Det hälsobringande vattnet gav Piteborna livskraft

Omkring 1850 lät fru Enberg på egen bekostnad snygga upp och dränera runt Jakobs brunn och fick Piteborna att i stora skaror dricka av brunnsvattnet. Undergörande mot ett antal sjukdomar, bland annat gikt, reumatism, magkatarr, sömnlöshet, ålderdomssvaghet och rubbningar i ämnesomsättningen.
Enberg var motståndare till rusdrycker och det drev henne till att "återupptäcka" 1700-talsbrunnen och få ortsborna att genomgå stärkande kurer. Inte bara för att bli kvitt sjukdomar utan även för att göra uppehåll i de många gånger dagliga spritransonerna.
Jakobs brunn förlorade dock i betydelse. Men under 1920-talet fick brunnen uppleva en renässans. Kemikaliehandlare Johan Otto Wallstén, Piteå, intresserade sig för källans vatten. Han gjorde undersökningar av brunnen, och en del andra källor, för att se om dessa kunde bidra till att man "blev frisk". Uppseendeväckande resultat rapporterades sedan källvattnet befunnits vara radioaktivt och dessutom hade en ovanligt stor järnhalt.
Det vatten Wallstén 1923 hinkat upp skickades vidare till statsgeologen fil dr Fredrik Svenonius i Uppsala för analytiska undersökningar.
Bota sjukdomar
Svenonius rapporterade att Jakobs källa innehöll en radioaktivitet av 1.337,5 voltenheter per liter och timme. Vattnet innehöll vidare 12 milligram klor, 20 milligram koksalt och 8 milligram järn per liter.
- Radiumemanationshalten (i dag benämnd radon) är mindre vanlig och källan har dessutom genom sin ovanliga järnhalt dokumenterat sig som en riktig hälsobrunn, konstaterade Svenonius i sitt yttrande
Även i de övriga källor som J.O Wallstén hämtat vattenprover kunde konstateras kraftig radioaktivitet.
En sådan källa var den på Källbo med 678,4 voltenheter per liter och timme.
Bland annat från läkarhåll framhölls de positiva egenskaperna med det radioaktiva innehållet, som ansågs kunna behandla en lång rad sjukdomar. Det fanns en uppfattning att radioaktivt vatten var det enda eller åtminstone det bästa av kända medel mot senilitet.
I dag ser man annorlunda på de radioaktiva ämnena. Nu finns gränsvärden i såväl inomhusluft som i dricksvatten och hälsoriskerna har uppmärksammats.
10 000 voltenheter per 200 kbcm motsvarar ungefär 8 500 bequrell per liter. Nutida gränsvärde för otjänligt dricksvatten är 1 000 Bq/liter.
Gammalt läkarrecept
Enligt ett gammalt recept givet av en läkare i Piteå, i slutet av 1800-talet, skulle brunnsdrickningen ske på följande sätt:
Första dagen ett dricksglas vatten varefter man ökar med ett glas dagligen till dess antalet uppgick till tio. Därefter minska antalet i samma takt, med ett glas om dagen, varefter kuren var slut för den gången.
Från den här tiden uppges att kurerna gjorde god verkan. Men det kunde lika gärna vara att tron på resultat också gav resultat. Intresset för Jakobs brunn som hälsokälla började efter ett antal år att avta, troligen på grund av att det i allt högre grad började betonas faror med radioaktivitet.
1925 berättar Piteå-Tidningen att hälsokällan i Piteå gör anspråk på att överflygla en upptäckt källa i Anundsjö, som uppvisade 1,277 voltenheter och därmed var att anse som en "riktig hälsobrunn".
Vid ungefär samma tidpunkt rapporteras att Nils Hedman i Sågfors, Älvsbyn, i närheten av Lillkorsträsk upptäckt en hälsokälla. I en rapport, efter analys, anges följande: "Vattnet har undersökts och visar följande analys: Radiumemanation 64,7 timme, klor c:a 10 mg per liter sulfat och lösta organiska ämnen ringa, järn mindre än 0,5 mg pr liter, hårdhet cirka 6 grader (tyska) amon, och reaktion: neutral".
Radioaktivt
En kort tid därefter förkunnades i tidningen att Älvsby radiumkälla öppnats för bruk
- Enligt sista prov gav källan 671,5 voltenheter per timme i fråga om radiumemanation.
Ganska snart rapporterades om hälsokällor i såväl Roknäs som i Höglandsnäs. 1926 hade förre statsgeologen, fil dr Svenonius verkställt undersökning av vattnet i hälsokällan i Roknäs, som låg på Jonas Lundströms ägor.
Analysen löd: "Radioaktivitet 766 voltenheter per liter och timme, klor 14 mg per liter, sulfat mycket ymnigt, karbonat saknas, järn omkring 10 mg per liter.
Nästan inga organiska ämnen. Gult, Stark fällning av järnoxidhydrat. Reaktion neutral, Vattnets hårdhetsgrad cirka 7 á 8".
Hälsokällan i Höglandsnäs låg i närheten av hemmansägaren Linus Nyströms gård, med en radiumemanation av 1.907 voltenheter per liter
- En ovanligt kraftig hälsokälla, slog Piteå-Tidningen fast.
"Hälsovattnet" dracks inte i större mängder och under längre tider varför det knappast kan ha medfört någon större hälsofara, men de som i dag baserar hela sin vattenförsörjning på höga radonhalter i sitt vatten löper dock en fara.