Tidvis var det en emigrationsepidemi, inte minst i Pitebygden. Personer som var trötta över de svåra tiderna och med problem att finna försörjning. Det fanns helt enkelt inte bröd åt det uppväxande släktet. De såg framför sig frihet och utrymme i såväl USA som Kanada.
Den 11 december 1926 steg 24-årige snickaren Olof Viklund, 20-årige urmakaren David Hedqvist, 19-årige stenarbetaren Elof Nilsson och 27-årige snickaren Valfrid Essman ombord på Amerikabåten i Göteborg. Med målet att skaffa sig en utkomst i Chicago, Illinois.
De fyra ynglingarna från Öjebyn blev därmed ett bidrag i den folkförflyttning som ägde rum från Sverige till den amerikanska kontinenten och som satte inte så obetydliga spår i bygden. Som kanske instämde med orden i visan Emigrantens avsked: Där är ej ont om brödet, när man vill bruka flit ... Vi tacka må Kolumbus som viste vägen dit!"
Hur gick det sedan?
Kyrkoförsamlingarnas utflyttningsböcker är fyllda av anteckningar om personer som "begivit sig iväg till Amerika".
1926 fanns omkring 110 personer från södra Norrbotten inbokade på Amerikabåtarna från Göteborg till USA respektive Kanada.
Flera av de som på överfyllda emigrantångare stävade över Atlanten återvände dock så småningom till Sverige. I de flesta fall till hembygden.
Hur gick det då för de som slutligen hamnade "over there"?
Av vad som gått att få fram ur olika register återvände tre av de fyra som i december 1926 reste från Öjebyn till Sverige. Tre till Öjebyn. En av dem fann tydligen tillvaron i USA intressant. Han "amerikaniserades".
Olof Viklund arbetade bland annat inom sågverksindustrin och på ett tryckeri i Chicago innan han 1932 återvände till Öjebyn. Hans plånbok var inte precis stinn av dollarsedlar när han vinkade adjö till USA och efter en lång och tidsödande båtresa åter trampade hembygdens mark. De svåra tiderna i Amerika hade dock lärt honom en del.
Han fick anställning vid sågverket i Lövholmen, blev fackligt engagerad, senare riksdagsledamot och landstingsledamot samt heltidsanställd kommunalpolitiker. Åren 1962-1970 var Viklund kommunalråd i Piteå. Han avled 1986.
Valfrid Essman var verksam inom stuverifacket efter åren i USA. Han återvände till Öjebyn 1932 där arbetade han som vägarbetare inom Öjebyns vägdistrikt och också som tidningsbud. Han gick ur tiden 1975.
Elof Nilsson trampade svensk mark igen 1933 och kom först till Öjebyn, men flyttade senare söderut. Han gick ur tiden 1982 och var då bosatt i Torsby.
Kvar i USA blev David Hedqvist som länge var bosatt i Illinois. Han avled år 2000 och var då bosatt i Lee, Florida.
Föräldrarna dog samtidigt
Valfrid Essman hade sedan tidigare en del av släkten i USA. Farbrodern Carl Herman lämnade som 49-åring Sverige och bosatte sig i Pierce, Washington. Han var tidigare bosatt i Pitholm. Med på resan den 17 februari 1905 hade han hustrun Maria Matilda och barnen Nanna Maria, Ellen Elvira och Carl Gillis.
Ett par år tidigare, närmare bestämt den 5 juni 1903 reste Carl Hermans barn Jenny och Sanfrid Essman iväg till USA för att bosätta sig i St Paul Minnesota. De var då 18 respektive 21 år gamla. Sanfrid flyttade senare till Midland, Pierce, Washington.
Carl Herman avled i juli 1928, 72 år gammal.
Carl Gillis, som var sex år gammal, när familjen drog västerut bildade senare familj. Han dog 1934, 37 år gammal.
Brodern Sanfrid gifte sig med Anna Westerlund. Han blev far till tre barn.
Sanfrid dog den 30 januari 1919 i Tacoma, 37 år gammal. Hustrun Anna dog samma dag och år, 33 år gammal. Deras tre barn, Lillie, Ethel och Benjamin, togs då om hand av farföräldrarna. Av tillgängliga uppgifter framgår att Benjamin avled 1959 i Seattle, 49 år gammal och Ethel, gift Edwards, gick ur tiden 1939 i Tacoma. Hon blev 31 år.
Andre motormannen Åke Isaksson från Piteå, hoppade år 1926, under seglats, av från fartyget Nuolja och registrerade sig i Philadelphia.
Isaksson återvände senare till Sverige och avled 1940 i Stockholm.