genom två evangelister Anna Johansson, senare gift Södergren och fröken Hanna Öhrlund, senare verksam som ackuschörska (barnmorska) i Gnesta. Många sökte sig då in i församlingens gemenskap. Medlemssiffran ökade från 12 till 43.
Genom pastor Erhard Gehlins och grosshandlare Lalanders försorg fick församlingen 1919 ta i bruk Ebeneser vid Storgatan (nuvarande Krokodil). Medlemsantalet fortsatte att öka och som mest har det varit runt 200 medlemmar i församlingen.
Utöver pastorerna har genom åren funnits många frivilliga och kraftfulla profiler. Förutom Modig kan även nämnas Albin Johansson från Sjulsmark, telefonreparatör K.G Lundberg, Piteå och Erik Eriksson i Höglandsnäs, som ofta anlitades som ordets förkunnare.
K-G Lundberg från Rågrindan var i unga år polis och blev sedan anställd hos Televerket. Verksam där fram till pensionen 1945. Lundberg var politiskt verksam för Socialdemokraterna i såväl stads- som kyrkofullmäktige och aktiv i Broderskapsrörelsen. Hos baptisterna ledde han kören och musiken. Lundberg avled 1963.
Piteåbaptisterna organiserade församlingsgrupper i Roknäs, Sjulsmark och Älvsbyn. Utposter kom till i Vistheden, Kopparnäs och Svensbyn och i Jävre bildades en dotterförsamling.