Den som inte hade kontanter fick skriva upp sin skuld i kontraboken, efter ett besök i handelsboden. Den aktuella kontraboken sträcker sig bara över en kort period, några månader av år 1900 och en kort tid in på 1901.
Den ger besked om vad Frans Karlsson från Sjulsmark handlade i bolagshandeln under sin tid som anställd vid sågverket i Skuthamn och även hur mycket han tjänade vid samma tid.
Att handla var "på bok" innebar att inhandlade varor antecknades i en kontrabok och att allt betalades samlat i efterhand, oftast månadsvis. Alltså en form av kredit som var praktisk eftersom den gav överblick och innebar att man slapp hantera kontanter vid varje köptillfälle.
Konstateras kan att Karlsson undvek frestelser och en alltför impulsiv köpglädje.
Varje sida i kontraboken är indelad i åtta spalter. Längst till vänster antecknades årtal, månad och dag. I spalt tre antecknades varuslag och mängd, volym, vikt eller antal. Spalterna sex och sju var reserverade för varornas pris i kronor och ören.
På motsvarande sida uppgavs de arbeten som utfördes med månad och dag samt vad det gav i betalning
Kontrabokens noteringar upphör i början av 1901. Troligen övergick Karlsson till kontantinköp i fortsättningen, eller så lämnade han arbetet i Skuthamn för jordbruksarbete hemma i Sjulsmark.
Inte helt oväntat är det mat som dominerar inköpen.
På den tiden bodde man veckovis vid sin arbetsplats och gav sig till fots hem under lördagen för att ta samma väg tillbaka under söndagseftermiddagen. Det berättas att man då "sprang" hem för att få några timmar att disponera i jordbruksarbete hemmavid och träffa sina anhöriga. Då fick man också bära med sig de varor man inhandlat.
För Karlssons del kunde en del av transporten till och från arbetet ske sjövägen, med båt från Piteå till Storbron i Norrfjärden. Sedan var det att till fots bege sig från Norrfjärden till Sjulsmark. Kanske någon gång det fanns en hästtransport att haka på.
En genomgång av kontraboken visar också att det finns en del "tyngre" varor som exempelvis tyg, vilket användas för klädsömnad. I boken har Karlsson vid ett tillfälle skrivit att han inhandlat byxtyg för 13:50 och en mössa för 4:25. Han unnade sig också vid ett tillfälle 0,2 kilo snus till ett pris av 38 öre. Till det kom en dosa att förvara snuset i, till ett pris av 37 öre.
Vid ett tillfälle inhandlade Karlsson också ett paraply för drygt fem kronor, vilket motsvarar omkring 287 kronor, mätt i dagens penningvärde.
Noterbart att fem kronor år 1900 motsvarade betalning för en arbetare för lika lång tid som 3337 svenska kronor i dagens penningvärde
Varje sida summerades noga och summan transporterades till nästa sida.
Sista sidan visade periodens totala summa, den som skulle betalas ur portmonnän.
Under de månader år 1900, då driften hölls igång vid sågverket, köpte Karlsson varor för 344 kronor och 21 öre och hade 100 kronor i kontanter. Saldot till 1901 blev ett plus med 63:10.
Under den här tiden gjorde Karlsson ett antal sågturer och fick för det 2:45. Ackordet uppgick till 8:50. Därtill kommer resning i brädgården som gav 496:36, vilket skulle motsvara omkring 29 162 i dagens penningvärde. Detta för sex månaders arbete.
Så började en ny kreditmånad på nästa sida.
En stor del av inköpssummorna gick till mjöl, socker, salt, fläsk, ärtor, skorpor, potatis och limpa. Hit hörde också det klassiska kaffet, berättar kontraboken.
Slutligen berättar kontraboken om varor som Karlsson betraktade som övrigt.
Hit hörde bland annat segelduk och fat. Boken nämner också inköp av en kanna.
Det har berättats att Frans Karlsson räknades till de fåordigas skara.
Konstateras kan att han hade en del förtroendeuppdrag i Sjulsmark. Han var en tid skattmästare i Nykterhetsfolkets sjukkassas lokalavdelning i byn och styrelseledamot i den kooperativa handelsföreningen
"Vi ha ju i vårt lilla samhälle icke tillgång till musikkår, sångkör och dylikt varmed man så gärna ville hedra honom, men jag är övertygad att alla, åtminstone i vår by, med mig instämmer i en hjärtlig gratulation, skrev en Sjulsmarksbo i Piteå-Tidningen, i anledning av en av Karlssons bemärkelsedagar.
Han var äldst av nio barn till makarna Karl Johan Larsson och Johanna Matilda Johansdotter i Sjulsmark.
37 år gammal gifte sig Frans Johan Karlsson, i december 1910, med den ett år äldre Hilma Elisabet Johansson. 1911 föddes dottern Agda och 1914 sonen Albin.
Bägge barnen förblev ogifta och var bosatta på gården "Kalla'rs"
Frans Karlsson, som titulerades jordägare och som i Sjulsmark hade ett jordbruk vilket han skötte med stort intresse, avled en julidag 1937, närmare 64 år gammal. Han jordfästes på Norrfjärdens kyrkogård av dåvarande komminister Gustaf Backlund.
Makan avled i april 1951 och var då skriven på Markgården 1:1 i Sjulsmark.
Dottern Agda Karlsson avled 1994 och var då bosatt i serviceboendet Norrgården i Norrfjärden och 2001 avled Albin Karlsson i Sjulsmark.