Holger Olofsson var till en början tveksam till ett officiellt firande, men har nu ändrat sig och tänker inte vara på rymmen från sitt födelsedagskalas.
I Norrfjärden är 100 plussarna fler än någonsin. Inom loppet av några månader kommer ett par män till att fylla 100.
Antalet personer som blir 100 år eller mer ökar kraftigt i Sverige.
Intressanta upplevelser
På bara några decennier har gruppen tiodubblats. Just nu finns cirka 1 600 personer som är 100 år eller äldre.
Män som är över 100 år är i minoritet: bara drygt 200.
Holger Olofsson har en god portion erfarenhet av livet, med många intressanta upplevelser.
- Visst är det otroligt att det blivit så mycket liv, konstaterar han när han i korthet berättar om sin resa genom livet.
Lever i nuet
Att vara aktiv och ha släkt och vänner nära är ett par av Holger Olofssons recept för att bli gammal.
- Kanske kan det ha bidragit att jag aldrig druckit sprit, aldrig rökt och aldrig varit överviktig, säger han och tillägger:
- Om det nu bidrar till ett längre liv, för det finns ju de som både röker och dricker och blir 100 år.
Arv, kost, fysisk aktivitet och sociala nätverk brukar ses som väsentliga faktorer. Men Holger Olofsson lägger till en mer filosofisk komponent.
- Kanske kan man uttrycka det som "att göra sig själv rättvisa".
Han säger sig vara tacksam för att han fortfarande minns så bra.
Dagligen läser han PT och har Dagens Nyheter under helgerna.
- Tidningarna håller mig informerad om samhällsdebatten och nuet, säger Olofsson.
För en tid sedan bröt han fotleden och cykeln, som länge var ett motionsredskap för färd till och från sommarstugan i Lilla Granholmen, ställdes då undan för gott. Bil körde han i 76 år innan han tyckte det fick vara nog.
- I dag tar jag det litet försiktigare med framkomligheten. Med rollatorn tar jag numera mina promenader.
Lyssnar man till Holger Olofsson kan ganska snabbt konstateras att han är en framtidsman. Nyfiken på vad som komma skall och som väl också kan kopplas till hans hälsa med hans egen kommentar:
- Man får tänka att i morgon blir det bättre.
Holger Olofsson föddes i Nygården i Sjulsmark som ett av nio barn till Amanda och Algot Olofsson. Av syskonen i dag är endast "lillasyster" Helga Johansson, bosatt i Hortlax och 96 år, kvar i livet.
Tar det "piano"
Olofsson har varit pensionär i 35 år, då han stängde sin lanthandel i Ersnäs, vilken förvärvades 1947. Dessförinnan hade han arbetat hos brodern Gunnar i Rosvik, som var föreståndare för konsumentföreningen i byn.
Som 20-åring anställdes Holger som föreståndare för Olofsson och Marklunds affär i Norrfjärden, som ägdes av brodern Gunnar och svågern August, innan Ersnäs blev bostadsort.
Han tar det numera "piano" med sina aktiviteter. Han gillar nämligen att då och då träna fingrarna på pianot och hålla igång det musikaliska. Bakom sig har Holger Olofsson en mångårig fritidssysselsättning som organist hos EFS i Ersnäs, där han spelade vid nästan varje möte. Han har också målat en hel del tavlor, i olja och akvarell.
I de flesta sällskap som han numera befinner sig i kan han konstatera att han är äldst.
- Och ingen säger emot mig, noterar han.
1944 gifte han sig med Britta Johansson från Norrfjärden, sjuksköterska till professionen som sedan blev hemmafru och medhjälpare i affären samt mor till fyra barn.
I november 1985 packade han och frun flyttlasset och lämnade Ersnäs för Norrfjärden
Bara någon månad efter installationen i huset gick hustru Britta ur tiden.
Holger Olofsson bor fortfarande kvar, med understöd av hemtjänsten.
- Här hoppas jag också få hänga kvar så länge jag lever.
God berättare
Holger Olofsson har inga problem med minnet och berättarlusten är god. Han minns skolåren då han som mörkrädd ung pojke ensam fick bege sig till skolan för i god tid före lektionerna värma upp kaminerna, i en tid då eleverna fick hålla med näver och tändstickor. Han berättar också om hur varje morgon, före skolan, fick göra sin insats i ladugården genom att borsta de tio fjällkorna.
- Var vi snälla under lektionerna kunde lärarinnan skruva upp en klocka som spelade upp en melodi. Det var den tidens underhållning.
Han minns också hur mamma vid ett tillfälle, 1918 då föräldrarna firade silverbröllop, gjorde glass som sedan förvarades i isboden hemma på gården. Den skulle serveras till gästerna. Holger Olofsson återfann sedan en av kvinnorna i sällskapet, helt oerfaren av vad glass var för något, stående vid spisen i färd med att tina efterrätten och med kommentaren:
- Hä ha vorte dell åt ha fröse häjna (Det har blivit fruset det här).