Professor Edin underrättades om, under resan i Västerbotten, att patron Carl Anton Hedqvists tidigare ägor i Öjebyn övergått till statliga Egnahemsnämnden för 150 000 kronor.
Han väckte då förslaget att området skulle tas i anspråk för husdjursförsök. Den hedqvistska egendomen omfattade då cirka 100 hektar odlad jord. Hela egendomen omfattade 500 hektar och var den största enskilda gården i Norrbotten. I Egendomsnämndens köp ingick även kvarstående byggnader.
Edin var vid den tidpunkten professor och föreståndare för Lantbrukshögskolans husdjursförsöksanstalt.
Stympad verksamhet
Det är alltså i år 75 år sedan grunden lades för en statlig försöksverksamhet i Öjebyn. Hushållningssällskapet ansvarade tidigare för de organiserade jordbruksförsöken i norra Sverige, från 1896. Senare, och fram till 2010, ansvarade SLU för försöksverksamheten. Nu är det återigen hushållningssällskapet som har ansvaret.
Harald Edin var för övrigt även en drivande kraft för försöksanstalternas omorganisation, i syfte att införlivas med Lantbrukshögskolan.
Efter en lång rad av år, med många lyckade försök inom husdjursområdet och sedan även inom trädgårdsodlingen, har anläggningen i Öjebyn allt mer avlövats. Idag drivs verksamheten mer på ”sparlåga” av hushållningssällskapet. Hushållningssällskapet har en tuff verklighet, där finansieringen av verksamheten är en stor utmaning. Viljan bland statliga verk, departement, universitet och andra finansiärer att satsa långsiktigt tycks vara svag.
Hushållningssällskapet i Norrbotten har under många år försökt få köpa Försöksgården, för att starta ett utvecklingscenter för den gröna näringen i Norrbotten.
Statens lantbruksuniversitet har hårdnackat vägrat att sälja egendomen, trots att man knappt har någon verksamhet kvar i Öjebyn. Hushållningssällskapet har dock fått förvärva trädgårdsdelen. I det köpet ingick 7,6 hektar mark för trädgårdsförsök, patron Hedqvists gamla bostad, Nygården, odlingshall och ett äldre växthus. Hushållningssällskapet har sedan drivit trädgårdsförsöken i stort i egen regi.
Lantbruksuniversitetet avvecklade, efter många års diskussion, de ekologiska animalieförsöken i Öjebyn år 2003. Där det gjordes jämförande studier mellan ekologisk och konventionell mjölkproduktion. 2005 flyttades de statliga trädgårdsförsöken definitivt från Öjebyn. Därmed var en mer än 50-årig forskning slut från SLUs sida, som de sista åren hade fokus på trädgårdsforskning och växtodlingsförsök.
Växtförädlingens vagga
I Öjebyn stod den norrländska växtförädlingens vagga. En av föregångarna vid försöken i Öjebyn var statshortonomen Gunny Larsson. Hennes 25-åriga förädlingsarbete vid dåvarande Öjebyns trädgårdsförsöksstation, och som hon startade 1948, har satt spår som aldrig plånas ut. Hon blev bland annat allåkerbärets ”mamma”. Bäret som odlades fram genom att korsa ett norrbottniskt åkerbär med ett hallon från Alaska. Hon blev ”mamma” till bärsorterna Anna, Linda, Beata, Sofia och Valentina. Sorten Linda uppkallade hon efter sin egen dotter.
Äppelsorten Silva föddes i Öjebyn, resultatet av en förening mellan kanadensiska äpplet Melba och svenska Stenbock.
Visst har de flesta hört talas om svartvinbärssorterna Öjebyn, Jänkisjärvi, Sunderbyn, Erkheikki, Kangosfors och Nikkala. Här möjliggjorde Gunny Larsson utvecklingen, bären blev en lönsam produkt för Norrbotten.
I Öjebyn gav Gunny Larsson sedan i forskningens tjänst generöst av sina krafter, där hennes genetikutbildning kom väl till pass. Under åren i Öjebyn skapade Gunny Larsson en i alla bemärkelser blomstrande anläggning, en oas för norrländska nytto- och prydnadsväxter.
Den norrländska verksamheten med trädgårdsförsök vid Sveriges lantbruksuniversitet flyttades 1972 till Röbäcksdalen, Umeå.
Betydelsfull forskning
Idégivaren till en statlig försöksgård i Öjebyn, Harald Edin, föddes 1885 på Norrmalm i Piteå. Fadern var kapten Hugo Edin och hans maka Alice Kristina Winroth. I familjen fanns även systrarna Anna, Ellen och bröderna Karl Arvid och Helmer Sigfrid.
Redan som ung intresserade sig Harald Edin för jordbruk och husdjursskötsel. Den verksamhet som sedan blev Edins livsuppgift började när han anställdes som assistent vid Centralanstaltens husdjursavdelning 1912. Där han sedan blev chef. Edin var professor och föreståndare vid Lantbrukshögskolans husdjursförsöksanstalt 1933 till sin död 1941.
Många för vår husdjursskötsel och den fortsatta försöksverksamheten på detta område mycket värdefulla undersökningar, speciellt rörande husdjurens utfodring, har utförts av honom.
När foderbrist under världskriget 1914–18 hotade vårt land, började Edin betydelsefulla undersökningar med resultat att han, genom cellulosautfodring under den hotande foderbristen 1940–41, förhindrade en katastrofal nedslaktning av landets husdjursstam. Han gjorde även omfattande experiment med foderkonservering.