Det är sommar 1958 och i tidningarna berättas att både Brasiliens och Sovjets VM-lag ska ha träningsläger i Hindås, ett friluftsområde några mil utanför Göteborg. Den uppgiften kittlade oss grabbar.
Vi cyklade ut till Hindås och på ena sidan riksvägen mot Borås hade brassarna installerat sig på det ena av ortens hotell. På andra sidan vägen i ett annat hotell bodde och tränade ryssarna. Vi närmade oss ryssarna först och de visade direkt att de behövde bollkallar. Nästa dag gjorde vi samma försök hos brassarna och vi blev lika välkomnade. Stämningen var lättsam, mycket skratt och bus spelarna emellan. Och vi hämtade bollar i skogen.
Båda landslagen som spelade i samma grupp i Göteborg gick vidare till kvartsfinal. England och Österrike blev utslagna. Och resten är historia.
Till 1977. I augusti skulle Pelé spela sin sista tävlingsmatch med New York Cosmos. Jag var korrespondent i USA då och fick av tv-sporten i uppdrag att bevaka matchen i New Jersey. Ösregn men fullsatta läktare. Pelés sista match ville folk inte missa.
Jag minns inte hur matchen slutade men efteråt samlades alla journalister utanför Cosmos omklädningsrum för att försöka få en intervju med Pelé. Men två bastanta vakter såg till att ingen fick komma in. Plötsligt ser jag Pelé därinne och för en kort sekund får vi ögonkontakt. "Hindås, you remember Hindås -58", ropade jag. Och undret inträffade. Till alla kollegers missunnsamhet släpptes jag och min fotograf in och fick göra en intervju som senare sändes i tv.
Många har frågat om intervjun finns kvar men som så mycket annat på den tiden sparades inte korta nyhetsinslag. Det hjälpte inte att fotbollskungen Pelé fanns på band. Men för mig lever minnet kvar.
Tomas Bresky