Det tog 15 år innan släkten i Piteå fick veta att han dött

Vad hände egentligen Frans Gustav Lindbäck från Böle? Emigrant till Australien och sedan Nya Zeeland. 15 år efter hans död publicerade syskonen en dödsannons i Piteå-Tidningen. Varför detta dröjsmål?

Gösta Lindbäck, Bölebyn, har tidigare inte hört talas om sin utvandrade släktings öde i Nya Zeeland.

Gösta Lindbäck, Bölebyn, har tidigare inte hört talas om sin utvandrade släktings öde i Nya Zeeland.

Foto: Privat

PITEÅ 2010-12-23 06:00

28-årige Frans Lindbäck lämnade den 23 juni 1887 hembygden och Sverige. Via hamnen i Göteborg åkte han över till England för vidare befordran till Brisbane i Australien och finns i passagerarlistorna antecknad som ensamåkande.

Lindbäck stannade inte länge i Australien. Han åkte vidare till Nya Zeeland. Av de uppgifter som gått att få fram om Lindbäck, har han försörjt sig som snickare.

Var han slog sig ner i Nya Zeeland framgår inte. Dock vet man att han avled den 3 augusti 1915 "å Publec Hospital", ett offentligt sjukhus, någonstans i landet. Troligen i huvudstaden Wellington eller i landets största stad Auckland. Han var vid sin död 57 år gammal.

Inga papper kvar
Historien om Bölesonen blir litet mera fantasieggande när det konstateras att efterlevande syskon och syskonbarn först 15 år senare publicerade en dödsannons över honom i Piteå-Tidningen, närmare bestämt den 26 maj 1930. Varför tog det så lång tid innan den anhöriga kungjorde hans död?

I dag finns ingen av Lindbäcks ättlingar som vet något om den utvandrade Bölebon. Inga kvarlämnade papper eller berättade minnen.

Inga Maria Norlund, Roknäs, Gösta Lindbäck, Bölebyn och Anders Lindbäck, Norrköping, är några av de kvarvarande släktingarna. Samtliga lika förvånande över att dödsannonsen kom så många år efter dödsfallet.

Inga av dem har hört något berättas i sina familjer om släktingen i Nya Zeeland.

- Däremot saknar vi en släkting, Valfrid Lindbäck, som emigrerade till Amerika, berättar Anders Lindbäck.

- Sista livstecknet från honom var 1931 då han skrev under ett papper om delningen av hemstället i Böle. Sedan hörde ingen av honom, det blev helt tyst, berättar Anders Lindbäck.

Frans Gustaf Lindbäck föddes i Öjebyn 1858. Föräldrar var Jonas Gustaf Lindbäck och Wilhelmina Grahn. Syskonen var Jonas Wilhelm, född 1852, Gustaf, 1853, Brita Vilhelmina, 1856, tvillingarna Teresia Eleonora och Vendla Elisabet, 1862, Hilda Amalia, 1866 och Maria Teresia 1867. De fyra äldsta föddes i Öjebyn och övriga fyra i Böle.

När Frans Lindbäck dog i Nya Zeeland var tre av syskonen kvar i livet. Dessutom fanns då 21 syskonbarn.

Två av Jonas Gustafs barn, Vendla, född 1894 och senare gift Olsen samt Valfrid , född 1903, emigrerade till Amerika. Vendla åkte 1914 och Valfrid 1922. De hamnade på den amerikanska västkusten, i Portland, Oregon.

Äventyrslystna
Frans Lindbäck var inte ensam svensk och Pitebo som sökte sig till Australien och Nya Zeeland

Runt 25 000 svenskar, äventyrslystna personer, utvandrade till kontinenten på jordklotets baksida. De första svenska kända utvandrarna kom 1830 till Australien, om man undantar Öjebysonen Daniel Solander som var den förste svensk som 1770 landsteg på den kontinenten.

Intressant i sammanhanget är att de första svenska fartyg som angjorde australiska hamnar kom från Luleå, närmare bestämt Oscarsvarv och grosshandlare Carl Fredrik Liljevalch. Det var briggen Mary Ann som kom till Australien 1831 och brigantinen Bull 1842.

Bland de tidiga utvandrarna till Australien fanns 23-årige Anselm Bergström från Piteå. Han avled 1929, 63 år gammal.

Peter Bergström från Rosvik kom 1911 till Brisbane. I Australien fanns också Ulrik Bergström från Rosvik.

1887 emigrerade Ulrik Bergströms halvbror Johan Erik till Australien tillsammans med bland annat Johan Lundberg och Karl Johan Lundström från Håkansön, Norrfjärden, samt August Berggren från Kopparnäs. Lundström återvände efter ett par år.

Om Johan Lundberg berättas 1924 i Piteå-Tidningen att han den 21 juni gjorde ett hembesök i Porsnäs, efter en bortovaro i 37 år i Australien

"Lundberg som emigrerade till Australien vid 36 års ålder och nu nått den aktningsvärda åldern av 73 år, är vid synnerligen god både andlig och kroppslig vigör. Han har under den tid han varit borta knappast varit sjuk en enda dag, trots det för en nordbo synnerligen påfrestande klimatet. Hans glädje över att än en gång få se gamla kära Sverige är stor, trots att så mycket gammalt som han minns är borta. Han åtföljes på resan av en son."

Guldgrävare
Till emigranternas skara hörde även sjömannen Abraham Holmgren, Piteå, död 1864, 31 år gammal, samt Nils Lindqvist som gick ur tiden 1928 i Rockall.

Bara fyra svenskar ansökte om att bli medborgare före år 1850. Bland dem 20-årige Peter Smith, som uppges vara från Piteå och som bytt efternamn. Han slog sig ner i Sydney.

I början av 1850-talet upptäcktes guldfyndigheter, som lockade svenska äventyrare till landet. Även på Nya Zeeland gjordes fyndigheter. En av guldgrävarna var J Asplund från Piteå och bosatt i Champion Bay, Feraldton, West Australien.

Bröderna Nils Petter och Isak Leonard Berglund från Håkansö, Norrfjärden, kom till Australien 1887. Vad som hände bröderna sedan de nått destinationsorten är oklart.

En av bröderna lämnade dock anhöriga efter sig, med efternamnet Berggren.

Nils August Vickström från Kopparnäs, Norrfjärden, som år 1896 dödades i Sydafrika av infödingar och förmodligen också blev uppäten, anlände först till Australien. Han var en tid bosatt i Charters Towers i Queensland innan Sydafrika lockade.

August Anton Engström, bördig från Lillpite, dog 1888, 34 år gammal, i Gunnedah, i New South Wales, Australien.

Sjömannen Johan Adolf Lundmark, Kopparnäs, gav sig i väg till sjöss och ansökte 1902 att få bli australiensisk medborgaren. Lundmark hade då vistas i Australien i 19 år. Han ändrade efternamn till Johnson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om