I ett dokument undertecknat den 31 december 1914 av kung Gustav V och dåvarande ecklesiastikministern K.G. Westman förkunnas följande: ”Vid föredragning av detta ärende hava vi funnit gott medgiva att beslutet om Norrfjärdens församlings avskiljande från Piteå landsförsamlings pastorat må utan hinder av bestämmelserna i nådiga brevet den 31 mars 1905 gå i verkställighet den 1 maj 1915”.
Sedan församlingsbildningen kommit till stånd fick Norrfjärdens kyrkobyggnadskommitté, på uppdrag av kyrkostämman, att hos regeringen söka medgivande för församlingen att även få vara en borgerlig kommun, vilket också blev fallet 1916. Kommunbildningen upphörde vid årsskiftet 1966–1967.
Oroades över kostnaderna
Diskussionen om en delning av Piteå pastorat är av gammalt datum. I en notis i Norrbottens Posten 1852 berättas att frågan om en klyvning första gången avgjorts vid en sockenstämma ” på sätt som man tämmeligen säkert förut kunde ana, att landsförsamlingens medlemmar sade ett tvärt nej till den framställda propositionen. Det är illa att en så viktig, maktpåliggande och nödvändig sak, som delningen av ett så stort pastorat som Piteå skall möjligen nu bli om intet genom ensidiga och egenyttiga planer och intriger”, skriver tidningen.
En första antydan att få frigöra Norrfjärden från Piteå landsförsamling skildras i Norrbottens Posten i början av 1880-talet, där en person föreslog en delning av landsförsamlingen i tre delar, Norrfjärden, Infjärden och Kustbygden.
Det föranledde förre riksdagsmannen Anders Bäckström att inbjuda till ett möte i Öjebyn den 14 oktober 1882 för att diskutera en eventuell delning.
I ett långt referat, från ett till trängsel fyllt möte, noteras att flertalet av deltagarna var mot förslaget. Detta på grund av de ”fruktansvärda” kostnader en delning skulle dra med sig.
I Norrfjärden hölls diskussionen igång. Vid ett bröllop som firades på Brändön insamlades 557 kronor, grundplåten till byggande av en kyrka i Norrfjärden. Hemmansägaren J A Öqvist bidrog med 100 kronor, J.P Eriksson, 100 kronor, Albert Bäckström 105 kronor, Anshelm Bäckström 100 kronor, Anders Bäckström 100 kronor, J.M Fjällström 25 kronor, Israel Hedman 10 kronor, O.M Nilsson 10 kronor, Amanda Bäckström fem kronor, alla från Porsnäs, Ol. Ferdinand Wiklund, Håkansö fem kronor och Oskar Olofsson, Håkansö, en krona.
En donation på 800 kronor gjordes i bygden år 1884 till ”den del av Piteå landsförsamling som först beslutade att skiljas från moderförsamlingen”.
Protester från byarna
Förvaltare Axel Holm, Altersbruk, gick den 27 december 1885 ut ett upprop. Han ville samla norrfjärdenborna till ett möte i Porsnäs för att diskutera en utbrytning. Mötet följdes av ytterligare ett. Det var godsägare Erik Dahlén från Långviken som då instämde med behovet, men ansåg tiden dåligt vald och yrkade, med instämmande från Rosvik och Trundavan, om uppskov med frågan till bättre tider. Däremot beslöt man att ingå till sockenstämman med begäran om bidrag till en kyrkobyggnad.
Norrfjärdens skiljande behandlades sedan vid tre kyrkostämmor 1886, som slutligen tillstyrkte skiljandet. Åtskilliga framstående personer var emot, dock inte förre riksdagsmannen Danielsson i Långnäs. Han får tack för ståndpunktstagandet. Det kom även protester från Sjulsmark, Rosvik och Långviken.
Ett förslag presenterades att göra en avsöndring dels av Norrfjärden och dels Rosvik, den senare i form av en kapellförsamling.
Domkapitlet ansåg det lämpligt att Norrfjärden skulle få bilda egen församling, men som annex. Biskopen var emot.
Länsstyrelsen fick senare behandla ett förslag att avsöndra Norrfjärden för att bilda eget pastorat under namnet Alters församling och en kapellförsamling för Rosvik. Länsstyrelsen sade ja till att bilda ett Alters pastorat,medan bildandet av en kapellförsamling i Rosvik avstyrktes. Dessförinnan hade skapandet av ”Alters församling” väckt oro i Rosvik och Trundön. Byborna såg framför sig dubbelt högre utgifter. Bland annat flyttande av kyrkstugor och stallar oroade.
Fyrdelning
Efter många turer framlade i december 1901 en kommitté förslaget om en fyradelning av den gamla församlingen med tre nya kyrkor, Norrfjärden, Hortlax och Roknäs, vilket sedan fastställdes av regeringen 1905.
Då existerade inte längre förslagen om Alters församling och Rosviks kapellförsamling. Det kan nämnas att beslutet om byggande av kyrka i Roknäs upphävdes först 1939.
I mars 1903 samlades ombud för de olika byarna i Norrfjärdenområdet för att inför den patriarkaliske kyrkoherde Alfred Nygren uttala sig kring en kommande församlingsbildning. Ombuden erbjöd som boställe ett hemman som kunde föda minst en häst och sex kor. De förklarade sig dessutom villiga att erbjuda kontant ersättning med 4 000 kronor per år.
I juni 1905 hölls den första kyrkostämman för att utse en kyrkobyggnadskommitté. Vid en stämma i februari 1906 beslutades köpa mark till kyrkvall och kyrktomt för 8 000 kronor samt ett hemman för 16 000 kronor till kyrkoherdeboställe.
Första kyrkan invigdes år 1913.
Den 18 januari 1915 förkunnades att Norrfjärden skulle bli självständig församling från 1 maj 1915. Vid samma tidpunkt förordnade domkapitlet komminister Nils Johan Nordberg i Öjebyn att tillsvidare uppehålla kyrkoherdetjänsten i pastoratet.