Från Altersbruk till Punxsutawney
Punxsutawney, Pennsylvania, står det tryckt på det gamla fotografiet. Det svåruttalade namnet Punxsutawney kommer från en Delawareindiansk term som översatt blir "stan med sandmyggor" och hyste en gång ättlingar till den till Amerika utvandrade familjen Rönnberg från Nybyn, Altersbruk.
På det här inte alltför bra fotografiet ses Lovisa Eriksson "Bygg-Lovisa", med barnen Tekla, och John Valfrid samt stående från vänster Bernhard, Qvintinius och Julius, vilka tog sig efternamnet Olsson.
Foto:
Inte heller finns det någon bärare av det efternamnet i Rural Valley, Plumville, där släkten Rönnberg även bosatte sig. Ett samhälle som i dag har runt 300 personer och som ursprungligen blev uppkallad efter förekomsten av vilda plommonträd.
Latrobe, en stad i samma stat med runt 7 000 invånare, hade också en tid ett antal personer med samma efternamn.
Några fotografier
Det som minner om den tiden när släkten var bosatt och verksamma i Amerika är några fotografier som skickades hem till släktingarna i Pitebygden.
Tittar man i kyrkböckerna kan konstateras att det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet fanns ett antal personer med efternamnet Rönnberg som lämnade Pitebygden för Nordamerika. Vars ättlingar sedan stigit till ett sådant antal som de släktingar som finns kvar i bygden har högst ofullständig kännedom om och heller aldrig haft kontakt med.
Flera kom från Nybyn, Altersbruk. 1868 finns antecknat att Johan Erik Rönnberg, född 1838 och bonde i Nybyn, lämnat Sverige för Nordamerika. Han följdes sedan av Hilda Lovisa, piga i Sjulsmark, och sedan gift Andersson i Punxutawney. Brodern Karl Fredrik kom till samma plats i slutet av maj 1890.
Ingen lusttur
Systern Tekla Sofia reste från Sjulsmark till Amerika och anlände till New York den 25 september 1897 och stämplades in i USA med efternamnet Ronnborg.
Av vad som framgår av passagerarlistorna tycks systern Anna Amalia ha anlänt till Amerika år 1900. Två år senare kom brodern Viktor till Amerika. Immigrationsmyndigheten gav honom efternamnet Ronberg. Han finns senare antecknad som bosatt i Seattle, Washington.
Från Nybyn reste även Lovisa Eriksson, född Rönnberg, sedan maken Olof avlidit. Hon tog barnen Tekla, John Valfrid, Bernhard, Qvintius och Julius med sig. De åkte till Norge och bordade en Atlantångare till Amerika. Familjen slog sig sedan ned i Pennsylvania. Av tillgängliga uppgifter tog sig de tre sistnämnda bröderna efternamnet Olsson.
Av brevuppgifter framgår att de lämnade Sverige 1883.
Ytterligare ett par personer med efternamnet Rönnberg finns antecknade som utflyttade. De var bosatta i Piteå. Karl Anselm, dräng och med rötterna i Arnemark for 1904. Olof Albert, tidigare soldat, steg i land i Amerika 1905.
Att fara till Amerika var under den här tiden ingen lusttur. För tredjeklasspassagerare hade båtarna inga nämnvärda bekvämligheter. De fick tränga ihop sig under däck tillsammans med små möjligheter till personlig hygien.
Brev till Arnemark
I ett brev våren 1900, dagtecknat den 11 mars i Pittsburgh, Pennsylvania, skriver Tekla Rönnberg till en faster, Catarina Nordgren, Arnemark. Hos henne och hennes make vistades Tekla en del av av uppväxtåren.
I brevet ges en liten bild av hur det förhåller sig med familjen, samtidigt som hon andas litet av hemlängtan.
Brevet lyder: Älskade Faster
Jag vill härmed låta eder veta att jag mår gott och önskar eder och alla edra kära detsamma goda. Jag hoppas att ni är frisk och får uppleva många år och att jag en gång får den glädjen att se eder. Jag har ofta lovat att komma hem till mitt fosterhem och om Gud vill låta mig hava hälsan så tror jag att i vår skall det kunna ske. Ack att få ser er en gång min kära Faster! Jag vet ej varför. Jag har har särskilt längtat så mycket.
Mamma har varit här och hälsat på. Jag har varit här i Pittsburg sedan förliden höst och det är här i staden Julius bor och hans hustru var sjuk så mamma har varit hos dem och gick just hem i onsdags. Hon börjar att bliva gammal, på det 67:e året nu, men rätt kry när hon endast slipper att göra något husarbete utan får sy, så går det. Qvintinus har nu två barn och det är hos honom hon har sitt hem som vanligt. Det blir nog svårt att lämna mamma om något skulle hända henne men det blir på samma gång kärt att se och omfamna mina kära där hemma.
Det blir 17 år sedan jag lämnade eder i vår och om Gustaf hade fått leva och farbror, om jag ändå hade låtit det bli utav att gå hem förr.
Hur mår alla, Augusta, Amanda och alla kusinerna? Jag blir så uppfylld med glädje på tanken därpå att tårarna tränges fram. Ack om det endast vore sommar.
Hur mår kusin Alice? Det var en stor glädje när jag fick emottaga fotografi av eder och farbror. Jag hade dem insatt i en ram tillsammans med Gustafs. Här är mycket ombytligt väder, en dag varm och en annan så bittert kallt. I dag är det söndag och jag ämnar gå till kyrkan. Det snöar och är blött.
Jag får sluta med kära hälsningar till eder alla. Om faster ej kan läsa mina slarviga rader så hoppas jag att Janne eller någon av barnen kan det. Hälsa alla både gamla och unga. Mest och kärast är ni hälsad av eder fosterdotter.
Så jobbar vi med nyheter