Elden utbröt i ett rum i övre våningen i en kyrkstuga mitt för östra ingången till kyrkan.
En kvinna vid namn Hanna Eriksson såg vid tiotiden på förmiddan att det brann och skyndade sig att larma kyrkoringaren samt de som bodde i närheten.
Genom att ringa i kyrkklockorna larmades befolkningen och ett intensivt släckningsarbete tog sin början men eftersom elden fått god fart i det torra virket spred sig branden snabbt.
Vattenpumpar
Eftersom man inte hade tillgång till några vattenpumpar utan allt vatten måste hissas upp för hand så kämpade man en ojämn kamp mot elden och efter några timmar så var ett område på cirka 5 000 kvadratmeter i ljusan låga. Tingshuset räddades genom att man hissade upp ett brandsegel som flitigt blöttes på.
De fem gårdar som brann ned var lågt försäkrade varför gårdsägarna som bestod av tre bagerier och ett slakteri samt änkefru Baudins hus gjorde samtliga en kännbar förlust.
Alla de 30 kyrkstugorna var oförsäkrade. Man hade trots allt den turen att vinden var ostlig, om den gått över till nord eller syd hade branden blivit mycket större. De nedbrunna kyrkstugorna ägdes av byamän från Norrfjärden och Rosvik.
Hur elden uppstod är något ovisst. Man vet att tre flickor och en pojke under helgen bott i några av stugorna. I en av stugorna hade man sett ett ljus som lyste klockan 19 och det var i denna stuga som elden först märktes. Denna stuga var vid eldens utbrott klockan tio på förmiddagen folktom.
Resultatet av den utredning som följde är obekant.
Ovanstående är en avkortad version av en artikel tidningen Norrbottens Allehanda den 6 oktober 1913.