Det finns säkerligen en och annan historia Erik Berggren skulle kunna plocka fram som berättar om vedermödor, svårigheter och slit i fiskeläget eller till havs, om glädjestunder, om goda förtjänster och när färskströmmingen gått till.
Här finns säkert även minnesbilder av hur fisket motoriserades, det blev större och starkare fiskebåtar som gjorde att yrkesfiskarna kunde gå längre ut till havs, att det blev möjligt att fiska under längre tider och det blev snabbare leveranser in till Piteå för att förse kunderna med färsk strömming.
Hur utvecklingen gick mot en mer auktoriserad handel med fisk genom att fiskarna slöt sig samman i fiskförsäljningsföreningar och därmed fick ett starkt inflytande på fiskehandel i sina distrikt.
Norrmalmspojke
Norrmalm i Piteå har under många år varit basen för Erik Berggrens verksamhet. Det är först på senare år, sedan han fick problem med nedsatt syn, han beslutade sig för uppbrott från den gamla stadsdelen och flyttade till serviceboendet Norrgården i Norrfjärden.
Erik Berggren föddes den 26 april 1911, på Norrmalm i Piteå.
Fadern, Svegder Berggren, var reseffektmakare. Han tillverkade Amerikakoffertar och andra reseeffekter, men blev efter första världskriget yrkesfiskare. Det var åtta barn i familjen. Ett av barnen dog som mycket ung.
I dag är det bara Erik Berggren kvar i livet.
Erik och hans yngre bror Birger fick från mycket unga år kroppslig närkontakt med fisket, som bedrevs från familjens fiskarstuga på Vargön ut mot öppet hav, fjärd eller innanhav. I en tid när fiskarnas villkor var litet annorlunda än dagens.
Där fiskaren mera kroppsligt, med rullande vågor kring båten, fick ordna näten. I bland på ett hav som var blickstilla och med solen stickande. Där de fick känna berusande morgonsvalka. Eller färdas på stormigt vatten och i kylslaget väder för att dra den blöta, sträva och kalla sköten i hand.
Innan det fanns motorbåtar var det långt att fara till Vargön. När det var lämplig vind gick ganska bra.
En del av Piteåfiskare rodde från stadskajen till sina fiskelägen och hem nästa morgon. Kanske hade de båten full av strömming. Det var inga lättsamma resor med tungt lastad båt.
Sågade is
Erik Berggren har under sin tid som yrkesfiskare fått vara med om olika perioder med bättre och sämre fiskefångster.
När fångsterna blev väldigt stora och det blev något över tog fiskarna tillfället i akt att saltade in och för senare avsättning.
Fiskarstugan övertogs senare av Erik Berggren och brodern Birger, vilka bedrev yrkesfiske tillsammans med sina hustrur Gerda och Ellen.
Inkomsterna vintertid drygades ut med att såga is, vilken levererades till de som på den tiden, när inte kylskåp och frys fanns, hade iskällare.
En tid hann Erik Berggren även arbeta en kort tid vid Piteverken, det så kallade Kolugn, där Assi i dag är beläget.
I början av 1950-talet startade han och brodern Birger båtbyggeri på Berget. De byggde framför allt bruksbåtar under vintermånaderna, dit de tagit med sig med såväl gamla traditioner som nya metoder, material och industriella tekniker. Berggrens byggde langenbåtar, skötbåtar, någon trålbåt och fritidsbåtar. De byggde även ruffade båtar.
En skötbåt tog över en månad att bygga. Det arbetades då åtta timmar per dag, ibland även lördagar.
När bröderna slutade med båtbyggeriet såldes verkstadsbyggnaden, som flyttades till Fagerheden. Maskinen såldes till Hortlax och mallarna från båtbyggeriet blev till ved.
Fisket avvecklade Erik Berggren i början av 1980-talet.
Som pensionär medverkade Erik under många år i Piteå museums dokumentation av Piteås historia.